Resa i försommartid

Vid den här tiden på året blommor sipporna på Öland. Backsippa, fältsippa, gulsippa och vitsippa. Men också aronstorpsrosen och gullvivan. Och en mängd andra blommor så klart. På vissa ställen så långt ögat når.

Det blev jag varse i helgen som gick, då jag träffade ett par ungdomskamrater från studieåren. Vi sågs i Kalmar, åkte på utflykt till södra Småland en dag och till södra Öland den andra dagen. Innan vi åkte hem i söndags hann vi med en kort vända till Ljungbyån vid Krankelösaholm.

Det var en verkligt vederkvickande helg och jag kom hem med ny energi. Landskapet visade sig från sin allra bästa sida och vädret var lagom ljummet. Försommaren har kommit fort, efter en sen vinter.

Tack, mina vänner, för dessa fina dagar!

Bilder från Öland:


Backsipporna växte vid Hagapark, ett helt fält.


Bland backsipporna fanns ett par Sankte Pers nycklar, som är vilda orkidéer.


Den praktfulla arontorpsrosen, som också kallas våradonis, finns bara på Öland, på Stora Karlsö och på södra Gotland. Vi såg den i naturreservatet Strandhagen.


Arontorpsrosor så långt ögat såg. Erik Axel Karlfeldt diktade om arontorpsrosen:
I Arontorp där blommar en ros.
Jag far min kos
från rosorna på strand.
Jag är en öländsk lättmatros,
och havet är mitt land.


Gulsippor och vitsippor täckte marken i Albrunna lund. Här hörde vi näktergalen!


Där finns flera kvarlämnade skyttevärn från andra världskriget.


Porten till alvaret.


Gulsippa och blåsippa växte ihop.


Blomsterprakten var inte dålig på Capellagården heller.


Dagen avslutades på Jordtorpsåsen. Detta ska vara fältsippa, en blomma jag aldrig tidigare sett.


Gullvivorna blommade på Jordtorpsåsen.


Och korna betade i kvällssolen.

Bilder från Småland:


Första stoppet på Smålandsdagen blev Linneryds by.


I byn finns den gamla byvägen och det mesta av bystrukturen kvar. Laga skiftet genomfördes först 1927 och då flyttades bara en av gårdarna.


Här bodde skomakaren förr i tiden.


Mitt emot skomakartorpet. Vilket slit med alla dessa stenmurar! Och ändå är det sten kvar på åkrarna.


Det här är Småland.


Korna hör till Norregården i Linneryd.


På Korrö.


Korrö gamla sågverk. Hela Korrö är en väldigt fin miljö med många gamla hus bevarade. Här åt vi lunch.


I byn Heddamåla i Linneryds socken bodde mina barns förfäder på 1600- och 1700-talet.


Älmeboda gamla kyrkoruin. Kyrkogården används fortfarande.


Inifrån kyrkoruinen.


Det här är utvandrarbygd. Vid vägskälet i Åkerby samlades utvandrarna inför resan till Karlshamn. Här finns ett minnesmonument över emigranterna.


Ljungbyån väster om Kalmar. Så idylliskt!


Är det en vildapel?

Resa hem till barndomen

Tack vare samtalen med gamla skolkamrater kan jag se mitt eget liv och min uppväxt i ett delvis annat ljus än jag tidigare gjort. Under uppväxten hade vi barn kanske inga ord för det vi kan förstå idag när vi ser bakåt, som vuxna och betydligt äldre.

I helgen var jag hemma på en klassåterträff med mina skolkamrater från mellanstadiet, både från min egen klass och klassen över oss. Barndomskamraterna. Det är i år 51 år sedan jag gick ut sjätte klass i Ljungby skola i Halland. Numera är vi redan pensionärer eller närmar oss hastigt den åldersgränsen.


Bild på Ljungby skola 2005. Den här gången tog jag inte en enda exteriörbild, jag var så upptagen med att prata med mina gamla skolkamrater.

Mina två första skolår gick jag i småskola, med årskurs 1 och 2. Det var en B-skola, dvs två årskurser i samma klass. Min småskola var Trustorps skola. Det fanns en småskola till i socknen, Kärrets skola. Våra två klasser slogs ihop till en gemensam i tredje klass när vi kom till folkskolan, som var i Ljungby centralskola. Även där var det B-klass det första året, då hade vi gemensam klass med dem som var ett år äldre. Sedan var vi en egen klass med bara vår årskull, vad jag kan minnas. Det var läsåret 1964-65 som vi gick i fjärde klass. Förmodligen var det då den nya grundskolan infördes.

Naturligtvis talade vi mycket om händelser under skoltiden, om vår lärare Barbro Runnheden (läs om henne inför 90-årsdagen i HN), en mycket omtyckt lärare som betydde mycket för oss, inte minst för mig. Men det blev också tal om vad skoltiden förde med sig och hur den påverkat oss och hur vår klass var. Vi var en bra klass. Inga bråk, alla var snälla. Det är min bestående bild, och inte bara min. Jag ska inte idyllisera men i min klass tror jag att de allra flesta faktiskt trivdes i skolan. Att vi haft klassträffar, nu för fjärde gången, tar jag också som ett tecken på det.


Vårt klassrum från tredje klass är helt ganska annorlunda idag. Här stod förr en kateder och vi hade svarta griffeltavlor.


När vi hade klassträff i lördags slumpade det sig så att det var öppet hus på skolan så vi var flera som var där och tittade. Femteklassare guidade oss. Också från klassrummet där vi gick i tredje klass, tror jag.

Mina egna klasskamrater har jag träffat på klassåterträffar två gånger tidigare, 1992 och 2005. Skolkamraterna i den andra klassen har jag inte sett sedan ungdomen. En del minns jag mycket väl från den tiden, andra inte alls. Det var extra roligt att få talas vid med den som under hela min uppväxt var min bästa kompis, men sedan vi båda flyttade hemifrån 1972 har vi inte träffats.

Under besöket i hemtrakterna bodde jag hos en av klasskamraterna och hans fru, ett underbart välkomnande par. Det blev en del samtal oss emellan också, och vi kom in på sådant som jag nu känner delvis förändrar min bild av min uppväxt.

Jag är väldigt glad för mina klasskamrater. En har jag kvar ända från småskolans första klass, de flesta från 3-6 klass och några bara från sexan. Vi var den första grundskolekullen i Ljungby skola och när vi sedan kom till högstadiet inne i Falkenberg splittrades klassen på minst två klasser, kanske fler.

Det kommer att bli fler klassträffar, det är jag säker på. Och jag kommer.

De flesta av mina skolkamrater är idag inte aktiva i sociala medier så det blir inga nutida bilder på dem här. Bara det gamla skolfotot från 1967, som publicerats tidigare:


Jag sitter i mitten.


Och så den här bilden från 1964, eller möjligen 1965, då vi var på skolresa till Göteborg och gjorde en utflykt med Paddan.

Två bilder till på skolan, båda från 2005:


Vi åt lunch och drack kaffe i det nya församlingshemmet (som jag tror heter Kyrkstugan). Där hänger den här fina målningen av Ljungby kyrka och prästgård.


Den här bilden är inte från Ljungby utan tagen lite längre söderut under mitt besök, och visar en bit av Ätradalen i Vinberg. Det är en vacker trakt jag kommer ifrån.

Varmt tack till er som ordnade med klassträffen!

Apelsinmarmelad


Det blev många fler burkar än så här av de fyra kok jag gjorde.

På senare år har jag tagit för vana att koka marmelad på en del av årets skörd men nu har jag kokat apelsinmarmelad också. På köpefrukt, jag som annars bara använder frukt och bär och blommor från skog och trädgård. Men vid den här tiden på året har det funnits fina ekologiska apelsiner i butikerna så jag passade på.

Någon gång i vintras frågade min ena svärdotter om jag gjort apelsinmarmelad någon gång och sedan dess har jag funderat på det. Det som fick mig att göra slag i saken nu var att i förra veckan blev jag bjuden på smörgås med hemkokt apelsinmarmelad och det var så underbart gott. Tack Gun-Britt!

På nätet finns en hel del recept och de är ganska samstämmiga. Jag har nu gjort fyra kok och modifierat en liten aning. Två kok med blodapelsin och två med vanlig apelsin. Det största problemet var att marmeladen stelnade mycket mer än jag är van vid så det är framför allt andra koktiden jag minskat på.

Det koket marmelad som blev alldeles för fast går att använda ändå. Koka upp vatten och låt det svalna. Rör i lite vatten (kanske 1-2 teskedar beroende på burkens storlek) så blir marmeladen perfekt i konsistensen.

Recepten för marmelad på blodapelsin jag hittat på nätet varierar mer än för vanlig apelsinmarmelad. Det finns t o m varianter utan tillsats av vatten. Men det genomgående är att använda lika mycket socker som frukt. Jag har minskat lite på det, jag gillar när marmelad inte är så sliskigt söt utan mer bitter. Så det är en smaksak vad man vill ha. Prova dig fram!

Recept

Alla ingredienser är ekologiska.

Apelsinmarmelad
1 kg frukt (varav 2-3 citroner, resten apelsiner)
8 dl vatten
9 hg socker (varav 3 dl syltsocker)
en bit riven ingefära (1-2 matskedar)
2 tsk citronsyra
1. Tvätta apelsinerna, jag brukar borsta dem i ljummet vatten. Skär bort eventuella skador på skalet. Skär bort ändarna och dela i klyftor.
2. Kör frukten i matberedare. Är det tunt skal kan klyftorna vara hela. Är skalet tjockt så skär av skalet och skär bort det vita mellan skal och fruktkött. Skalen kan sedan gå med i matberedaren men jag har tagit en del av apelsinskalen och alla citronskalen och skurit i smala bitar för att det ska bli lite skalbitar i marmeladen.
3. Häll fruktmassan i en gryta, häll i vattnet och den rivna ingefäran (ingefäran kan givetvis uteslutas). Koka under lock 40-45 minuter.
4. Låt kärnorna koka med. Lägg dem i en tekula eller en bit gasväv först. Ta upp dem innan du har i sockret.
5. Stäng av värmen, häll i sockret lite i taget och rör om. Koka upp igen. Nu ska det koka ganska häftigt så det kräver passning. Koka 20-25 minuter. Skumma väl under tiden.
6. Gör marmeladprovet. Dvs ställ en tallrik i kylen i förväg. När marmeladen börjar bli simmig efter 15-20 minuter tar du upp lite och häller på tallriken i kylen. När det svalnat kollar du att det har stelnat tillräckligt. Under tiden kan du ha värmen på spisen avstängd så att det inte kokar mer.
7. När du bedömer att marmeladen är klar rör du ner citronsyran i en del av marmeladen, t ex i en mugg, och häller sedan ner det i marmeladmassan och rör om. Citronsyran ska alltså inte koka.
8. Häll upp på varma rena burkar.

Blodapelsinmarmelad
1 kg frukt (varav 2 citroner, resten apelsiner)
5 dl vatten
9 hg socker (varav 3 dl syltsocker)
vaniljpulver
1. Tvätta apelsinerna, jag brukar borsta dem i ljummet vatten. Skär bort eventuella skador på skalet. Skär bort ändarna och dela i klyftor.
2. Kör frukten i matberedare. Är det tunt skal kan klyftorna vara hela. Är skalet tjockt så skär av skalet och skär bort det vita mellan skal och fruktkött. Skalen kan gå med i matberedaren men jag har tagit en del av apelsinskalen och alla citronskalen och skurit i smala bitar för att det ska bli lite skalbitar i marmeladen.
3. Häll fruktmassan i en gryta, häll i vattnet och eventuellt ett par knivsuddar vaniljpulver. Koka under lock c:a 30 minuter.
4. Låt kärnorna koka med. Lägg dem i en tekula eller en bit gasväv först. Ta upp dem innan du har i sockret.
5. Stäng av värmen, häll i sockret lite i taget och rör om. Koka upp igen. Nu ska det koka ganska häftigt så det kräver passning. Koka 15-20 minuter. Skumma väl under tiden.
6. Gör marmeladprovet. Dvs ställ en tallrik i kylen i förväg. När marmeladen börjar bli simmig efter 15-20 minuter tar du upp lite och häller på tallriken i kylen. När det svalnat kollar du att det har stelnat tillräckligt. Under tiden kan du ha värmen på spisen avstängd så att det inte kokar mer.
7. Häll upp på varma rena burkar.


Skär apelsinerna och citronerna i lagom stora klyftor innan du lägger dem i matberedaren. Citroner brukar ha så tjockt skal att du får ta bort det vita mellan skal och fruktkött.


Kärnorna kokar med i marmeladen i den första kokningen. Jag har lagt dem i en tekula. Detta är blodapelsin.


Apelsinmarmeladen på kokning.

 

Vid årets slut

Visserligen är det mer än ett halvår sedan jag bloggade men jag har nog inte slutat, det tror jag inte. Men året som gått blev så fyllt av annat så när databasen krånglade i somras kom jag av mig.

När det nu blivit årets sista dag borde jag summera året, men vad tjänar det till? Min far blev sjuk och dog, jag skrev en bok, jag passade mina barnbarn och jag jobbade. Och så var jag med om en massa annat också, så klart.

Det är nog bättre att blicka framåt. Även om det är mörka moln på himlen med en galen president där borta i väster så ser jag ändå strimmor av ljus. Framför allt är det mina barn och barnbarn som står för det ljuset.

Nyårslöften har jag aldrig avlagt, åtminstone inte på allvar. Det blir knappast så vid det här årsskiftet heller, men en intention eller kanske snarare ambition, har jag. Jag ska minska min konsumtion. Nyligen läste jag några artiklar på temat och tänkte också på det jag gjorde förrförra året. En av mina grannar berättade att hon antagit en utmaning från en kompis att inte köpa nya kläder under ett år framåt (förutom sådant som verkligen behövs). ”Jag är med på det” sa jag genast. Det följde jag och det blev en bra tankeställare.

2018 ska jag försöka dra det ett steg längre, så att det inte bara gäller kläder. Jag ska bara handla sådant jag verkligen behöver, som att ersätta något som går sönder och som jag verkligen använder. Böcker gör jag ett undantag för men för varje nyköpt bok ska jag ge bort eller sälja en bok jag redan läst (jag säljer på Bokbörsen). Dessutom gör jag undantag för presenter till mina barnbarn. Mina barn får mest sådant jag tillverkar själv.

Vi får se hur det går. 2018 är snart här.

Maskrosmarmelad

Nu är det hög tid att göra maskrosmarmelad. Jag har gjort ett par satser redan, för jag tycker att detta är en så fantastiskt god marmelad. Även om det är ganska mycket jobb med att pilla med blombladen.

Receptet jag använder kommer i grunden från Gröna skafferiet, men jag har modifierat det lite.

Recept på maskrosmarmelad
5 dl blomblad från maskrosor (c:a 1 liter maskrosblommor)
4 dl vatten
3 dl syltsocker
1 lime
1 citron
(lite riven ingefära är gott i)

Plocka maskrosblommorna, men ta inte med stjälken. Ta isär blommorna och spara bara de gula blombladen. Lägg dem i en bunke som tål värme.

Skala av det yttersta skalet på en citron och en lime, strimla det fint. Skär limefruktens fruktkött i skivor och lägg i bunken med maskrosblombladen.

Koka upp vattnet och häll över blomblad och limeskivor. Låt det dra tills det svalnat. Det kan ta ett par timmar.

Sila av och häll över vätskan i en kastrull, se till att få med all vätska. Du kan krama ur blombladen med händerna.

Koka upp vätskan tillsammans med sockret. Lägg i det strimlade skalet av citron och lime (c:a 2 matskedar) och riv i ingefäran om du vill ha det i marmeladen. Låt det sjuda 10-15 minuter. Gör marmeladprov och häll sedan upp på varma burkar.

Marmeladprovet innebär att du häller upp en tesked av marmeladen på en liten tallrik och låter den kallna i kylskåpet. Det tar bara några minuter. Är marmeladen stel då är den färdig.

Jag brukar koka de strimlade lime- och citronskalen 5-10 minuter i väldigt lite vatten innan jag gör själva marmeladen, så att de inte ska vara hårda eller beska.


Plocka en liter maskrosblommor till en liten sats marmelad.


Pilla loss de gula kronbladen och skiva en lime, lägg det i en bunke som tål värme och häll på det kokheta vattnet.


Strimla skalet från en lime och lite skal från en citron.


Koka blomsaften med citrusskalen.


Färdigt att äta.

Vårbruket är igång

Igår grävde jag potatislandet och idag har jag satt potatis och lök. Bara en del, jag ska sätta mer längre fram i maj. Jag brukar sätta potatis och lök vid flera tillfällen under maj, så att det kommer upp under en lite längre tid. Fast det är inte säkert, olika sorter kommer olika snabbt och jag håller inte riktigt reda på vilka som är tidiga och vilka som är sena.

Jag är sen med potatissättningen i år, jag brukar sätta de första den 19 april om vädret tillåter. Men det gjorde det inte i år, det har varit för kallt på nätterna.


Sättpotatisen är mest från min skörd förra året. Den har legat och grott på en tidning sedan mitten av april och har perfekta små groddar nu. De flesta är av sorten Silla, det är de röda, men jag har några av andra sorter också som jag inte minns nu vilka det är.


I hinken har jag planteringsjord som jag ska lägga i hålen där potatisen ska få växa.


En sättpotatis i varje grop.


Bredvid potatisen har jag satt ett par rader röd och gul lök.


Eftersom det väntas bli ett par minusgrader natten till tisdag har jag lagt på odlingsduk. Nödvändigt är det nog inte, jorden håller kanske värmen. I den återstående fyrkanten ska jag sätta mer potatis om en vecka. Sedan kommer hallonlandet. Till vänster jhar jag gräslök och några jordgubbsplantor.


Eftersom jag inte kan komma ihåg vad jag satt var så gör jag en enkel skiss varje gång.


Gräslöken växer fint och blir större för varje år. Vi har redan skördat en gång. Från början är detta en liten planta från mataffären, där jag satte ner det som blev kvar efter att vi klippt av gräslök till en sillmiddag. Det är nog 4-5 år sedan, men den förökar sig lite varje år.

Maken dokumenterade min potatissättning:

Pappa

Min pappa är död. I torsdags morse somnade han in lugnt och stilla efter en månads sjukdom och över 90 års liv på jorden.

Det var en fin morgon efter en svår natt. Krafterna tröt och han orkade inte dra andetagen mer. Han var inte ensam utan fick dö i sällskap med oss. Hans gamla utslitna kropp orkade inte mer. Jag är tacksam att jag kunde vara med honom i hans sista stund, det är en tröst.

Min pappa har ju alltid funnits, så länge jag levt men mest de sista åren. När jag växte upp hade mina föräldrar tydliga föräldraroller. Mamma var hemmafru som fostrade oss barn, pappa jobbade och vi träffades mest på helgerna. När jag fötts var han 27 år och trebarnsfar, en ung man redan fast förankrad.

Det är på senare år jag lärt känna honom bäst. Efter mammas död har kontakten växt med pappa. Honom har jag frågat sådant som jag aldrig frågade mamma eftersom det var först efter mammas bortgång som jag insåg att de båda två kommer att vara borta en dag. Han har berättat om sin barndom och uppväxt, senast för ett par månader sedan fick jag veta sådant som överraskade mig och som satt djupa spår i hans liv. När jag själv var ung varken lyssnade jag eller brydde mig särskilt mycket. Men utflykterna vi gjorde tillsammans i somras, trots hans tunga steg och att orken sinat, de visade mig en 90-årig pappa som aldrig gav upp, som fortfarande ville vara med på nya äventyr. När jag åkte hem efter en veckas besök i augusti sa han att ”nu är jag trött, men det har varit så roligt och jag kan vila sedan”. Ja, vi hade haft så roligt tillsammans.

Min pappa var en nyfiken spelevink och samtidigt djupt troende. Glimten i ögat och ett stort allvar rymdes i samma människa. Så var det fortfarande i torsdags natt, de sista timmarna i hans liv.

Att vara ledsen är inte farligt, som tur är. Sorgen blandas med tacksamhet och glädje över den pappa jag haft i hela mitt liv och som jag fick följa med ända till hans sista andetag. Saknaden och sorgen känns stor men jag är också lättad över att han nu sluppit ifrån det långa liv som på slutet blev för tungt för honom med ett hjärta som blev allt svagare. Nu får han vila.


I somras tog vi en fikapaus på Öströö, efter en utflykt i släktens spår.


1958, tror jag. En av mina mostrar sa här om dagen att jag var pappas flicka när jag var barn. Kanske var det så, fast jag aldrig tänkt på det själv. Jag har bara bröder, inga systrar. Ytterligare en bror är född i början av 60-talet.


Pappa och sex av hans sju syskon, någon gång i mitten av 30-talet. Pappa är nummer tre från höger och de sitter på den stora stenen vid gården där de alla växte upp.


Sista noteringen i väggalmanackan i köket var på den 10 januari när vi skulle komma ett par dagar.

Mörker och ljus

IMG_9534
Från dagens promenad hemmavid. Visserligen är det skugga där jag går men solen ligger på lite längre fram.

I dessa mörka tider i världen försöker jag hitta något att glädja mig åt, för att inte oro och sorg ska ta över. Och det finns så klart mycket att vara glad för.

barnbarn
Mina underbara barnbarn. Tre nya under förra året, och så deras några år äldre syskon. Jag som aldrig var en gullegullmamma när mina egna var små, jag tycker att det är en förmån att få umgås med dessa små liv. Mina egna barn har jag alltid tyckt att de varit i sin bästa ålder just nu, oavsett när, och det tycker jag fortfarande. Det är fantastiskt att ha fått de två barn jag har och numera också barnbarn. Min stora glädje i livet.

Att leva i ett gott förhållande är också en glädje.

Jag glädjer mig också åt resten av min familj och stora släkt. En stor släkt är en skatt.

Och så har jag ett, eller snarare två, roliga jobb. Att skriva och att släktforska, och roligast är det när jag kan kombinera dem.

De mörka krafterna som vinner terräng i världen är ett hot mot vår gemensamma framtid. Men hopp finns hos de många som inte finner sig i detta utan reagerar med motstånd och opinionsbildning, som står upp för sina rättigheter, som de många kvinnor som marscherar just idag runt om i världen.

I höstas, när det kändes som värst efter valet i USA, läste jag den här artikeln (på engelska) av en historiker i England som heter Tobias Stone. Den ger både fruktan och hopp.

Gott Nytt År!

I höst har bloggandet legat nere för min del. Jag har prioriterat annat, bland annat mina numera fem barnbarn. Under 2017 hoppas jag ha både mer tid och energi för bloggandet. Så på återseende!

29dec
Himmel över Helgerum vid solnedgången idag.

Marmelad på tomater

Skörden är så riklig på tomater i år så vi hinner inte äta alla som mognar. Än är det fullt av tomater på flera av plantorna i växthuset.

För att ta hand om en del av överskottet (av det som jag inte gett bort) har jag gjort tomatmarmelad. Den gör man på både mogna och omogna tomater och blir fantastiskt god. På nätet finns många recept och mitt är en modifiering av flera.

1
Till tomatmarmelad tar man både mogna och omogna tomater.

Recept (som med fördel kan halveras):

1,5 kg mogna och omogna tomater
7 dl socker
3 citroner (eko)
2 dl vatten
2 matskedar riven ingefära

Gör så här:
Borsta och skölj citronerna. Skär upp dem i bitar i lagom marmeladstorlek. Jag klyftar först och skär sedan tunna skivor. Låt dem koka i lite vatten 10-15 minuter. Jag brukar göra så med citron till marmelad för att den ska bli lite mjukare.
Skålla tomaterna och dra av skalet. Skär dem i små bitar.
Koka tomatmassa och citroner under lock 20-30 minuter. Det ska inte stormkoka utan på lagom värme så att det inte bränner fast. Rör då och då.
Tillsätt socker och ingefära och rör om.
Koka upp igen och låt det koka kraftigt utan lock i 10-15 minuter. Rör om!
Gör marmeladprovet, dvs häll upp på en tallrik och sätt den i kylskåpet några minuter. Om marmeladen är någorlunda fast när den svalnat är den färdig.
Häll upp på varma burkar.

2
Koka tomatmassa, citroner och vatten.

3
Av 1,5 kg tomater blev det sju burkar marmelad i varierande storlek.

plommon
När jag ändå höll på i köket gjorde jag också lite plommonmarmelad. Till den har jag inget recept utan har bara skurit plommonen och citronen i småbitar och kokat det med lite vatten och socker. Sockermängden har jag smakat av efter hand.