Tid

Jag kan ju inte bara skriva i bloggen om hur lite tid jag har, även om det är så det känns just nu. Tid har vi ju hur mycket som helst, problemet är väl bara att vi försöker få den att räcka till alldeles för mycket. Uppsatsskrivandet fortskrider och detaljerna tar tid. Jag läser också en kompletteringskurs i sociologi som jag ska tenta på någon gång i maj och som jag nu läser till. Det är rolig läsning, men jag känner att jag knappt har tid att jobba. Men jobba måste man för att få mat på bordet och tak över huvudet. Det är givetvis inte så att jag bara jobbar för pengar, det är roligt också, men det skulle vara bra om det gick att jobba lite mindre ibland.

Körkort

Idag firar vi yngste sonen som nu tagit körkort. Han klarade det på första uppkörningen fast han körde upp som privatist. Det är bra gjort! Körkortet är ytterligare en milstolpe på vägen mot vuxenlivet. Det går fort minsann.
Och får mig förstås att tänka på tidens flykt, som man gör vid sådana här tillfällen, när man kommit till mogen ålder. De flesta av oss människor vill ju gärna tro att vi är ungdomligare än vår biologiska ålder och vi strävar efter att behålla vår ungdomlighet så länge vi kan. Men ändå förändras vi. Förr i tiden då åkte jag kors och tvärs i världen och det bekymrade mig inte, det kändes naturligt. I söndags när jag skulle åka till Stockholm kändes det som ett äventyr. Jag vet inte om det är jag eller världen som har förändrats mest och som får mig att känna så. Säkert har jag blivit ängsligare med åren men världen har också blivit mer hotfull. Men det var fint i Stockholm.

Psykiskt sjuka

Folk går och är rädda för de psykiskt sjuka, rädda för att bli anfallna, misshandlade och dödade. och rädslan ökar visar gallupundersökningar. Men det är en försvinnande liten del av de psykiskt sjuka som är våldsamma. Av 338 456 våldsbrott begångan under åren 1988-2000 var det bara 5,2 procent som begicks av personer med schizofreni eller andra psykotiska sjukdomstillstånd. Men av dem som döms för mord eller dråp i Sverige lider mellan 20 och 25 procent av en psykossjukdom. Detta, och en hel del annat, fick jag veta vid ett seminarium hos RSMH i Stockholm i måndags. Uppgifterna kommer från docenten Martin Grann på Karolinska institutet.
Mycket av rädslan beror på oss i media, hur vi framställer de psykiskt sjuka. Lesley Hendersson är en sociolog i London som studerat detta. Under en mätperiod var det två tredjedelar av artiklar och inslag i media som handlade om psykiskt sjuka som framställde dem som våldsamma och farliga. Inte så konstigt att rädslan sprids. Vårt ansvar är stort. Detta var i England men troligen är förhållandena liknande i Sverige.

Lättjeboken

Fransyskan Corinne Maier har skrivit en bok om lättja som fått väldigt mycket uppmärksamhet i medierna i Sverige, eftersom hon tycker att vi ska jobba mindre och vara lata på jobbet för arbetsgivaren bryr sig ändå inte. Nu har jag läst hennes bok och hennes uppmaning till lathet är egentligen en ganska liten del. Men det är ju spektakulärt förstås! I stället är boken en svidande kritik med managementkulturen och vår jakt på pengar. Hon raljerar över de moderna företagen på den globala marknaden och jargongen i dessa, det vill säga en massa snömos. Läs den!
Imorgon drar jag till Stockholm på ett par dagar och laddar ryggsäcken med både en ny deckare och kurslitteratur. Det tar fyra timmar åt varje håll.

Trött

Nu är jag tröttare än tröttast efter den här arbetsveckan och tur är att det är fredag. Trött efter jobbet, trött på jobbet. Sliten. Både för att det varit en stressig vecka och att jag jobbat intensivt och engagerat mig mycket i arbetet med psykartiklarna. Och så en begravning mitt i veckan. Men den är jag tacksam för att jag kunde vara med på. Dessutom är det så halt ute att jag spänner mig av osäkerhet och rädsla för att halka omkull när jag går till jobbet och hem. Ibland är det ren blankis på gångbanan eller trottoaren. Eller nysnö på isen under. Då blir jag trött och har inte så stor marginal för motgångar som annars. Och det får mig att fundera på den psykosociala arbetsmiljön, om man måste vara på topp hela tiden för att orka med de villkor som råder.

Psykiskt sjuka

Vem är sjuk och vem är frisk? Vi pratar nu för tiden ofta om psykiskt sjuka, framför allt efter de mord och andra våldsbrott som skett. Men vem är sjuk egentligen? Den som inte passar in i alla vi andras normer och förväntingar?
Idag och igår har jag intervjuat både personal i psykvården, anhöriga och de som själva är psykiskt sjuka. Det har fått mig att fundera mycket över hur vi bedömer människor, och kanske också dömer. Vad det är som gör att vi ser något som sjukt eller friskt. En av dem anställda som jag intervjuade sa att ”vi kallar dem inte psykiskt sjuka utan psykiskt funktionshindrade, de har ett funktionshinder i relation till omgivningen”. Och precis så är det ju. Säkert är sjukdomen ett helvete för en och annan. Men vi måste ju inte alltid se det som sjukt, det som kanske bara är annorlunda. Vad är det som säger att min uppfattning av verkligheten är den rätta? Finns det någon rätt uppfattning? Eller någon felaktig? Det som är fel idag kanske är rätt imorgon.