Journalistiska texter

Idag hade jag en diskussion med en kollega om vårt arbetssätt och våra texter i tidningen. Han menade att man inte får ta särskilt lång tid på sig för att skriva färdigt en text. Att efter en intervju på en timme skriver man sedan en artikel på en timme också. "Jag skriver ju vad de säger, det tar inte lång tid" menar han. Min uppfattning är att det tar längre tid att skriva än att intervjua. Jag vill ha tid på mig att fila på formuleringar, gå igenom texten, kolla fel, ha tid att tänka igenom. För mig tar det tid. Och ofta tar det längre tid att skriva kort och bra än långt. Det handlar om kvalitet, man måste få ta sig tid att jobba med språket. Jag tror att många skulle vinna på att åtminstone läsa sina egna texter en gång innan de lämnar in dem i publiceringssystemet. Rättstavningsfunktioner tar inte alla fel, långtifrån. Det ser vi dagligen i tidningarna. Dessutom tycker jag att det inte går att leva med ständig stress, att alltid ha bråttom på jobbet, det orkar man inte med. Det får inte bara handla om kvantitet, att fylla tidningen med så många bokstäver som möjligt.

En kommentar till “Journalistiska texter”

  1. Jag håller helt med dig om att det ofta tar längre tid att skriva en kort och kärnfull text, där man tar läsaren i handen på ett pedagogiskt sätt. Själv sitter jag ofta för länge med texterna även om jag har blivit snabbare med åren. Problemet för mig är att organisationen är så slimmad där jag arbetar. Man ska göra minst tre grejer om dagen plus notiser plus att ta bilderna själv plus att redigera sidorna. Det blir inte mycket tid över till att göra välskrivna artiklar. Men jag försöker vara så noggrann det bara går. Läsarna ska inte behöva lida av våra nedskärningar. Som journalist gör man ju anspråk på andras tid i och med att man vill bli läst. Man kan till och med säga att vi stjäl tid för andra. Då kan man kräva att vi håller en något så när god kvalitet.

Kommentarer inaktiverade.