Västerås – Tankarnas hotell

Första dagen på det nya året 2023. Även om kalendern bara är ett konstruerat sätt att mäta tiden så är det en dag som kan kännas betydelsefull.

De flesta år har jag gjort ett inlägg i min blogg med lite bilder från där jag befinner mig på nyårsdagen. Så även i år. Vi var här hemma i Västerås i nyårshelgen och i eftermiddag gick jag en sväng på Bjurhovdaspåret i skogen. Alla bilder är tagna inom ett avstånd på ungefär två kilometer ifrån där vi bor. Det är fint att ha skogen så nära. Att flytta till Västerås blev bra.

Ungefär en minusgrad idag och lite frost.

Den här stora stenen är ett riktmärke i skogen.

Det är fina stigar i Bjurhovda friluftsområde.

Där inne skymtar ett hus som hör till Lunda gård.

Minnesmärke över Wiktor Andersson, godsägare på Lundby, som köpte och skänkte den här skogen som sockenallmänning 1911 till Badelunda socken.

2022 blev ett både bra och dåligt år, enligt min mening. Förhoppningsvis kan 2023 bli bättre.

Det som var bra under 2022:
– Jag kom i hamn med två bokprojekt som jag hållit på med till och från i ungefär tio år: En bok om min mammas släkt och en bok om min pappas.
– Jag har lyckats hålla ut med mitt motionsprojekt att varje dag gå minst 10 000 steg. Genomsnittet för 2022 blev 10 403 steg/dag, trots några sjukdagar.
– Att samhället kunnat öppnas upp efter pandemiåren så att vi kan träffas igen, inte bara digitalt.

Det som blev dåligt under 2022:
– Jag har fått artros i höger höft. Skit också! Men jag har fått bra hjälp av en sjukgymnast så det gör inte så ont längre.
– Att så många i Sverige röstade på den blåbruna regering vi har nu och som styrs av ett högerextremt parti med rötter i nazismen. Skitdåligt och riktigt oroande.

Och så blev jag sjuk i covid två gånger under året. Om det är bra eller dåligt vet jag inte riktigt. Bra att ha haft det antar jag, för det stärker väl mitt immunförsvar tillsammans med vaccinationerna. Men lite jobbigt när det pågått, även om jag kom lindrigt undan.

I förra veckan flyttade vi till Västerås. Vi trivs fint här. Och jag har kommit betydligt närmare mina barn och barnbarn som alla bor i Stockholm.

Det är jobbigt att flytta, både praktiskt och mentalt. Efter tio år i Helgerum, på rena landsbygden och havsutsikt från vardagsrumsfönstren, har vi nu blivit stadsbor. Vi har flyttat till en lägenhet som är ungefär hälften så stor som vår bostad i Helgerum. Så det har förstås inte gått att ta med alla grejer som vi samlat på oss under dessa år.

*Alldeles för många flyttkartonger blev det…*

I Helgerum har vi kvar en del av våra hjärtan men trivs väldigt bra i Västerås också. Vi bor på Bjurhovda (jo, det heter ”på” här i Västerås), en stadsdel bebyggd i slutet av 60-talet på gammal åkermark. Läs mer om den gamla gården som låg här.

Västerås är nästan som Västervik, fast större. Här finns en hamn i Mälaren, en insjö som nästan är som ett litet innanhav, med hamnpromenad där man kan köpa glass eller äta lunch. Västerås är en gammal stad, betydligt äldre än Västervik och grundad i slutet av 900-talet. Där ligger Västervik i lä. En del äldre bebyggelse finns bevarad i de centrala delarna. I omgivningarna här finns mängder av fornlämningar och jag har redan tittat på Anundshög och skeppssättningarna där. Så det känns lite som hemma i Tjust. Inte så olikt, faktiskt. Vi har nära till landet just där vi bor, en kilometer promenad ungefär.

*Anundshög med gravhög och skeppssättningar från järnåldern.*

Jag ser fram emot att lära känna en ny bygd, efter 38 år i Tjust. 1981 flyttade jag till Västervik från Kalmar och trodde att det skulle bli en kort sejour. Men jag blev förtjust och stannade kvar och mina barn föddes där. Så Tjustbygden är för alltid ett hemma för mig, det är där jag bott allra längst. Men nu väntar nya tider.

Kategori: Västerås

Nytt år igen

Vi har blivit Västeråsbor