Författare: Eva

Lite skryt

Igår gjorde jag en muntlig tenta i sociologi i Växjö. Det gick bra. delkursen är på 5 poäng och det ingår några skriftliga uppgifter också. Jag fick VG på hela kursen. Yesss!!! :-)

Nu är jag ett steg närmare målet, att läsa vidare på sociologi 41-60 poäng till hösten. Fast det är ju inte det egentliga målet, som är att fortsätta studera.  Åtminstone till magisterexamen 2007. Sedan får vi se.

Det är förstås på grund av den här tentan som bloggandet varit sporadiskt den senaste tiden. Dygnets timmar och hjärnans kapacitet räcker liksom inte riktigt till ibland.

Den här delkursen ingår i en 10-poängs teoretisk kompletteringskurs som jag gör för att komma upp i 40 poäng sociologi. Ledarutbildningen jag går ger 30 poäng. I den här sista delkursen ingick bland annat att med ett berättande exempel visa att jag förstått Berger&Luckmans teori om kunskapssociologi. Jag använde raggare som exempel och det kändes roligt och inspirerande. Då blir uppgiftetn kul att göra också.

Överum

Här rinner tiden undan minsann. Inte kan jag låta min blogg leva oanvänd i flera dagar på det här sättet. Jobbet har varit intensivt den sista tiden. Det bästa i jobbet förra veckan var i alla fall när en av våra fotografer och jag åkte till Överum för att göra reportage om den bruksmiljö som finns kvar där. Att den ligger samlad som den gör, herrgården alldeles intill brukskontoret, kyrkan och fabriken, är ganska ovanligt. Bruket är 350 år gammalt i år, precis som i Ankarsrum, men de flesta nuvarande byggnaderna är från 1800-talet och byggda i Tjustempire, en arkitekturstil som utvecklades här i bygden under tidigt 1800-tal om jag är rätt underrättad. Det ska jag ta reda på till artikeln som jag ska skriva i nästa vecka.

I Överum träffade vi ett par herrar från hembygdsföreningen och vi började med en fika på vandrarhemmet Åtta Små Hem som ligger i några gamla arbetarbostäder. Det är så himla fint och mysigt där. Väl värt ett besök.

Klubb Maritim

Sjöfolk är ett släkte för sig inbillar jag mig. När jag träffar folk som jobbat till sjöss känns det att det finns en speciell samhörighet, oavsett om vi råkar ha varit på samma båt eller inte. Den alldeles speciella erfarenheten som det innebär att ha arbetat och levt på ett fartyg förenar oss. Den världen är så olik det mesta annat, och kräver både anpasslighet och tolerans. Jag tror att alla som arbetat till sjöss påverkas av det, kanske för all framtid. Så är det i alla fall för mig. De tre åren jag var till sjöss på 70-talet har betytt mycket för mig.

I morgon kväll ska jag träffa ett antal andra f d sjöfolk här i Västervik. Vi har tänkt att bilda en egen avdelning av Klubb Maritim om vi blir tillräckligt många. Det är en förening för social gemenskap för att främja sjöfartsintresset.

Fåfänga

Det slog mig idag att jag kanske gått på fåfänglighetsmyten fast jag trott att jag kunnat hålla den stången. Varje gång efter att jag duschat går jag igenom en ritual där jag använder minst fem olika produkter från den kemiska industrin (alltså utöver tvål och schampo etc): ansiktskräm, ögonkräm eller ögongel, kroppslotion, fotkräm och deodorant. Varje gång. Ögonkrämen kom till sedan jag fyllt 40 eftersom jag läste i Amelia att om man är 40+ måste man börja använda ögonkräm "för den tunna huden runt ögat", så att den inte blir för rynkig. Rynkig vill man ju inte bli i förtid… Sedan har jag också hittat ögongel som är till för att återfukta och krasst sett reducera påsar under ögonen. Så där som det blir när man sover för lite, som jag gör. 

Jag försvarar mitt handlande inför mig själv även med det faktum att jag har torr hud och använder jag inte hudlotion och ansiktskräm så känns det obehagligt, så där som att huden stramar. Jag köper ju krämer och lotion som är för torr hud, men det kanske är så att de görs för att ge mig torr hud, inte för att motverka det… alltså så att jag ska bli beroende av produkterna och köpa mer.  

Efternamn och identitet

Varför byter kvinnor fortfarande efternamn när de gifter sig? Jag kan inte låta bli att fascineras av detta fenomen som jag tycker är så oerhört irrationellt. Traditionen att ta mannens eftenamn går ju tillbaka till en tid när kvinnan var mannens egendom och bihang. Men det är ju länge sedan, juridiskt och traditionellt sett, även om det fortfarande finns män som inbillar sig att de äger den kvinna de lever ihop med.

Men att kvinnor fortsätter att byta efternamn när de gifter sig, det är en gåta för mig. Jag har frågat många och svaren jag får är 1. hela familjen inklusive gemensamma barn ska ha samma efternamn, 2. det är ett tecken på samhörighet med mannen, 3. det bara är så, inget att ifrågasätta.

Inga rationella skäl finns för något av svaren. 1. Varför då ta mannens namn och inte kvinnans, eller ett nytt gemensamt, eller dubbelnamn båda två? Dessutom är det idag så vanligt att barn och föräldrar har olika efternamn eftersom det finns så många skilsmässobarn där mamman återtagit sitt gamla efternamn eller bytt till ett nytt med en ny make. 2. Samhörighet kan man lika gärna visa genom att ta ett gemensamt nytt namn eller att mannen byter efternamn. 3. Ett tecken på samhällets tillbakagång.

Mitt namn är en viktig del av min identitet, oavsett om det är Sveriges vanligaste efternamn (Johansson, som mitt) eller om det är ett mer ovanligt som Ag eller Wallenius. Hade jag bytt till Andersson när jag gifte mig för länge sedan då hade det inte varit jag längre. Eva Andersson, det är någon annan. Och efter skilsmässan, vad skulle jag haft för namn då? Mitt födelsenamn eller barnens? Vill jag byta identitet så kan jag möjligen tänka mig att byta till ett helt nytt namn, men inte till en makes bara för att det är hans namn. Men jag vill inte byta identitet.

Dessutom är det ju så krångligt att byta namn. Man måste tala om det för alla, ändra adress och oftast också mailadress, ändra visitkort och identitetshandlingar, och i telefonkatalogen. Telefonkatalogen är ocskå ett sådant där praktisit problem, att många kvinnor inte finns med där utan bara maken. Om jag stött på någon som heter Anna Nilsson och vill ringa till henne men inte vet vad hennes man heter, då är det ju omöjligt att hitta henne om hon inte står med eget namn i katalogen. Varför är kvinnor så osynliga i samhället, gömda bakom sin man?

Journalistiska texter

Idag hade jag en diskussion med en kollega om vårt arbetssätt och våra texter i tidningen. Han menade att man inte får ta särskilt lång tid på sig för att skriva färdigt en text. Att efter en intervju på en timme skriver man sedan en artikel på en timme också. "Jag skriver ju vad de säger, det tar inte lång tid" menar han. Min uppfattning är att det tar längre tid att skriva än att intervjua. Jag vill ha tid på mig att fila på formuleringar, gå igenom texten, kolla fel, ha tid att tänka igenom. För mig tar det tid. Och ofta tar det längre tid att skriva kort och bra än långt. Det handlar om kvalitet, man måste få ta sig tid att jobba med språket. Jag tror att många skulle vinna på att åtminstone läsa sina egna texter en gång innan de lämnar in dem i publiceringssystemet. Rättstavningsfunktioner tar inte alla fel, långtifrån. Det ser vi dagligen i tidningarna. Dessutom tycker jag att det inte går att leva med ständig stress, att alltid ha bråttom på jobbet, det orkar man inte med. Det får inte bara handla om kvantitet, att fylla tidningen med så många bokstäver som möjligt.

Sömniga måndagar

Måndagar är jag alltid trött, tröttare än vanligt. Eftersom jag sitter upp länge på fredagen och lördagen, och sover längre på morgonen efter, så är jag ju inte så trött på söndagkvällen och kan inte somna. Så natten till måndagen blir det alltid för lite sömn. Särskilt idag när jag gick upp extra tidigt för att jag började jobba halvåtta i stället för nio. Idag kom TCO-tidningen och där läste jag om sömnbrist, ett samhällsproblem och ett problem för den enskilde, som beror på för stressiga jobb, för mycket ansvar och för mycket intryck från media. Men också på att vi inte varvar ner. Marie Söderström, psykolog och forskare på Institutet för psykosocial medicin, säger att vi går och lägger oss med hjärnan på högvarv om vi sitter och surfar eller ser på tv precis före läggdags. Och det låter rimligt, tycker jag. Det snurrar mycket i skallen när jag lagt mig, och oftast stänger jag av datorn det sista jag gör på kvällen. Så det är nog inte så konstigt att jag har svårt att somna. Jag intalar mig varje dag att ikväll ska jag lägga mig tidigt. Ändå sitter jag här vid datorn hur länge som helst och gäspar och gäspar. Oftast blir det inte mer än kanske 6 timmars sömn per natt, vilket jag är övertygad om är för lite. Ikväll ska jag i alla fall lägga mig tidigt…

Är det någon som vet?

bambu.jpgVet någon vad denna växt heter? De kommer nu på våren och blir snabbt ett par meter höga. På hösten vissnar de ner och man får kasta riset, så de är inte fleråriga. Men från rötterna som är kvar i jorden kommer det upp nya skott på våren. Stammarna är bambuliknande och ganska lätta att bryta av. De förökar sig snabbt, de växer som ogräs och det är svårt att bli av med dem.

Jag är intresserad av att få  veta hur jag ska kunna bli av med dem för gott. Här vid stugan växer de alldeles intill verandan och på andra sidan är ett fönster och båda skuggas av växterna. Om jag hugger ner dem ena helgen kan det ha kommit nya helgen efter.

Studierna

Idag fick jag veta att jag fått ett stipendium från Smålands Journalistförening på 5000 kr för mina studier. Vad glad jag blev! Det var dagens bästa händelse.

Ikväll sliter jag med uppsatsen och snart har jag väl ännu fler gråa hår än tidigare. Tänk att små detaljer ska ta så lång tid. Jag vill inte hålla på med den i sommar, det blir så tungt och det känns inte som semester då. Nu är det bara att jobba på. 17 juni har vi slutsaminarium.

 

PS. Senare visade det sig att stipendiet var på 10 000 kr!!