Den heliga bilen

Journalisten Ira Mallik har skrivit en bra krönika om hur media ligger på knä för den heliga bilen. Hon skriver om hur man enbart vinklat inslagen om bensinskatten mot att det är synd om bilisterna och därför ska bensinskatten sänkas. Men ingen ställer frågan om det är bra med höjd bensinskatt för att minska utsläppen. Hur kan man vara så enögd? Jo, för att människans bekvämlighet går före överlevnaden på sikt. Uppenbarligen.

Bilen har varit helig länge. Vi har byggt fast oss i ett samhälle där bilen styr. Vi tror att vi har rätt att åka bil så mycket vi vill, för att det är bekvämt för oss. Trots att vi vet vad avgasutsläppen för med sig. Vi har ju redan sett hur det börjar bli i polarområden när isen börjar smälta. Nej, höj bensinskatten i stället!

Vi accepterar en massa döda i trafiken och försöker bara bygga bort olycksriskerna med motorvägar och mitträcken så gott det går, men inte att minska trafiken och bilanvändningen. Det finns väl inget annat i samhället som skulle fått så mycket stöd som bilen med så höga dödssiffror och orsak till så mycket olyckor.

Jag behöver inte bil. Om det fanns bussar och tåg så att jag kunde ta mig fram dit jag behöver så kan jag sälja bilen. Jag är övertygad om att fler kan göra det. Men idag är kollektivtrafiken bristfällig, eftersom så många tar bilen i stället. Kanske behöver en utbyggnad tvingas fram, genom bensinransonering. Och samtidigt borde förstås bilar för alternativa bränslen utvecklas, bränslen som inte ger miljöfarliga utsläpp. Bättre bränslen och färre bilar, då skulle mycket kunna vinnas.

Första skoldagen

Första dagen på nya kursen i Växjö idag. Det tar mig två och en halv timme i bilen mellan Västervik och Växjö. Introduktionsmötet började kvart över ett men redan klockan två var vi klara så det blev bara ungefär en timme i Växjö och fem timmar på vägen.

Det är jag och runt 25 unga kvinnor i 20-25-årsåldern på kursen plus fyra unga män. Vi ska läsa sociologi 41-60 poäng.  Det ska nog gå bra.

Det känns alltid lite konstigt första gången i en ny grupp, och inte känna någon innan. På torsdag är det dags igen.

Föräldraförsäkringen

Låt föräldrarna dela föräldraledigheten så att båda jobbar deltid. Det är ett förslag som Linda Skugge gör i en intervju i TCO-tidningen (men jag hittar inte artikeln i nättidningen). Mamman (eller pappan) kan få en viss tid först, kanske det första halvåret, men sedan kan föräldrarna dela så att båda jobbar halvtid och att någon alltid är hemma tills barna börjar på dagis. Jag håller helt med henne om detta. Även om det förstås inte är en möjlig praktisk lösning i varje enskilt fall så är det en bra princip. Saknas den ene föräldern (pappan till nästan 100 procent) så får väl den andre (mamman) få resten också.

Jag tror att det är en bra lösning med delad föräldraledighet så här. Då blir ju föräldraledigheten till för barnet, inte för förälderna. Barnet får vara med både mamma och pappa, och båda får fortsätta jobba.

Vi gjorde på ett liknande sätt när våra barn var små för snart 20 år sedan. Vi jobbade båda sextimmarsdag under en period och barna var på dagis mellan tio och två. En av oss började och slutade tidigt på dagen, den andra sent. Det var väldigt bra.

Dessutom vill jag än en gång tala om hur bra det är med dagis. Jag är så glad att det fanns när vi behövde det. Då, på 80-talet, var det inte så fullt med ungar på avdelningarna och de hade det verkligen bra där. Det kändes väldigt bra att det fanns andra vuxna som brydde sig om våra barn och tog hand om dem när vi var på jobbet.

CSS

Idag har jag ägnat flera timmar åt att försöka lära mig att göra CSS-sidor i Golive, med hjälp av instruktionsbok och information på nätet. Men jag tycker att det är lite knepigt. Jag förstår principen, jag får till mallarna och jag får upp dem i programmet när jag behöver dem men har svårt att få det att bli som jag vill ändå. Fast jag antar att övning ger färdighet…

Jag har en bok på engelska och har läst tutorials på nätet på engelska, och det mesta begriper jag men inte allt. Men jag ger inte upp för det.

Har du något tips om någon bra svensk sida med tips och tricks för just detta? 

80 miljoner

80 miljoner kronor. Så mycket ska visst kostas på Americas Cup av offentliga medel enligt ett nyhetsinslag i tv. Ännu en manlig sysselsättning som finansieras genom skattepengar. En enda kvinna finns bland alla deltagarna, vilket uppmärksammades i inslaget.

Jaha. När får vi se 80 miljoner läggas på ett arrangemang som sysselsätter mest kvinnor?

Kvinnor i världen

Idag läste jag ut boken "Global Woman", skriven och sammanställd av Arlie Hochschild och Barbara Ehrenreich, med flera forskare. Den handlar om den globala migrationen bland kvinnor i den fattiga världen som flyttar till den rikare världen. Till exempel filippinskor till Hong Kong, Singapore, USA och Europa, öststatskvinnor till Västeuropa, lankeser till arabländerna, östafrikanske kvinnor till Sydeuropa och så vidare. Det pågår hela tiden, det har pågått i några decennier och många far illa på vägen. Och alltihopa för att pengarna styr…

För de flesta handlar det om frivillig migration men boken tar också upp trafficking och 6-slaveri som till exempel i Thailand. Här hemma har vi ju baltiska, ryska och andra östeuropeiska flickor som tvingas till prostitution, som till exempel den senaste kopplerihärvan i Skåne.

Efter att ha läst om sådant här så är det svåra att hantera frustrationen och ilskan. Vad ska och kan man göra som enskild? Mer än att stödja Ecpat och andra organisationer?  

En stor del av boken handlar om kvinnor som arbetar med jobb som barnsköterskor, städerskor, personliga assistenter och som tar hand om äldre. De anställs av oss i de rikare länderna för att göra det "känsloarbete" vi inte själva tar oss tid med. Många kvinnor som kommer till västvärlden på sådana här jobb lämnar barn och ibland make hemma för att tjäna pengar till familjen, erftersom de möjligheterna är så små i hemlandet. De intervjuade kvinnorna berättar om hemlängtan och sorg och frustration över att inte kunna dela sina barns uppväxt utan lämna över den till släktingar.

Boken rekommenderas. 

Parkering

Vad är det som gör att folk inte orkar gå 100 meter från bilen? För att titta på en fotbollsmatch!

När vi åkte hem i eftermiddag och passerade Karstorps idrottsplan var det fotbollsmatch på gång där, kanske korplag. Ett antal åskådare  och avbytare stod i kanten av planen, vid vägen, och tittade på. Och i vägkanten stod säkert 7-8 bilar parkerade, trots att det är parkering förbjudet där. Och tydligt skyltat om detta.

100 meter därifrån finns en jättestor parkeringsplats med gott om lediga platser.

Varför ställer man bilen vid en vägkant där det är förbjudet att parkera när det finns ledig parkeringsplats så nära? Förklara det den som kan.

Semestersömnad

ryggblogg.jpgMin gamla ryggsäck var sliten och riskerade att gå sönder så jag har sytt  en ny. I blått manchestertyg och med fickor i grönt som jag sytt av thaisiden, batiktyg från Mocambique och ett tyg jag fått av Anna. För att få spännen, tampar och dragkedjor till ryggsäcken köpte jag en liten billig på torget i somras och slaktade den. Då fick jag sju dragkedjor i olika storlekar, fästena till hängslena, en nätficka till min nya ryggsäck och en del annat användbart.

Inte lönar det sig att göra så här. Material för kanske 200 kronor och så en hel dags arbete med att sy. Vilken idoti! Men kul är det. Och tur att man inte alltid är så där rationell och bara väljer det som är optimalt ekonomiskt och praktiskt. För vad är mindre ekonomiskt och mindre praktiskt än att sy sin egen ryggsäck?  Det är bara tillfredsställelsen med att kunna göra det och att sedan ha en ryggsäck som inte är lik någon annans som är orsaken till att jag gör det. Jag tror nog inte riktigt på rational choice-teorin. Vi människor är inte maskiner.

Jag har sytt lite annat också i sommar.

Konsumtionstvång/idrott

I eftermiddag åkte vi till en nyöppnad större affär i stan. Jag var intresserad av en viss vara som givetvis skulle säljas extra billigt idag på öppningsdagen. När jag kom dit träffade jag på ägaren som genast tog upp det faktum att VT (tidningen där jag jobbar) inte kom dit på förhandstitten i går kväll men jag förklarade att jag dels har semester, dels att det nog skulle blivit för mycket reklam att göra något redaktionellt i tidningen om öppningen idag. Men då menade han att det "någon gång borde vara något positivt i tidningen". Själv funderar jag på hur positivt det är om man ser det objektivt. Till exempel om det upplevs positivt av konkurrenterna inne i centrum, de mindre butikerna. Jag menar att det är ju lätt att bara utgå från sig själv. Dessutom tycker jag att det är dålig stil att komma och ställa krav på egna fördelar. Det känns olustigt och jag lär knappast handla där igen. 

Mig påminner det också om en attityd som många har här i stan, att det nästan är allas skyldighet att gå på speedwaymatcherna i Västervik (en match pågår just nu, tror jag) för att stödja det lokala laget. Varför skulle jag göra det? Eftersom jag inte är det minsta intresserad av speedway så går jag förstås inte på matcherna. Speedwayklubben har, eller har i alla fall haft, en problematisk ekonomi. Men har man inte kunnat sköta det så att ekonomin går ihop får man väl ta konsekvenserna av det.  Varför skulle idrottsklubbar på elitserienivå vara berättigade till stöd? Att t ex kommunen stödjer idrotten på korp- och fritidsnivå är väl helt OK, så att folk kan motionera. Men varför ska verksamhet på en sådan nivå hållas under armarna om det inte bär sig? Var går gränsen mellan företagsverksamhet och idrottsklubbar som drivs företagsmässigt?

Varför är idrott en sådan helig ko i Sverige? Är speedway förresten idrott?? 

Semester 4

Andra dagen i andra semesterveckan är snart avverkad. Idag har jag gjort något jag tänkt på i många år att göra: sortera fotografier. Med digitala bilder nu för tiden är det ju inte detsamma men jag hade en kasse full med gamla bildkuvert från 1995 till och med januari 2004, när vi skaffade digitalkamera. 4-5 bildkuvert per år, det blev en hel del bilder det. Runt 500 styck tror jag. Som tur är har jag utanpå kuverten skrivit vilket år det är, annars skulle det vara svårt att se. Även om jag ser på barnen hur de växer och blir äldre så kan det vara svårt att avgöra i vilken ordning de tagits. Och av någon underlig anledning så vill man ju ha dem sorterade i kronologisk ordning. Eller är det bara jag, som strukturfascist, som tycker så?

En tydlig årsmarkering på fotografierna är ju jularna och barnens födelsedagar. I stort sett likadana bilder men ett år äldre barn som öppnar presenter varje år. Jag är en väldigt vanlig tråkig familjealbumsfotograf, inga spännande bilder alls utan bara den där vanliga dokumentionen av det som är något särskilt: födelsedagar, semestrar, flyttning, långväga besök eller resa till släkt och vänner. Och så en och annan bild från trädgården, från utflykter i trakten och barnas påhitt här hemma. Men tyvärr alldeles för lite dokumentation av vardagen.

Det är lite vemodigt, men också roligt, att sortera de här fotografierna.  Så mycket jag plötsligt kommer ihåg att vi gjort…