Påsk

påskliljor

Äntligen blommar mina påskliljor! Idag, sista dagen i påskhelgen, slog de ut. Det är sent här hos oss, men rabatten står åt norr.

Nu är det vår på riktigt, och nästan försommar.

trädgårdsmöbler

Trädgårdsmöblerna är nu ute, skrubbade och inoljade med linolja.

veranda

Jag har också gjort rent bänkarna på verandan. Katten gillar att sitta i hörnet på mornarna och är nog den som smutsat ner när det varit regnigt och geggigt på gården i vår.

jordgubbar

I helgen har jag planterat ut det sista jordgubbarna som jag hade jordslagit i hinkar i höstas. Nu har jag förnyat jordgubbslandet och hoppas de ska ta sig och ge lite frukt i sommar. Jordgubbsplantor ska man inte ha mer än 4-5 år, tror jag, sedan ska de ersättas med nya. Och det kommer ju nya hela tiden på skott.

Igår snickrade jag en odlingslåda för att så persilja i. Jag sågade itu en lastpall så att jag fick två längsgående väggar, två bräder hög. Sedan satte jag plank i kortsidorna. Jag hade två lämpliga bitar i lagom storlek. Odlingslådan satte jag ner i ena kanten av ett gammalt land. Jag lade odlingsduk i botten och fyllde på med ny jord som jag köpt.

Det är ingen botten på lådan, så någon låda är det egentligen inte, snarare en ram.

persilja

Ovanpå den nya planteringsjorden har jag ett lager såjord. Sedan frön, sedan lite mer såjord ovanpå. Gott om vatten så att det gror, och så en odlingsduk ovanpå för att slippa ogräs och fåglar som letar mat.

Så här tidigt har jag aldrig sått förr. Hoppas frosten håller sig borta nu.

Trädgårdsdags igen

Nu är jag igång med vårbruket, även om det är lite sent. Idag har jag grävt en del i ena landet, bland annat kantgrävt för att sätta dit kantbräder runtom:

kantbräder

Framför allt har jag gjort det för att avgränsa mitt odlingsland mot gräsmattan där vildsvinen bökat. Nu ska vår hyresvärd ordna så att gräsmattan blir återställd och då behöver man se var landen finns. Dessutom ska det väl hålla emot ogräs en del också, tror jag.

Kanske kommer vildsvinen tillbaka i sommar, men vi hoppas inte det. Det kommer att gå både hästar och får på bete runt om trädgården så kanske kan de hålla vildsvinen bort. Plus att det blir elstängsel på två sidor.

Jag har grävt en del i landet i dag, och det känns i mitt högerben som värker nu. Även om jag mest använt vänster fot så glömmer jag ibland och det känns så avigt. Men jag är inte stark nog i musklerna efter benbrottet än för att gräva som vanligt. Därför vet jag inte om jag kan odla i båda mina grönsaksland i år, det får jag se hur det går.

rabarber

Idag flyttade jag också ett gammal rabarberstånd och gräslöken från förra året, som stod lite för nära kanten.

gräslök

Gräslöken var en större planta förut, som jag delade på nu.

När vildsvinen hade bökat upp mitt jordgubbsland förra året tog jag undan en del av de nya skotten för att spara dem ifall vildsvinen skulle komma tillbaka. Andra flyttade jag till det andra landet. Några av plantorna satte jag i några hinkar med jord i botten och tänkte plantera ut sedan, men det blev aldrig av och så bröt jag benet. Men de har klarat sig bra över vintern och har nu börjat grönska.

jordgubbar

Till påsk ska jag plantera ut dem igen, så får vi se om de tar sig. man behöver ju förnya jordgubbsplantor vart tredje-fjärde år tror jag, så därför ska jag nu göra mig av med de äldst plantorna och bara spara skott och sådana som var nya förra året. Tyvärr tog vildsvinen en del av förra årets nytillskott.

Det jag måste lära mig nu är att acceptera att jag inte kan göra lika mycket som vanligt i trädgården, även om det är svårt.

Sedan är ju också frågan hur meningsfullt det är att odla om vildsvinen kommer tillbaka.

Strömlöst

Stormen igår gjorde oss strömlösa i nästan ett dygn. Det är länge sedan jag var med om något sådant, kanske sedan jag var barn. Kortare strömavbrott har vi haft om vintrarna här på landet, men inte så länge.

Strömmen gick redan vid fyratiden i går eftermiddag, fick jag veta av maken. Inne i stan märktes inget strömavbrott. Efter att jag jobbat över ett tag åkte vi och handlade mat och sedan hem vid halvtiotiden på kvällen. Vi insåg att vi inte skulle öppna varken kyl eller frys så länge strömmen var borta, så maten fick stå kvar i bagaget på bilen. Det var ju ungefär kylskåpskallt ute.

Och alldeles mörkt. Bara några stjärnor som lyste oss på gården.

Det är märkligt med mörkret. Men man klarar sig.

strömlöst

Vi har gott om stearinljus och flera lyktor att tända dem i. Och några handlyktor som lyser bra. Sådant skaffar man när man bor på landet.

När vi kom hem igår blev det fil och flingor till kvällsmat, det vi hade handlat. Inget varmt. Och samma till frukost i morse. Men förmiddagskaffe kunde vi inte vara utan så maken tog fram stormköket:

stormkök

Tänk så gott kaffe det blev, ute i vårsolen. Vi satte oss i lä mellan vedskjulen, för det har blåst hela dagen. Kaffet blev en paus i vedstaplandet. Men nu är den stora vedhögen borta och 15 kubik ved ordentligt under tak. Blåsten har gått hårt åt presenningarna som täcker veden, så dem får vi se till att byta, men det får nog blåsa färdigt först.

Strömmen kom tillbaka första gången vid halvettiden. Sedan kom och gick den ett par gånger men efter klockan tre i eftermiddag har vi nog haft stabil ström igen.

Ett så pass här stort strömavbrott innebär förstås att vi funderar på hur sårbara vi egentligen är. Det är ju inte bara lamporna som slutar lysa. Hydroforens pump går inte så vattnet tar snart slut i kranarna. Pumpen till ackumulatortanken går inte så vi får inte elda för mycket åt gången och kan inte bunkra varmvatten. Inget internet förstås, för routern är död. På väg hem i bilen laddade jag mobilen så att den skulle vara fulladdad, så kontakt med omvärlden går ju att ha. Men fasta telefonen var död, en sådan där som är trådlös. Och ingen varm mat förstås.

Det jag saknade mest var att inte ha lyse i badrummet. Det är utan fönster så det var ju mörkt där även i dagsljus idag. Jag saknade också att inte ha vatten i kranen, det blir lite obekvämt att borsta tänderna till exempel.  Och spola i toaletten får man göra med vatten i hinkar. Uppe hos oss på översta våningen tog vattnet snart slut, men det fanns kvar i en kran nere i källaren ett tag till så vi kunde fylla på. Och maken hade fyllt några hinkar i går eftermiddag när strömmen gått. Man lär sig vad som behövs.

Och så internettet förstås. Nästan en hel dag utan. Det känns overkligt.

Som mest var det nästan 2200 hushåll utan el i kommunen igår, visar skärmdumpen på Eons hemsida (uppkopplad via mobilen):

eon

Det var mest Småland och Östergötland som drabbades, vi som bor i skogen:

eon

Mycket ved blir det

ved

Vi har jobbat hårt idag, maken och jag, och fått in två tredjedelar av vedlasset under tak. Bakom den här raden ved finns det tre rader till, som vi staplat så fint så. Det är ungefär åtta kubikmeter ved, och omkring två tredjedelar av gårdagens leverans.  Resten tar vi under veckan och till nästa helg.

ved

Visst är det stor skillnad mot vedhögen igår? Men det känns i ryggen och benet att vi gjort ett dagsverke både igår och idag. Nu har vi mycket ved på tork inför sommaren och hösten.

15 kubikmeter ved

I morse fick vi levererat första vedlasset för i år, 15 kubik. Det är ett halvårs förbrukning.

vedlass

Bonden som levererar vår ved hällde av det på gården alldeles intill vedskjulen. Så nu är det bara att langa in all ved i vedskjulen och stapla den. 15 kubik i ett vedlass brukar bli ungefär 12 kubik staplad ved.

vedlass

Det här är nyhuggen ved som inte torkat än, så det dröjer till framåt sommaren innan vi kan elda med den. Som tur är har vi kvar en hel del av förra årets ved, så att det räcker åtminstone till och med maj, tror jag. Kanske längre, beroende på hur varmt eller kallt det blir i vår.

Eftersom den nya veden är blöt nu är den också tung. Vi har staplat det första i dag, kanske en och en halv kubik, och det känns i ryggen ikväll. Och i benet. Jag är inte van vid kroppsarbete än efter den här vintern.

Men det känns ändå bra att vara ute och syssla med något praktiskt, till skillnad från jobbet på jobbet. Och att stapla ved är trivsamt och kontemplativt.

Andra bloggar om: ,

Religiösa fanatiker i Kansas

Sara Paretsky är en amerikansk författare som främst skriver deckare men också romaner. ”Bleeding Kansas” är den första av hennes romaner som jag läst. Den handlar om amerikanska extremhögerns religiösa fanatiker.

Det är lite av Romeo och Julia över tonåringarna Robbie och Lara. De bor på varsin granngård på landsbygden i södra Kansas. Robbies pappa och farmor är religiösa fanatiker medan Laras föräldrar är mer liberala.

Det handlar också om Irakkriget. Laras bror Chip tar värvning och sprängs ihjäl av en mina. Laras mamma blir tillintetgjord, hon har engagerat sig i en antikrigsgrupp och tror att Chip tog värvning i protest mot hennes engagemang.

Boken slutar egentligen inte med några lösningar. I stället tänker jag mig att Sara Paretsky kanske kommer att ta upp den här berättelsen igen.

Jag gillar hennes språk, hennes detaljerade beskrivningar och hennes sätt att ta sig an nutida samhällsfenomen. Men i just den här berättelsen tycker jag att det blev lite väl många olika trådar. Men det är bra läsning.

Jag tror inte att den finns på svenska.

Andra bloggar om: