Den vackra Ätradalen

Det är en vacker trakt jag kommer ifrån, Ätradalen i mellersta Halland. I helgen var vi hemma hos min far som i går fyllde 85 år. Varje besök hemma blir lite nostalgitripp numera, eftersom intresset för familjehistorien ökat sedan jag börjat släktforska.

Vägen hem körde vi genom Ljungby, där jag växt upp, och Okome, där mina morföräldrar fanns och där flera släktingar fortfarande bor. Man blir lätt lite hemmablind men när maken sa att ”här måste vi stanna och titta” så klart att jag också ser det han ser, skönheten i det halländska landskapet.

ätradalen

Milstenen finns i Höstena, mellan Ätrafors och Lerdala.

ätradalen1

Där nere i dalen flyter Ätran på väg ut mot havet.

ätradalen

Ätran nere i dalen i Ätrafors.

ätradalen

Ätraforsdammen. Den byggdes ut i början av 1900-talet. Här stannade vi till vid ena sidan av dammen. Någonstans under vattnet borta vid andra sidan av sjön ligger min morfars föräldrahem. Det dränktes under vatten när dammen byggdes.

ätradalen

Kraftverksdammens dammluckor. Tänk när vattnet forsar fram här.

Ny gammal bok

1933 gav Nordiska Museet ut en bok som heter ”Västerviks bebyggelsehistoria – En undersökning av bevarade hus och gårdar”. Författare var Erik Andrén. Nyss fick jag tag på den från ett antikvariat.

Titeln låter kanske inte så kul men boken är väldigt intressant. Tycker jag som är så road av historia.

Här berättar författaren om stadens gamla historia utifrån stadsplanen och om de gamla gårdar och hus som finns bevarade. Det är omkring 350 gårdar som alla fanns i den äldre stadsplanen från 1780. Han gjorde en inventering i Västervik 1931-32 och boken om ut lagom till 500-årsjubileet 1933. Själv minns jag bara 550-årsjubileet 1983 men kanske får jag vara med om 600-årsjubileet om 22 år.

Detta är förstås detaljkunskaper, men det är detaljerna som ger oss helheten.

karta

Så här såg Västerviks utbredning ut på 1780-talet. Då fanns till exempel inte Strandvägen, den är en skapelse efter utfyllnad i Gamlebyviken för drygt 100 år sedan.

flygbild 1927

Den här bilden fascinerar mig. Det är en flygbild över stan 1927. Det hade jag inte väntat mig att få se. Den ger en bra överblick över hur det såg ut då.

Något som både den bilden och de gamla kartorna visar är att centrum av stan har förflyttats. Idag kan man nog säga att Spötorget upplevs som centrum, men för 100-200 år sedan var det nästan utkant. Då var Stora Torget med rådhuset centrum.

Andra bloggar om: ,

Tomaterna mognar

Nu kan jag skörda nya mogna tomater varje dag. Stora och små. Röda och gula.

tomater

En av plantorna är en gul sort som heter Gualdino. De har normal storlek och smakar som vanliga röda tomater. Två av plantorna är körsbärstomater, och de brukar smaka mer sött och intensivt än tomater i vanlig storlek.

Över huvud taget är det mycket stor skillnad i smaken på hemodlade solmogna tomater och köpta drivhusodlade. Mina egna smakar faktiskt väldigt mycket mer. Dessutom har de tjockare skal.

Ja, det är verkligen härligt med tomater.

tomater

Håkan Nesser

Vilken historia han hittat på den här gången, Håkan Nesser! Hans nya bok ”Himmel över London” liknar nog inget annat jag läst, varken av honom eller någon annan författare. Han tar ett nytt grepp i berättelsekonsten den här gången.

Boken kommer ut på fredag enligt hans hemsida, men jag förbeställde på Adlibris och fick den i måndags.

Huvudperson i berättelsen är Leonard Vermin, en mångmiljonär från Van Veeteren-land men just nu, september 2010, i London. Han är där tillsammans med sin sambo Maud Miller. Hit har han också bjudit hennes två vuxna barn Irina och Gregorius samt en amerikan med tjeckiskt ursprung som heter Milos Skrupka. De är inbjudna för att fira hans 70-årsdag men inbjudan är så pass mystisk att de anar att det inte är hela anledningen. Milos vet inte ens vem det är som bjudit honom.

Eller är det kanske egentligen svensken Lars Gustav Selén som är huvudpersonen? Ja, det kan bara läsaren avgöra.

Det handlar om London på 60-talet och i dag, om spioneri, svek och knepiga psykiska tillstånd.

Mycket läsvärd. Och mycket märklig.

Andra bloggar om:

Rättaresläkten på Helgerum

släktträffElva av människorna på bron här är släkt med varandra. Vi träffades i söndags och några av dem hade inte träffats förut. Det är maken och tre av hans kusiner plus sex kusinbarn och ett kusinbarnbarn. Och så vi som är ingifta. Några av kusinbarnen är kusin med varandra men inte alla.

Alla härstammar de från Axel och Emilia Karlsson, båda födda 1867 i Ryssby respektive Berga församling i Småland.

Här på vägen vid Helgerums slott har Axel och Emilia gått många gånger. Axel var rättare på slottet i början av 1900-talet och Emilia ska ibland ha ryckt in som kokerska. Tillsammans fick de 13 barn. Numera har de barnbarns barnbarn i bland annat Västervik.

Att jag gjort bilden så liten beror på att jag inte frågat alla närvarande om jag får publicera den på nätet. Därför har jag gjort den så liten att det inte går att identifiera enskilda personer.

Om du som läser skulle känna igen detta så hör av dig. Kanske är du släkt med oss.

Andra bloggar om: