Månad: november 2005

Tröttsamt

De senaste dagarn har jag varit så trött, så trött. Som om en förkylning är på väg att bryta ut men inte gör det. Eller om det är anspänning på jobbet, där det händer mycket just nu, men inte det jag vill. Kanske är det bara det mörka november som nu tar ut sin rätt. Fast i natt har det snöat lite, och varit så kallt idag att det ligger kvar ett tunt täcke. Det är fint. Men gör mig inte piggare.

Lång är framgångsrik?

Är du lång? Och framgångsrik? Det hänger ihop menar psykologen Robin Dunbar i England. Jag har precis läst hans bok "Samvaro, skvaller och språkets uppkomst" där han hävdar ett samband mellan långa personer och framgång i samhället. Han stöder sin teori mest på andras forskning.

I alla fall skriver han att vi förväntar oss att kändisar ska vara långa och blir förvånade när de inte är det om vi ser dem i verkligheten. Länga människor är oftare också mer framgångsrika i yrkeslivet. "Om det beror på att längre människor är intelligentare eller att vi hellre går ur vägen för dem återstår att se. Faktum är att längre personer inte tycks behöva arbeta lika hårt för att bli framgångsrika." skriver han.

Kanske stämmer det. Vår koncern-vd är i alla fall en ovanligt lång person. Just nu kommer jag inte på andra exempel men det finns förstås. Kvinnor som nått längt, är de längre än de flesta tro? 

Enkätmani 3

Nu är alla svarssidorna till enkäterna uppdaterade. 37 svar på enkäten om vardagslyx och 10 svar på enkäten om 6. Intressanta svar är det, som jag förutsätter är ärliga.

I övrigt har det varit en lite jobbig dag på jobbet, men fin avslutning med min bättre hälft som bjöd på restaurang efteråt. :- ) Sånt känns fint en fredagkväll.

Kontrollbehov

Igår gjorde jag en kort intervju med en mellanchef som bl a berättade om ett råd han hade fått av sin företrädare en gång i tiden: "ge dig aldrig in på något du inte vet hur det går". Ja, det var väl ett ganska bra råd tyckte jag spontant, men så var det inte alls han menade, utan tvärtom. Jag hade inte förstått hans ironi eftersom det i mina öron låter ganska bra. Det fick mig i alla fall att fundera över mitt eget kontrollbehov och den bristande självkänsla som gör att jag vill vara säker på att jag lyckas med det jag ger mig in på.

Jag är mycket väl medveten om att jag har ett stort kontrollbehov, på grund av detta. Men det innebär inte att jag är rädd för nymodigheter, inte alls. Jag vill gärna se förändringar, jag är oerhört rädd för stagnation. Men jag vill förstås vara säker på att det blir bra, eller åtminstone inte sämre. Jag har t ex bytt jobb och bytt bostad många gånger och varje gång har jag kalkylerat med en förbättring, vilket det också blivit. När jag började mina studier för fem år sedan var jag däremot mer tveksam till vad det skulle leda till, men då behövde jag inget mål, det var något som bara var intressant och spännande. Sedan har det lett till att jag satt upp mål för mig själv, både delmål och slutmål.

Däremot är jag inte riskbenägen. Jag skulle aldrig sätta 500 kr på en lott med möjlighet att vinna 5000 kr, om det är mer sannolikt att jag förlorar. När jag reser bort vill jag ha första hotellnatten inbokad i förväg så att jag vet att jag har någonstans att sova och jag kollar i förväg så att jag vet att det verkligen finns plats på tåget den dagen jag ska resa. 

Jag vet att jag är mest målinriktad och inte processinriktad i mitt sätt att vara, även om processen i sig ofta är något jag får på köpet som en glad överraskning. Men renodlad målperson är jag inte, och jag tror att ytterst få människor är det, utan man är mer eller mindre det ena eller det andra.

Hur skulle världen se ut om det bara fanns en sorts människor? Bara riskbenägna eller bara kontrollfreakar? Förskräckligt skulle det vara, och ingen hållbar utveckling, tror jag. Idealet är nog förändringsbenägenhet blandat med lite risk och lite kontroll. Och det skulle vara himla tråkligt om alla var som jag.

Åldersdiskriminering

Då och då är jag med och svarar på undersökningar på nätet, och ingår i en panel hos ett undersökningsföretag. Det kan vara allt möjligt de vill veta vad man tycker, från hudkrämer till pensioner. Idag kom ett mail om en undersökning om heminredning. Den skulle ta 20 minuter. Första frågan rör ålder och så snart jag klickat i åldersgruppen 50-54 år så blev det tack och adjö. Vad vi gamlignar tycker om heminredning är tydligen inte intressant…

Lite nyfiken var jag på frågorna faktiskt. Jag skulle gärna berätta i undersökningen om min önskan om ett minimalistiskt hem och om det hem fullt med grejer som jag i verkligheten har.  

Enkätmani 2

Ny enkät idag! Denna handlar om älskog, på initiativ av en som svarat på en tidigare enkät. Min enkät om 6 är givetvis högst seriös men ändå lättsam. Jag lade ut den för en halvtimme sedan och tre personer har svarat direkt. Kolla gärna på mina enkäter!

I morgon ska jag blogga om något annat… 

Enkätmani

Nu har jag gjort en enkätsida och några nya enkäter på nätet. Sånt här är kul.

De nya enkäterna handlar om  skillnader mellan män och kvinnor i vardagslivet och fördelar respektive nackdelar med singelliv. Fler enkäter kommer. Har du förslag på ämnen?

Ung musik

Idag sitter jag och skriver uppsats för fulla muggar (kaffemuggar). Drygt två sidor har det blivit, och prarallellt genomgång av enkätsvaren. Än så länge håller jag mest på med tidsanvändningen och det tar sin tid att reda ut.

För att få lite underhållning samtidigt lyssnar jag på Einars band Flight och de låtar som de lagt ut på bandets hemsida. Lyssna på dem! Skitbra! Min favorit är "On my side".

En annan ung kille som också är värd att lyssna på är Frank Morton som jag läst om på Ploggen. 

Girigheten

Jag tycker att det är ett motbjudande resonemang som förs idag, allt gnäll bland företagare. Jag undrar ibland hur många företagare som sänt en tacksamhetens tanke till staten och skattesystemet för allt de fått ordnat så att folk kan gå till jobbet och producera. Staten ordnar dagis som till stor del betalas av skatter så att föräldrarna kan gå till jobbet. Staten står för utbildningar och studiebidrag och beviljar studielån så att folk kan utbilda sig och komma till jobben med användbara kunskaper. Staten står för en del av arbetsgivaravgiften genom sänkningen med fem procent för småföretag. Staten står för lön när ett företag går omkull och det inte finns pengar till löner, trots en arbetsgivares ansvar för de anställda. Själva betalar vi anställda, via avgifter till a-kassan, så att arbetsgivarna kan friställa oss och vi kan överleva ändå. Etcetera etcetera…
Ja, listan är lång på allt det som är tillrättalagt för att gynna arbetsgivare i Sverige.
Är man ute efter ett ännu mer utpräglat 20/80-samhälle än vad vi redan har, så att man kan få anställda som är så skyddslösa att de jobbar för lägre och lägre löner, eftersom det sociala skyddet är borta?  Och vinsterna bara ökar, till nytta för vem? På tv-nyheterna ikväll tror jag man sa att Skandias chefsbonusar kostat koncernen 400 miljarder kronor. Kan det vara möjligt? Hur stor kan girigheten bli?