Fem år har gått

luxgravstenFör fem år sedan ställdes den här gravstenen upp vid ingången till Electrolux dammsugarfabrik i Västervik. 520 personer blev av med sina jobb här när fabriken flyttades till Ungern. Electrolux var den största privata arbetsgivaren i kommunen och när så många blir arbetslösa märks det.

Under de fem år som gått har mycket hänt. Många har fått nytt jobb, en del studerar och en del har flyttat. Andra är fortfarande arbetslösa. Den då befarade massarbetslösheten under kommande år infann sig inte, som tur var. Dock är det nog så att många av dem som arbetade där, och som arbetat där länge, inte passade in bland de som senare eftersöktes. Idag är det tjänsteföretagen som utvecklas, inte tillverkningsindustrin. Electrolux gamla lokaler i Västervik har fyllts med många nya småföretag inom alla möjliga branscher. Några har kommit och redan gått.

Bilder av en fin helg

Vi har haft en fin helg. Det känns i kroppen. Gardinupphängning igår. Gräsklippning i tre timmar, ogräsrensning och grävning i jordgubbslandet idag. Och så ljuvligt försommarväder hela tiden, efter lördagmorgonens åskväder.

Körsbärsträdet på gården är vitt nu.
Körsbärsträdet på gården är vitt nu.
Vi har fått upp gardiner, två månader efter inflyttning.
Vi har fått upp gardiner, två månader efter inflyttning.
Gräset är klippt, kaffet är belöning.
Gräset är klippt, kaffet är belöning.
Utsikt från vardagsrummets fönster ikväll.
Utsikt från vardagsrummets fönster ikväll.

Sundhage går

Vår chef ingalill Sundhage slutar efter sommaren. Det är tråkigt, hon har gjort mycket gott för redaktionen och lett en positiv utveckling. Hon är bra på att lyfta fram det som är bra och det vi gör bra, i stället för att leta fel.

Det blir tomt efter henne, efter bara ett och halvt år hos oss. Men jag förstår också att hon går vidare, till ett jobb på en större tidning och en renodlad redaktionell chefstjänst.

Vi är förstås spända på vad som ska hända nu. Om vi får en ny chef som fortsätter den positiva utvecklingen.

En vanlig kväll

Kommer hem från jobbet vid halvnio.

Tippar av regnvattnet från presenningarna på vedtravarna efter regnet idag.

Bär in mat och annat handlat.

Byter till glesbygdskavaj och gummistövlar.

Tänder i pannan.

Kör in några lass ved med skottkärran.

Lägger in ved i pannan och kollar temperaturen.

Går en sväng i trädgården, står och tittar på månen och vattnet en stund.

Kollar pannan igen. Det brinner bra.

In och plockar undan lite disk och startar datorn.

En ganska fin kväll.

Blommande träd

4majRedan 4 maj och körsbärsträdet på gården är på väg att slå ut i blom. I morgon är det kanske helvitt. Det är massor med knoppar på trädet och trädet är väldigt stort.

Visst är väl 4 maj för körsbärsblom tidigt? Fast 2007 var det också en varm och tidig vår, då blommade körsbären redan i slutet av april. Men det var vid stugan och inte här. I stan var björkarna gröna tidigare än här ute vid havet, såg jag i förra veckan. Kanske för att det kyler från vattnet.

När man bor på landet ser man nog växlingarna tydligare för hela livsrummet skiftar när det är träd i stället för hus i blickfånget. Runt huset där vi bor har vi träd som blommar i grönt nu. Igår kväll stod vi med grannen, som också är nyinflyttad, och funderade på om det är lönnar. I stan har jag inte haft lönnar i närheten. Men det visar sig tids nog, när bladen kommer.

Första maj

Arbetarnas egen högtidsdag har jag förstås hållit i helgd idag. Inte gjort något lönearbete, och gnolat på Internationalen när jag grävt i vårt nya potatisland. I dessa tider är det ju lätt att glömma bort varför vi firar Första maj, varför det är en röd dag i almanackan, en ledig dag för väldigt många.

Eller har Första maj spelat ut sin roll? Borde det vara en vanlig arbetsdag i stället? Eller vill vi bara vara lediga utan att tänka på orsaken?

Jag har också tänkt på boken ”Saknar bildning” av Hans Lagerberg. 1980 kom den ut och jag läste den då, och kommer säkert att läsa om den en dag. I dokumentärromanens form berättar han arbetarrörelsens historia, och han gör det väldigt bra. När jag läste den förstod jag så mycket mer av vad som hänt och varför.

Där jag växte upp, flera mil längre söderut i Sverige, var det inte ovanligt att man satte potatisen på första maj, om det var en varm vår. För hundra år sedan fanns det nog många arbetare som gick hem eller till kolonilotten efter demonstrationståg och möte, och grävde potatislandet eller satte sin potatis på första maj.

21 kvadratmeter nygrävt potatisland.
21 kvadratmeter nygrävt potatisland 2009. Det är ett fint rabarberstånd som växer i hörnet.

Lyssna på våren

Min arbetskamrat Kjell-Arne sjunger i Västerviks Manskör. Han har gjort ett inslag i VT:s webb-tv från en repition av ”Vintern rasat…” och fångat vårbilder till sången. Lyssna på det! Det är medryckande och vackert.

Så här såg det ut nedanför slottet i söndags. I påskas var gräsmattan ett hav av vårlök. Björken har grönskat. Fåren har lammat. Kan det bli bättre?