Nu är jag tröttare än tröttast efter den här arbetsveckan och tur är att det är fredag. Trött efter jobbet, trött på jobbet. Sliten. Både för att det varit en stressig vecka och att jag jobbat intensivt och engagerat mig mycket i arbetet med psykartiklarna. Och så en begravning mitt i veckan. Men den är jag tacksam för att jag kunde vara med på. Dessutom är det så halt ute att jag spänner mig av osäkerhet och rädsla för att halka omkull när jag går till jobbet och hem. Ibland är det ren blankis på gångbanan eller trottoaren. Eller nysnö på isen under. Då blir jag trött och har inte så stor marginal för motgångar som annars. Och det får mig att fundera på den psykosociala arbetsmiljön, om man måste vara på topp hela tiden för att orka med de villkor som råder.
Kategori: Livsresan
Hur vi lever våra liv, hur jag lever mitt och vad jag tänker om det.
Psykiskt sjuka
Vem är sjuk och vem är frisk? Vi pratar nu för tiden ofta om psykiskt sjuka, framför allt efter de mord och andra våldsbrott som skett. Men vem är sjuk egentligen? Den som inte passar in i alla vi andras normer och förväntingar?
Idag och igår har jag intervjuat både personal i psykvården, anhöriga och de som själva är psykiskt sjuka. Det har fått mig att fundera mycket över hur vi bedömer människor, och kanske också dömer. Vad det är som gör att vi ser något som sjukt eller friskt. En av dem anställda som jag intervjuade sa att ”vi kallar dem inte psykiskt sjuka utan psykiskt funktionshindrade, de har ett funktionshinder i relation till omgivningen”. Och precis så är det ju. Säkert är sjukdomen ett helvete för en och annan. Men vi måste ju inte alltid se det som sjukt, det som kanske bara är annorlunda. Vad är det som säger att min uppfattning av verkligheten är den rätta? Finns det någon rätt uppfattning? Eller någon felaktig? Det som är fel idag kanske är rätt imorgon.