Värme, del 2

Att det blivit sommar så här plötsligt känns lite egendomligt. Här hemma har vi nu +20,6 grader i skuggan på balkongen men i Linköping var det betydligt varmare idag, det vill jag lova. Efter några timmars pratstund i solen bränner det på händer och armar nu. Även om man ska vara försiktig och det finns risk för mailignt melanom så är det ändå en härlig känsla, den här första vårsolen.

Efter handledningen på universitetet och en trevlig träff med några studiekamrater åkte jag hem igen. Jag brukar oftast lyssna på radio i bilen men idag hade jag Pink Floyd och Pulse som ressällskap ett tag. På ganska hög volym, för att överrösta bilfläkten som gick på högvarv för att få en acceptabel temperatur i den bastuvarma bilen, efter fyra timmar på en solig parkering. 

Att åka bil ger en speciell känsla av rymd, av att inneslutas i en bubbla utan kontakt med yttervärlden. När jag hade andra bilar ganska tätt inpå mig bakefter så slog det mig "undrar om de hör musiken också?". Jag kan inte tänka mig att de gör det, möjligen kan någon av de människor som stod och väntade på bussen vid vägen ha uppfattat Pink Floyds dunk, dunk, dunk efter "…I was staring straight into the shining sun…". Coming back to life är en av 1900-talets absolut bästa låtar.

Förra gången jag åkte till Linköping är bara en dryg månad sedan, den sista mars. Men då var naturen fortfarande täckt av snö och det kändes som en helt annan väg idag. Grönt på marken och i träden. Och vitsippsslänterna före och efter Åtvidaberg, det är bara såååå vackert… 

Hem kom jag fylld av ny energi. Så blir det när man träffar trevliga människor en stund i solen. :-) Och när jag nu kollade min mail såg jag att jag fått svar från två medieforskare i USA som jag mailat till för att fråga om jag får använda en illustration från deras bok. Och det får jag! Självklart ska man fråga om sånt här, det tycker jag, och det borde alla göra men jag vet att det "lånas" en hel del. Sånt gör mig också glad, att de tar sig tid att svara.

Idag blir det inga räknade steg. 22 mil i bilen, och korta promenader på campus, det ger inga steg att tala om.