Kategori: Allt annat

I Berlin bodde vi på Hotel Amelie på Reinhardstrasse och mittemot ligger en stor betongbyggnad som vi tror är en bunker från Hitlertiden. Vi tog en vända runt huset och såg övervakningskamerorna som visar att det används idag.

Det visar sig vara rätt. Huset ägs idag av konstsamlaren Christian Boros och här finns idag ett exklusivt och privat galleri för samtida konst. Hitlers egen arkitekt Albert Speer byggde bunkern 1942, som skydd under kriget. Sedan tog Röda armén den, det blev fruktlager och sexklubb. Och nu galleri.

All information finns ju på nätet:

Artikel i Fokus.

Blogginlägg på bloggen Outside the ivory tower.

Christian Boros sajt om sitt bunkergalleri. Här kan man boka tid för ett besök.

Igår kväll överförde jag mina bilder från Berlin till hårddisken. 379 bilder fanns det i kameran. Och 82 bilder i min iPhone. Det är dilemmat idag, man bara knäpper och knäpper eftersom det är så lätt och det finns så mycket plats. Men det tar timmar att gå igenom och välja sedan, det vet jag av erfarenhet.

Detta är en av de första bilderna från Berlin. Vi går utmed floden Spree från Luisenstrasse mot Willy Brandtstrasse och följer Mauerweg, dvs en vandringsväg utmed den gamla Berlinmurens sträckning. Här gick muren och floden utgjorde gräns mellan öst och väst.

Nu ska jag fortsätta välja och redigera bilder som jag ska publicera på Flickr.

11-9. Det räckte för att Domino BK skulle ta hem segern i eftermiddagens bowlingmatch. Maken och de övriga i laget gjorde en bra insats. Grattis!

Trolleri är inte riktigt mitt gebit men idag har vi varit på en mycket trevlig föreställning. En tidigare arbetskamrat, Janne,  fyller 50 senare i höst och bjöd in alla möjliga vänner och bekanta och släktingar på trolleriföreställning i eftermiddag. Det var det han alla helst ville göra i livet. Och då gjorde han det. Trolleri är hans passion. Tack, Janne!

Så borde man göra, förverkliga sina drömmar.

Bara tre semesterdagar kvar nu så lite ångestfyllt börjar det kännas nu. Men igår kom min nya digitala leksak, en Canon Ixus 860, så lite roligt ska det väl bli även de här sista dagarna. Första bilderna tog jag i går kväll, när batteriet äntligen laddats:

Nu har jag också lärt mig hur jag ställer in kvaliteten på bilderna, men mycket återstår att komma underfund med. Till exempel manuella inställningar för bilder, än har jag bara tagit med autofokus.

Det är en kompakt och bra liten kamera, och en verkar relativt lätt att använda. Vi konstaterade också att det är överraskande bra kvalitet på videoinspelningen.

Andra bloggar om: Canon Ixus, digitalkamera

Samtalen till min mobil med fråga efter Jonas Larsson fortsätter att komma. Idag var det någon från Gambia som ringde igen (fjärde samtalet därifrån), och det var svårt att få mannen i andra änden att förstå att jag inte vet vem Jonas Larsson är. Men efter det samtalet ringde jag Jonas Larsson.

För ett par veckor sedan fick jag på nytt ett samtal från någon svensk myndighetsperson som sökte Jonas Larsson. Jag förklarade sitauationen och frågade var den Jonas Larsson bor som han ville tala med, och fick en ort i Skåne. Då gjorde jag inget mer men idag kom jag ihåg detta och sökte på den orten på Eniro och hittade en Jonas Larsson där. Han svarade när jag ringde. När jag förklarat situationen för honom så försärkade han att det inte är honom det gäller. Han har inga kontakter i Gambia och har fast jobb och inga kontakter med arbetsförmedlingen, som är en av de myndigheter som sökt honom.

Jag får väl utgå ifrån att detta stämmer och i så fall är det någon som tagit denne Jonas Larssons identitet och mitt mobilnummer. Intressant, och samtidigt lite besvärande. För vad händer i bakgrunden, och varför?

Ja, det är ingen gammal pojkvän jag anropar, tvärtom. Jonas Larsson är en för mig helt okänd person, men jag tror mig veta så mycket att han bor eller befinner sig i Skåne någonstans. Jag får nämligen hans telefonsamtal på min mobil. Någonstans har har det blivit en felskrivning så att mitt nummer står i stället för hans. Eller så använder han mitt nummer för att han inte vill lämna sitt eget.

Jag skulle bra gärna vilja veta, men allra helst vill jag att det här felet rättas till så att jag slipper få fler samtal där någon frågar efter Jonas Larsson, de flesta med slånsk dialekt.

Både handläggare på arbetsförmedlingen och på försäkringskassan har ringt, och ett par människor som inte talat om vilka de är. Och tre samtal har kommit från Gambia, varav två mitt i natten. Idag kom det på dagen, och jag tror att jag lyckades göra mig förstådd med ”You’ve got the wrong number”. Då sa det bara klick i andra änden.

Något liknande hände mig för ett par år sedan. En person som då var lärare på en skola i Umeåtrakten hade ett snarlikt nummer som mitt och det hade blivit en siffra fel på en adresslista på skolan. Det tog ju ett tag innan jag begrep hur det var, men efter några samtal frågade jag den som ringde upp om vem personen var. Till slut fick jag tag i honom och sedan rättade han till det.

Men Jonas Larsson har jag inte spårat upp.

Eugene, Oregon. En ort långt borta, på andra sidan jorden i nordvästra USA. Jag vet inget om Eugene bortsett från två saker: där finns en av världens snyggast designade nyhetstidningar på nätet, och där föddes Mark Lindsay. Det senare upptäckte jag nu.

I morse på väg till jobbet tryckte jag åt fel håll på iPodden och fick upp en gammal låt av Mark Lindsay, ”Arizona”, som jag gillade när jag var i tonåren. När jag sedan kom att jobba ombord på M/S Arizona, så klart att jag lyssnade en och annan gång till. Det är en fin låt, med stark dramaturgi och mycket känsla. Men inte kom jag ihåg vem Mark Lindsay är så det kollade jag nu på wikipedia. Han var en del av Paul Revere and The Raiders, vilket kanske är mer bekant?

Och genast måste jag ta en titt på mitt husorgan Register-Guard, dagstidning i Eugene, Oregon. Kanske borde jag ta och åka dit någon gång. Fast egentligen borde jag gå och lägga mig i stället eftersom jag ska upp med tuppen i morgon bitti.