Semester 1

I morgon gör jag min sista arbetsdag före årets sommarsemester – om det nu inte blir höstsemester i stället. Det känns nästan så i luften. I år har jag ovanligt sen semester. I våras när jag planerade den kändes det helt OK att vänta så pass länge, för jag gillar att jobba på sommaren. Och det gör jag fortfarande.

Nackdelen är att jag börjar känna mig ganska sliten och trött nu och de senaste dagarna har varit tunga. Svårt att komma upp i tid på morgonen, och trött när jag kommer hem på eftermiddagen. Nu i sommar har jag jobbat mellan halvåtta och fyra, i stället för mellan nio och halvsex som under resten av året. Jag som är en morgontrött och kvällspigg människa… Det innebär att jag aldrig varit pigg, varken på morgonen eller kvällen.

Men i morgon är alltså sista dagen så nu känns det lite lättare. Bara jag kommer ihåg och hinner med allt jag måste fixa innan jag går hem och lämnar över till kollegor. 

Några stora planer för semestern har jag inte: laga bilen, åka till skroten med skräp, städa bokhyllor, ta en tur till barnen i Stockholm. Och den 29/8 börjar studierna igen i Växjö. Däremellan ska jag ligga på soffan och läsa böcker och förmodligen lyssna på regnet utanför. Och så ut till stugan ibland och hugga ved.

Man är ju populär…

Jag har hamnat i ett dilemma. Lite roligt är det men samtidigt väldigt svårt. Den tionde september är jag bjuden på tre håll. Två av de tre gäller fester, det andra är på jobbet. Annars kan det gå åratal mellan festinbjudningarna minsann (eller åtminstone väldigt lång tid).

Jag är bjuden på klassträff med min gamla klass från låg- och mellanstadiet. Sist vi träffades var 1992 när vi hade 25-årsjubileum. Det är i Falkenberg och 3-4 timmars åka med bil härifrån. 

Nästa fest är en gammal studiekamrats 50-årsfest i Visby. Och givetvis skulle jag så gärna vilja gå på den också. Det är flera år sedan vi träffades, i slutet av 90-talet, tror jag.

Och samma dag har vi höst-kickoff på jobbet. Hela redaktionen ska samlas och diskutera framtiden för tidningen.  Det är viktgit men frågan är hur jag ska kunna välja mellan plikt och fest. Jag vill gå på alla tre men kan ju inte klona mig. Det känns himla orättvist att det blivit så här.

Hälsporre

Det är hälsporre jag har tror doktorn. Om det kan man läsa här. Det börjar som en inflammation i brosket i nedre delen av hälbenet. Om det fortgår länge kan det bli en beläggning på skelettet i hälen och då får man till slut operera om man inte blir av med det. Jag fick Pronaxen som jag tagit i tio dagar, och silikoninläggningar till stöd i skorna. Det har blivit bättre men inte bra.

Jag gick också och köpte mig nya skor, ett par bra springskor med silikon- och luftkuddar i sulan och med dem går jag väldigt bra, det gör inte ont alls. Problemet blir väl till hösten när det blir kallt men det kanske finns sådan för vinterbruk också.  

Jag blir ju lite orolig också för doktorn sa att det kan vara svårt att bli av med om man går med det för länge. Och jag har känt av detta sedan i april, om nu det är länge.  Jag går ju mycket på dagarna när jag jobbar och det är svårt att låta foten vila, men kanske kan jag få bukt med det under semestern i augusti.

Krämporna kommer för tidigt

Ska man behöva ha gumkrämpor i min ålder, nyss fyllda 50? Jag tycker inte det. I morgon bitti ska jag till doktorn och kanske få veta varför jag har så ont i höger fot och ben. Det har jag haft de senaste månaderna men nu börjar det bli så att jag har svårt att stödja på benet på morgonen eller om jag suttit ner länge. Inte bra alls.

Jag har faktiskt ingen aning om orsaken. Förra året fick jag en Bakercysta (tror jag det heter) på samma ben men den gick ju bort av sig själv precis som den skulle. Nu finns det en antydan till en likadan men det verkar inte rimligt med ett sådant samband.

Jag blir så irriterad över sådana här lite diffusa krämpor. Jag försöker äta sunt och håller konditionen med att t ex gå fram och tillbaka till jobbet varje dag.  Men vad hjälper det när man får ont ändå?

Hemsidesnickrande en sommarsöndag

vallmo1.jpgDet har varit en fin sommarsöndag idag. Min hjärna har varit upptagen av hemsidesnickrande en stor del av dagen och då fungerar inte något annat tänkande, jag går helt upp i det. Tack vare äldste sonen har jag nu lärt mig hur jag kan ha bättre koll på mina hemsidor. Min plan är att lära mig CSS på semestern längre fram i sommar, så att jag kan använda det i stället för att bara dra och släppa olika block på varje sida, som jag gör nu. Jag använder GoLive och den skapar en massa egna tabeller på sidorna, som plötsligt börjar leva sitt eget liv. Jag har aldrig fattat riktigt hur det går till, men det sker i alla fall. Så vitt jag förstår kan jag ha bättre kontroll genom att använda CSS, som fungerar som ett skal som jag stoppar in innehållet, om jag förstått det hela rätt.

Idag har jag uppdaterat fyra sidor om vad jag syr, och det ska bli mer om det längre fram.

Vi har också hunnit med en tur ut till stugan. Det är så fridfullt där och känns så rofyllt bara att stiga ur bilen när man kommit fram dit. Vallmon blommar och smultronen är på väg att bli röda. Salladen, dillen och persiljan är på tillväxt och tar sig bra och rabarbern är stor och fin. Vi har skördat en rejäl laddning rabarber och två pajer är nu färdiga. Resten ska vi göra kräm av och frysa in. Grejen är bara att komma ihåg till vintern det där man lade i frysen av sommarens skörd…

Sommarlov

Det känns nästan som sommarlov nu när jag bara har jobbet att tänka på. Det lilla som är kvar på uppsatsen känns inte alls betungande.  Idag var det så skönt att komma hem från jobbet och fixa fika och bara gå ut på balkongen i sommarvärmen och inte känna att något alls pockar på uppmärksamhet.
Igår började jag läsa på en bok som heter "Rik på riktigt" och är skriven av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson som för flera år sedan startade webbsidan Frivillig Enkelhet. De tänker klokt, tycker jag.

Reslängtan till Skottland

Nu får jag reslust. Jag läste om Helenas besök i Skottland och längtar iväg. Förra året, precis den här veckan, var vi i Skottland på en kortsemester en vecka. En underbar vecka. Vi bara slappade. Jag hade stressat så mycket innan, med både flyttning, sommartidningsjobb och uppsats. När vi kom dit var det bara att koppla av. Vi var i Oban fem dagar och en helg i Edinburgh och lite kort i Glasgow till och från flyget. Oban är ett fint litet ställe. Lagom stort, runt 8000 invånare tror jag. Det ligger utmed vattnet och man kan gå utmed kajerna och strosa, sitta på puben och gå ut till Dunollies slott ett par kilometer norrut och titta på båtarna. Här finns våra semesterbilder. Idag verkar det regna i Oban. Men jag skulle gärna åka dit ändå. Någon gång ska vi återvända.

Minnen

Tiden är något egendomligt. I går fyllde jag år och sedan jag kommit upp i 50-plusåldern så funderar jag ibland på minnen från förr, vad som egentligen hänt i livet. Tiden är inte rätlinjig. Vissa minnen känns som om det skedde nyss fast det är 30 år sedan och andra som ligger betydligt närmare i tiden känns långt borta och är otydligt. Det har ju inget med tiden att göra utan minnet av det som skedde. Men när man funderar så där då blir tankarna väldigt slingriga ibland, och ju mer man grubblar ju mer minnen kommer. När jag pratade med min mor med anledning av mors dag så kom vi fram till att hon och hennes syskon borde skriva ner sina minnen av sin barndom så att det finns bevarat den dagen de är borta (hon är över 80 år nu) för vi i nästa generation kommer ju inte ihåg allt de har berättat.

Att minnen är viktiga, det är självklart. Vi är ingenting utan vår historia. Utan den kan vi inte förstå oss själva. Det kan vara både skrämmande och tryggt att se sina förmödrar och -fäder i sig själv, men det vore kusligt utan något minne av dem kvar.

Fynd

Idag fyndade jag i en butik här i stan. Jag hade fått en rabattkupong på 25 procent på allt vid ett köptillfälle och det senast idag den 25 maj. 1730 sprang jag iväg från jobbet en stund, med målet att titta efter ett visst plagg. Men väl där så såg jag ju det och det och det… och jag kom ut med betydligt mer i påsen än jag hade tänkt mig innan. Det jag handlade skulle med fullpris ha kostat 951 kronor och jag betalade 555 kronor i stället, tack vare rabattkupongen och rabatt på butiksrabatt (tag 3 betala för 2). Tänk vad glad man blir. Ändå är det ju sådant jag inte skulle ha köpt till fullt pris. Så man lurar ju sig också. Men jag känner att jag gjorde fynd i alla fall.

Bland annat köpte jag två nya jeanskjolar. Det hade jag nog inte gjort om det inte varit så att jag på lunchen idag varit och fått benen vaxade och avhårade inför sommaren. På senare år har jag gjort det inför varje sommar. Men adrig förr. När jag var ung på 70-talet var det inget man diskuterade över huvud taget, inte bland kvinnor jag umgicks med. Men någon gång i slutet på 90-talet var det väl som debatten kom igång och jag kände att det förväntas av mig som vuxen kvinna att ha hårlösa ben. Till saken hör att jag har ganska håriga ben och det syns. Förr i tiden solade jag mer men numera aktar jag mig mer för solen, med påföljd att benen inte blir särskilt brunbrända heller. Om jag inte jobbade på somrarna i ett jobb där jag träffar en hel del folk så kanske jag inte skulle bry mig.

Fåfänga

Det slog mig idag att jag kanske gått på fåfänglighetsmyten fast jag trott att jag kunnat hålla den stången. Varje gång efter att jag duschat går jag igenom en ritual där jag använder minst fem olika produkter från den kemiska industrin (alltså utöver tvål och schampo etc): ansiktskräm, ögonkräm eller ögongel, kroppslotion, fotkräm och deodorant. Varje gång. Ögonkrämen kom till sedan jag fyllt 40 eftersom jag läste i Amelia att om man är 40+ måste man börja använda ögonkräm "för den tunna huden runt ögat", så att den inte blir för rynkig. Rynkig vill man ju inte bli i förtid… Sedan har jag också hittat ögongel som är till för att återfukta och krasst sett reducera påsar under ögonen. Så där som det blir när man sover för lite, som jag gör. 

Jag försvarar mitt handlande inför mig själv även med det faktum att jag har torr hud och använder jag inte hudlotion och ansiktskräm så känns det obehagligt, så där som att huden stramar. Jag köper ju krämer och lotion som är för torr hud, men det kanske är så att de görs för att ge mig torr hud, inte för att motverka det… alltså så att jag ska bli beroende av produkterna och köpa mer.