Studier – Sida 6 – Tankarnas hotell

Främling på IT-tåg

"Många nätanvändare ser fördelar i den möjliga anonymiteten i inledningen av en nätrelation, eftersom de då kan vara mer förtroliga än i IRL-livet. Anonymiteten kan ge en bättre och stabilare grund för ett vänskapsförhållande eftersom de lär känna varandra bättre från början tack vare den ökade förtroligheten. Det verkar leda till att de i ett senare skede lättare utvecklar en IRL-relation".

Det är en av de slutsatser jag drar i min uppsats om betydelsen av anonymitet i de sociala relationerna på nätet. Det här är ganska genomgående hos dem som svarat, väldigt många tycker att de kan vara mer öppna mot och dela förtroenden med människor de inte vet vilka de är. Paradoxalt nog.

Det är ett uttryck för fenomenet "främling på tåg", att man vågar vara mer öppen om den sociala risken är liten. Främlingen du delar tågkupé med vet inte vem du är och du riskerar alltså inget i ditt sociala liv om du berättar mörka hemligheter. Detta skriver bl a Bargh, Fitzimmons och McKenna, tre amerikanska internetforskare, om i sin artikel "Can You see the real me?" som finns som pdf längst ner på den här sidan.

——–

Antal steg idag: 11 943. Det hade suttit fint med 12 000 steg idag, en rund och fin siffra. Men kanske hinner det bli så många innan jag är i säng om en stund.

Uppsatsen ska nog bli klar i tid

Redan vid nio ringde väckarklockan (eller snarare pep) och ända sedan dess har jag skrivit uppsats. Nu har jag kommit till analyskapitlet, där teori och empiri knyts ihop i en behändig och förhoppningsvis klargörande säck. Sedan återstår slutsatser och en del finputsning, och förmodligen en omarbetning av teorikapitlet. Det är bara att jobba på, som Becker skriver…

Egentligen är det ju roligt, men emellanåt är det bara hårt jobb känns det som. Alltså inte alltid så inspirerande, även om ämnet i sig är intressant och spännande. Förmodligen är det väl så "riktiga" författare också känner sig ibland.

Inte blev det särskilt många steg idag heller: 6170.

Glad idag

Nu måste jag bara blogga igen, för det hände något kul just nu. :-)

Jag har fått mail från Howard S. Becker. För er som inte vet vem det är: han är sociolog i USA och har skrivit flera böcker om sociologisk metod, att arbeta med sociologiska studier och skriva om detta. Under mina studier på universitetet i Växjö har vi använt hans bok "Trix of the trade" som kursbok och för ett tag sedan köpte jag hans bok "Writing for social scientist" (efter tips i Gustav Holmbergs blogg, som jag tackar för). Becker skriver både klokt, underhållande och spirituellt om sitt ämne, och det mailade jag till honom för tio minuter sedan och talade om. Jag hade inte väntat mig svar, och absolut inte så snabbt. Men han satt tydligen vid datorn där borta i San Fransisco, läste och svarade med tack för uppskattningen.

För mig är han nog lite guru, så det känns jättekul. :-)

Värme, del 2

Att det blivit sommar så här plötsligt känns lite egendomligt. Här hemma har vi nu +20,6 grader i skuggan på balkongen men i Linköping var det betydligt varmare idag, det vill jag lova. Efter några timmars pratstund i solen bränner det på händer och armar nu. Även om man ska vara försiktig och det finns risk för mailignt melanom så är det ändå en härlig känsla, den här första vårsolen.

Efter handledningen på universitetet och en trevlig träff med några studiekamrater åkte jag hem igen. Jag brukar oftast lyssna på radio i bilen men idag hade jag Pink Floyd och Pulse som ressällskap ett tag. På ganska hög volym, för att överrösta bilfläkten som gick på högvarv för att få en acceptabel temperatur i den bastuvarma bilen, efter fyra timmar på en solig parkering.

Att åka bil ger en speciell känsla av rymd, av att inneslutas i en bubbla utan kontakt med yttervärlden. När jag hade andra bilar ganska tätt inpå mig bakefter så slog det mig "undrar om de hör musiken också?". Jag kan inte tänka mig att de gör det, möjligen kan någon av de människor som stod och väntade på bussen vid vägen ha uppfattat Pink Floyds dunk, dunk, dunk efter "…I was staring straight into the shining sun…". Coming back to life är en av 1900-talets absolut bästa låtar.

Förra gången jag åkte till Linköping är bara en dryg månad sedan, den sista mars. Men då var naturen fortfarande täckt av snö och det kändes som en helt annan väg idag. Grönt på marken och i träden. Och vitsippsslänterna före och efter Åtvidaberg, det är bara såååå vackert…

Hem kom jag fylld av ny energi. Så blir det när man träffar trevliga människor en stund i solen. :-) Och när jag nu kollade min mail såg jag att jag fått svar från två medieforskare i USA som jag mailat till för att fråga om jag får använda en illustration från deras bok. Och det får jag! Självklart ska man fråga om sånt här, det tycker jag, och det borde alla göra men jag vet att det "lånas" en hel del. Sånt gör mig också glad, att de tar sig tid att svara.

Idag blir det inga räknade steg. 22 mil i bilen, och korta promenader på campus, det ger inga steg att tala om.

Interaktion på nätet

Sådär. En etapp i uppsatsskrivandet är klar. Ikväll har jag skickat min nuvarande version av uppsatsen till handledaren, inför mötet på torsdag förmiddag. På sätt och vis var det en deadline eftersom jag ville bli klar med så mycket som möjligt. Två tredjedelar är kanske skrivet nu, och det känns bra.

Till frukost läste jag i tidningen om Mikael Johansson i Umeå som doktorerat om social interaktion på nätet, närmare bestämt i virtuella världar. Här finns hans avhandling som pdf-fil och en sammanfattning av den. Jag tog hem den och har bara hunnit läsa lite i den än. Han har kommit fram till att virtuella världar är lika verkliga som "verkliga" världar IRL. Virtuella världar är inte bara platser utan också pågående processer skriver han, och använder ett eget begrepp som han kallar interacture, en modell som utgår från interaktionen och byggs på med struktur och funktion. Mycket intressant.

Det blev inga långpromenader idag, och följdaktligen inte många steg. Bara 6143. Eller 4.6 km.

Bredbandets framtid

I mitt intensiva arbete med D-uppsatsen hittade jag en intressant hemsida idag. Det är litteraturvetaren Sven Nilsson som skriver artiklar i tidskriften Ikoner (utges av Bibliotekstjänst). Han har en lång rad med artiklar (eller snarare krönikor) här och de jag hittills läst handlar om IT, bl a om Ola Larsmos och Lars Ilshammars senaste bok om varför vi ska ha bredband. Den får jag nog ta och se till att läsa. I artikeln skriver Sven Nilsson bl a om bredbandsutbyggnaden i Sverige och att han tror på digitaliseringens möjliga framtid men att ett av problemen är hur vi ska hantera betalningen för nerladdade filer. Den här artikeln är från slutet av förra året.

Anledningen till att jag fann hans sida är mitt sökande efter förklaringar till Giddens teorier om modernitet och självidentitet. Det skriver jag om i min uppsats om anonymiteten på nätet. Och på nätet finns ju all information så självklart söker jag efter tolkningar av Giddens där.

Mera skryt

Igår fick vi veta resultatet på delkurs 2 (5 poäng), och det gick bra: VG! Visst är jag glad… :-)

Delkursen är sociologisk metod och har bestått av en skriftlig gruppuppgift, en skriftlig enskild uppgift och en muntlig gruppuppgift (att hålla en föreläsning). Det var en intensiv och rolig kurs, trots lite strul med handledningen.

Nu är det bara uppsatsen som återstår, och självklart måste jag sträva mot ett VG, som krona på verket på denna fina rad av VG jag nu har… Men det allra viktigaste är att det blir en intressant uppsats som kan tillföra lite ny kunskap.

Dags igen

Vad tiden går fort! Påsken är redan över och det är dags att ta tag i livet igen. Nu har jag satt igång med uppsats nummer två om min undersökning om sociala relationer på nätet.

D-uppsatsen kommer att handla om anonymitet: att man kan välja hur mycket man avslöjar om sig själv, betydelsen av att inte synas inför varandra, att anonymitet på nätet kan främja ömsesidigt förtroende; och kanske ytterligare någon aspekt på fenomenet "att inte synas" för varandra på nätet. Det handlar både om det rent kroppsliga, att motparten inte ser hur jag ser ut, hur jag klär mig, om jag är tjock eller smal etc. Och om andra yttre omständigheter som jag kan hemlighålla, t ex var jag jobbar, vilka mina familjemedlemmar är, var jag bor etc; sådant som ens IRL-vänner vet. Min undersökning visar att möjligheten till anonymitet på nätet kan göra att man är mer öppen och känner mer förtroende inför sina nätvänner.

Det här hade jag från början tänkt att ha med i C-uppsatsen men det hade blivit för mycket. Och efterson anonymiteten tas upp av så många av dem som svarat så vill jag gärna förvalta de svaren och därför blir det en egen uppsats om det. Jag brukar gapa över för mycket från början när jag skriver uppsats, och uppsatserna blir alldeles för stora. Nu har jag föresatt mig att skriva en normalstor uppsats för en gångs skull.

Inför uppsatsarbetet har jag nu laddat i två veckor, och beviljat mig själv lite lov från studierna. Även om jag haft uppsatsen i tankarna förstås. Kanske var det för länge för nu krymper tiden för uppsatsarbetet hela tiden, den 29 maj ska den lämnas in. Men jag är så gott som säker på att jag ska klara det.

Uppe på Fruberget på Norrlandet var utsikten vidunderlig i förra veckan. Det var första gången jag var där, fast jag bott här i 25 år snart. Fruberget ligger i Segersgärde naturreservat.

Våtmarker ingår också i naturreservatet och nu efter snösmältningen var det ganska blött på sina håll. Men fint ändå.

Och ute vid stugan blommar snödropparna för fullt. Det är fint med vår…

Kandidat

Nu har jag fått beviset på att jag faktiskt uppnått något. Idag fick jag mitt examensbevis för kandidatexamen från Växjö universitet. Skrivet i guld på tjockt präglat papper… Det ni! :-)

170 högskolepoäng är inlästa nu. Och bara VG på alla kurser (här i min egen blogg skryter jag så mycket jag vill…)

Om ett halvår ska magisterexamen vara avklarad, om jag lever och har hälsan.

Tanter kan!

Historiker

I senaste numret av vårt fackorgan Journalisten finns en artikel där Kjell Albin Abrahamsson har intervjuat reportern och författaren Ryszard Kapuscinski (tyvärr hittar jag den inte i nätupplagan). Intervjun sker med anledning av att han snart kommer ut med sin nya bok ”På resa med Herodotos”, som jag nog ska ta och läsa.

I intervjun liknar Kapuscinski oss journalister vid historiker â€“ nutidshistoriker â€“ eftersom vi registrerar händelser och mänskliga handlingar när de skett, när de redan är historia, även om det är alldeles nyss, eftersom vi lever i en så snabb värld. Han beskriver journalisten som en slumpmässig historiker medan de professionella historikerna använder vetenskapliga och mer systematiska verktyg för att utforska och skriva historia.

Han pratar också om vår splittrade, oförutsägbara och komplexa nutidsvärld och hur svårt det är att förstå den. Och så säger han ”Tack och lov att det finns sociologer, antropologer, statsvetare och ekonomer” med undermeningen att de kan förklara de sammanhang som journalisten inte hinner sätta sig in i och som det inte ges utrymme för i massmedia.

Det gjorde mig glad att läsa detta, för jag känner det precis så. Som journalist kan jag aldrig förmedla den helhetsbild jag strävar efter och själv tycker är så viktig för att förstå omvärlden. Det är därför jag läser sociologi, och efter snart fem års studier av hvudsakligen sociologi inser jag precis varför jag inte längre passar in i journalistskrået. Journalistiken är för trång och för snuttifierad, för ögonblicklig och med bristande sammanhang.

Givetvis är journalistiken nödvändig, för att ha koll på nutiden och omvärlden, men den kan inte stå helt för sig själv. Då blir man bara förvirrad. Det är mönstren av handlingar och skeenden som säger något om sammanhangen och kan ge en förklaring.