Kakbak

kakbakI tre timmar har jag stått i köket idag och bakat kakor: chokladrutor, lingonrutor, Smålandskringlor och apelsinsnittar. Kakorna är till fikat på årsmötet i Klubb Maritim Westervik i morgon kväll. I morgon förmiddag ska jag baka bullar. Det måste man ju ha också.

Det är ganska kul att baka småkakor. Det är nog 15 år sedan senast, om jag räknar bort muffins och julpepparkakor. Jag minns någon påsk när barna var små och jag gjorde storbak, 4-5 olika sorters kakor som jag bakade på skärtorsdagen tror jag. På den tiden bakade jag allt: frallor, limpa, korvbröd, kanelbullar, kakor…

Nu äter vi nästan aldrig kakor, utan det blir lite glass till kaffet ibland.

Kocken

Mats Arehn har gjort en film på något han själv var med om när han var till sjöss på 60-talet. Filmen heter ”Kocken” och handlar om 18-årige Martin (spelad av Henrik Lundström) som mönstrar på en båt och som andrekock och hamnar ihop med en grym förstekock ombord. Förstekocken heter Stein (spelad av Kjell Bergqvist) och är en man som misshandlar folk både psykiskt och fysiskt. En mycket bra och intressant film, tycker jag (som sett den som dvd ikväll).

Berättelsen i filmen utspelar sig 1970, fyra år innan jag gick till sjöss. Men jag känner igen mig i mycket. Fast fartyget som filmen spelades in på, Snow Flower, ska i verkligheten vara byggt något år senare. Men det spelar ingen roll.

Det är förstås en del omständigheter som inte känns riktigt ”sanna”, men i en film får man förstås ta sig vissa friheter. Och dessutom strama upp en historia så att den blir filmisk. Men i stort sett känns den helt äkta.

Lördag

Lördag är ett fint ord. Det smakar avkoppling men också aktivitet. Förhoppningvis innebär dagen både vila och verksamhet. Lördagar känns så bra för då har man större delen av helgen kvar, framför allt den lediga söndagen.

Vore jag den lite mindre plikttrogna typen skulle jag nog lägga mig i soffan, läsa en bok och lyssna på paradisradion hela dagen. Men sådan är ju inte jag, så det blir nog lite plikter vad det lider under dagen… Hänga tvätt och stryka kläder, förbereda för Klubb Maritims årsmöte på onsdag kväll och uppdatera klubbens hemsida, städa skrivbord och hårddisk i datorn (det är länge sedan sist), skriva en motion till bostadsrättsföreningens årsmöte och lite annat smått och gott. Dagen kommer att gå av sig själv… men förhoppningsvis i ganska behaglig takt.

Vårsolen skiner och jag borde gå ut men just idag gör sig hälsporren påmind, efter de senaste veckornas långa promenader, så jag föreskriver mig själv vila idag. Jag vill inte äventyra min tillfrisknad.

I morse låg jag kvar länge i sängen och läste. Jag kunde inte släppa boken ifrån mig, och eftersom jag är ensam hemma just idag så behöver jag inte ens bry mig om att synkronisera någon frukost. Boken jag läste heter ”Johannas backe” och är skriven av Oscar Danielson, en stigande stjärna på författarhimlen. Boken kommer ut den 9 mars och det är ett recensions-exemplar jag läst så jag ska inte föregå min recension till utgivningsdagen mer än att berätta att boken är himla bra. På flera sätt. Läs den!

Ljuset

En liten vårreflektion: Det är så skönt att ljuset ökar nu. Plötsligt är det inte längre mörkt när jag åker hem vid fem från Linköping, när vi haft eftermiddagsföreläsning. Inga rader av stirrande mötande billyktor som bländar under färden genom stan. Det är stor skillnad på att köra bil i dagsljus och i mörker. Väl ute på 35:an är det inte mycket trafik.
Och luften känns annorlunda också, även om det är full vinter med snö överallt.

Banalt, men så här känns det varje år vid den här tiden. Just den här veckan, vecka 8 när det är sportlov här, då brukar det märkas. Jag slutar jobba vid 1730 på kvällen och den här veckan brukar det inte längre vara mörkt när jag ska hem. Vändningen åt andra hållet brukar komma på höstlovet, vecka 44.

Böcker jag aldrig glömmer

I förra veckan läste jag ut Sara Stridsbergs nya bok, "Drömfakulteten" som handlar om Valerie Solanas. En fantastisk bok. Lite svår att komma in i, men den bara vinner efter hand och på slutet ville jag inte att den skulle ta slut. I helgen läste jag Anne Tylers senaste bok "Amateur marriage", också det en fantastisk bok och en av hennes absolut bästa. Få kan skriva som hon. Det här är två så olika romaner som de någonsin kan vara. Ändå finns det likheter. De handlar båda om människan och hennes existentiella ensamhet. Vilket väl de flesta romaner gör. Sara Stridsbergs Valerie Solanas är en uppkäftig, ilsken och utstött stark feminist, precis som hon var i verkligheten, medan Anne Tylers båda uppdiktade romanpersoner Michael och Pauline är medelklassens försvarare och så ytterst vanliga. Men de bär också sina problematiska liv genom en oförstående omvärld, fast i det tysta. Människans utsatthet är densamma, om än den sker i prostitution i New York eller i villaförorten i Baltimore. Naturligtvis kan man inte jämföra de här två böckerna, de är olika som natt och dag. Men båda är mycket starka läsupplevelser, fast utifrån helt olika förutsättningar.

Vad jag tycker om de två böckerna:

Anne Tyler: The Amateur Marriage (2004):

Anne Tyler överträffar sig själv. Igen! Hon är en fantastisk berättare. Här berättar hon om Michael och Pauline som träffas strax efter Pearl Harbour, gifter sig ganska snabbt under krigsyran, och utan att fundera så mycket över det. Och livet rullar på i den nya moderna villaförorten, med tre barn, ibland stora bekymmer men också glädjeämnen. Det ligger en desperation över deras liv; två var för sig goda människor men som egentligen inte passar ihop. Det inser de, också var för sig, ibland men glider vidare på livets våg, tills den brister en dag, efter 30 års äktenskap. Anne Tyler kan verkligen skildra de vanliga människorna och göra dem till starka litterära gestalter, framför allt genom sin dialog.

Sara Stridsberg: Drömfakulteten (2006):

Valerie Solanas sköt Andy Warhol, men han överlevde. Det är detta hon fortfarande förknippas med. Men det hon lämnade efter sig till världen är SCUM-manifestet, kanske det ultimata feministiska dokumentet. Valerie Solanas rasande vrede, klarsynthet, humor, självförtroende, desperation, tragik och ensamhet utgör essensen i Sara Stridsbergs berättelse. Det är skickligt och utmanande, och framför allt läsvärt. De yttre fakta i berättelsen stämmer i stort med det som kan beläggas historiskt. Men hon skriver på något som knappast kan beskrivas som annat än experimentell prosa. Korta snuttar, minnesfragment; ibland i dramaform, varvas med berättande delar. Det gör boken först en aning svårgenomtränglig, men efter hand vinner den på utformningen, inte minst tack vare sin glöd.

 

Ett års bloggande

Idag har jag haft min blogg ett år. En kort tid i världshistorien.

Under det här året har det blivit 197 inlägg, dvs ungefär ett varannan dag. Tja, vad säger det om mig eller om bloggande  eller om livet…  Ingen aning, jag bara bloggar. När jag känner för det.

I veckan nu har jag läst en kursbok (se förra inlägget) där en sociolog i England på något sätt förutsåg bloggandet i vår tid. Åtminstone tänkte jag det när jag läste boken, skriven 1999. Läs den! Den handar om vår tid.

Nu ska jag fira mitt bloggår med gott kaffe, hembakta bullar och en chokladpralin.

Postmodernism och betyg

Igår fick jag resultatet från C-kursen i Växjö: VG på min C-uppsats! :-))) Bra för självkänslan även om betyg i det långa loppet inte spelar någon roll.

Just nu håller jag på med en studieuppgift i delkurs 1 om postmodernism (på D-kursen i Linköping). Uppgiften är att välja ett område/en fråga och analysera den enligt teorier om postmordernism, illusterat med empiriska exempel. En kurskamrat och jag skriver om problemet att allt färre unga väljer att engagera sig i partipolitik och i det traditionella demokratiska systemet. Detta är ju ett sedan ganska länge känt problem i samhället, och tacklas på olika sätt på både nationell och lokal nivå. Vi har valt att utgå från några tidningsartiklar med lokala exempel, plus dokusåpan Toppkandidaterna som just nu visas på Sveriges Television.

Man kan fundera mycket på det här och en som verkar ha gjort det är sociologen Gerard Delanty som skrivit boken ”Social theory in a changing world” och som till stor del handlar om demokrati och det politiska livet i vår tid. Han ställer sig kritisk till att vi befinner oss i en postmodern tid utan menar att samhället nu snarare är inne i en radikaliserad modern tid.

Tja, det finns många olika tolkningsmodeller av vårt nutida samhälle. Vi ska använda hans teori i uppsatsen och jag måste klura fram något sätt att beskriva den i ord, inte bara som en känsla.

Egentligen är det ett problem med att läsa sociologi: att det finns många olika teorier om olika delar av samhället, och en hel del motsägelsefulla. Och allihop känns ju rätt när man läser. Sedan kommer man till en ny, och så känns det som ”ja men så här är det ju…”. Intressant är det i alla fall, och förhoppningsvis blir jag väl lite klokare på kuppen. Eller bara mer förvirrad…

Radio på nätet

Lyssnade på radio gjorde jag dagarna i ända i ungdomen. P3 stod på hela tiden när jag var hemma, gjorde läxorna, läste eller bara lyssnade (t ex på Tio i topp). Detta är alltså väldigt länge sedan, för 30-40 år sedan. Sedan jag blev vuxen har jag inte varit samma högkonsumerande radiolyssnare, och ju äldre jag blivit ju mer störd har jag känt mig av att ha radion på om jag inte lyssnar aktivt. Jag har inte längre kunnat fördra den som den ljudkuliss den mestadels var i ungdomen.

Men nu har jag börjat lyssna igen, på nätet. Det är inte så mycket aktivt lyssnande, utan snarare en bakgrund som ackompanjerar mitt nuvarande läsande och skrivande på dagarna. Jag lyssnar på Radio Paradise, en radiostation i Kalifornien.

Det finns tre skäl till att jag gillar den här stationen: de spelar musik jag gillar, de två-tre personer som snackar mellan låtarna låter trevliga och har behagliga röster, och stationen är icke-kommersiell, t o m anti-kommersiell enligt deklarationen på hemsidan.

Psykologistudie

I höstas någon gång svarade jag på en enkät på psykologiinstitutionen på Newcastles uiversitet. Nu fick jag en förfrågan om jag vill vara med i en studie som de kallar ”Life stories study” och som går ut på att studera kopplingar mellan personlighet och vardagsliv. Klart man hjälper till. Jag ska svara på 6 frågor och skicka till forskaren där.

Intressant vetande

Meningen med en blogg var väl från början att sprida länkar till andra som kan tänkas vara intresserade av samma saker som en själv. Det är inte ofta jag gör det men idag blir det ett sådant inlägg här.

En lysande musplatta kan man göra. Om man är lika händig som den här kvinnan eller mannen på metku.net. Kanske blir nästa steg att göra en lysande toalettsits?

Lite onödigt men intressant vetande: Här finns en karta på hur undervattenskablarna i världen är placerade.

En ung man som tar vetenskapen på allvar. Här kan du läsa amerikanen Phil Plaits blogg och hans reaktion mot ett uttalande av en Nasa-anställd som påstår att Big Bang-teorin handlar om religion och inte vetenskap, något som bloggaren kallar ”scientific McCarthyism”. Mycket läsvärt.

Alla dessa intressanta informationssnuttar i cyberspace har jag hittat på digg.com som är en tekniknyhetsblogg där vem som helst kan bidraga. Rekommenderas för den vetgirige.