Nu vet jag mer

Samtalet med Elli Pihlavas barnbarn blev mycket givande, intressant och speciellt. Det gav mig en mycket mer levande bild av hennes farmor. Vi reflekterade över vilken bild av henne man får efter en sådan dramatisk och kort livshistoria. En hel del romantiskt ljus faller över henne, samtidigt som jag vet att hennes liv var mycket tufft på flera sätt. Hon dog av tbc, som inte var ovanligt då, 1932.

Jag önskar jag hade haft möjligeht att träffa henne, att jag varit med på VT då, efter förlisningen, och fått intervjua henne.

En sorglig historia

Den 16 januari var det 80 år sedan kanalbåten Nils förliste utanför Städsholmen. Det skrev jag en artikel om i VT, publicerad på 80-årsdagen. För att kunna göra det läste jag i gamla VT från 1929 om det som hände.  En spännande historia som gripit mig.

Tidningsartikeln är summarisk och kort. Nu håller jag på med en artikel till tidningen Länspumpen, som ges ut av Klubb Maritims avdelning i Göteborg. En lite längre text och med möjlighet att ge lite mer uppgifter.

Ombord på Nils fanns sju män och en kvinna. Kvinnan var kockan Elly Pihlava. Tack vare henne överlevde alla utom en. Nils förliste i hård snöstorm och svår kyla och strandade vid ett litet skär som heter Måsklabben. De lyckades ta sig iland där och gick där i 26 timmar innan de blev räddade av lotsarna på Städsholmen. Det var Elly Pihlava som fick dem att hålla sig i rörelse på klippan, gå fram och tillbaka, sjunga och överleva. Alla utom en, som frös ihjäl.

VT den 21 januari 1929

Sedan jag skrev tidningsartikeln har jag fått fram lite mer uppgifter, framför allt om Elly Pihlava. Jag kan inte släppa tanken på henne, den här unga kvinnan, som inte gav upp när situationen var i det närmaste oövervinnerlig. Hon var 22 år, kom från Finland och bodde i Stockholm. Jag har sökt efter uppgifter om henne, om hon t ex nämns någonstans på nätet. Jag har t o m ringt till och haft mailkontakt med några av de med efternamn Pihlava som jag hittat på hitta.se nu, men utan resultat. Idag fick jag däremot hjälp av en släktforskare. Han kunde få fram att hon dött redan 1932, alltså bara tre år senare. Och begravts på Skogskyrkogården i Stockholm.

Det känns så sorgligt, att hennes liv blev så kort. Hon kändes så levande i intervjuerna i VT 1929.

Skogskyrkogårdens webbplats kunde jag söka rätt på hennes grav på en karta. Jag måste besöka den när jag kommer till Stockholm.

Shipspotting

Man skulle nog kunna tro att jag är en fartygsnörd, efter mina år till sjöss, men det är jag inte. Det finns massor av människor, och jag känner en hel del av dem, som gillar att titta på och fotografera fartyg. Jag förstår dem, även om mitt eget intresse mer ligger på det mänskliga planet när det gäller sjöfartskultur.

Men jag blev glad i förrgår när jag såg tre lastfartyg vid kaj inne vid Skeppsbron i Västervik. Två på rad, och två sida vid sida. Det är väldigt sällan man ser lastfartyg här, de brukar ligga ute på Lucerna. Och så tre på samma dag!

De fartyg som ligger här nu (om de inte lämnat Västervik redan) är tre systerfartyg som heter Nordtimber, Nordcarrier och Nordtrader. Alla ägs av Österströms i Norrköping, och jag vet inte varför de är här nu. Någon lastning eller lossning pågår inte. Men det är fint att se dem. Uppdatering nästa dag: nu vet jag att de ligger här på grund av brist på frakter. Se nästa inlägg)

Nordcarrier och Nordtrader ligger framför Nordtimber, det är aktern på de två senare du ser i höger kant av bilden. Kajen gör en vinkel just där så det ser kanske lite konstigt ut.

Det är svårt att få en bra bild på ett fartyg, eftersom det är så stort. Här gick jag väldigt långt ifårn när jag skulle plåta, och då kommer det förstås med en massa annat i bilden också. Här har jag klonat bort några lyktstolpar och trafikskyltar som skymde sikten, så bilden är inte helt sann mot verkligheten.

Andra bloggar om: ,

Vilken skräll!

För mindre än en timme sedan vann BK Domino över Pergamon i elitserien i bowling! En rejäl skräll i Bowlingsverige. Serieledande Pergamon från Göteborg är tidigare obesegrade under säsongen. De har bara förlorat en enda poäng, och det var när det blev oavgjort mot Domino för några veckor sedan. På Pergamons hemmabana!

De var riktiga duktiga, skärpta och taggade idag i Domino, inte minst maken. När jag kom dit i början av andra serien stod det 3-2 till Domino, och det kändes redan då som att det skulle kunna gå vägen. Sedan vann Pergamon nästa serie men efter tredje serien stod det 9-6 till Domino. Och det slutade 11-9! Och ovisst in i det sista.

Mikael och Curt slog de avgörande strajkarna i sista serien (om jag fattat spelet och poängräkningen rätt). Mikael hade en mycket bra sista serie med två 9-poängare och resten strajkar.

Läs matchreferatet i VT.

På väg att slå en avgörande strajk i slutet av matchen.
De har anledning att vara glada i BK Domino.
De har anledning att vara glada i BK Domino.
"Tack för matchen!"
Tack för matchen!
Mikael och Curt intervjuas av min kollega Rikard, som är sportreporter på VT.
Mikael och Curt intervjuas av min kollega Rikard, som är sportreporter på VT.

Andra bloggar om: , , ,

Två trötta dagar senare

Nu har jag kollat slutresultatet: 364-163 elektorer, och 53 respektive 46 procent av rösterna.

Som väntat är det ingen ände på ovationerna i världen, och det är lätt att dras med i yran.  Tänk att man skulle få vara med om detta…

Min egen trötthet beror inte på något firande utan för lite sömn och lite väl mycket jobb.

Janis Joplin

”Oh, Lord, won’t you buy me a Mercedes-Benz”, ”Me and Bobby MacGee”, ”Piece of my heart”, ”Summertime”. Visst minns du dem? Janis Joplins låtar under hennes storhetstid 1968-70. De åren, i mitten av mina tonår, var hon ev av mina stora idoler. Men det är först nu jag lärt mig lite mer om vem hon egentligen var, nu när jag läst hennes systers biografi ”Love, Janis”.

Tillgängligheten till information och material om Janis Joplin är ju oändlig på nätet. Nu tittar jag på videoinslag på Youtube (bl a en intervju i svensk tv den 1 april 1969) och kikar på hennes hus på en mäklares sajt, läser på diskussionsforum om henne med mer med mera. Ungdomstiden kommer tillbaka.

1968-69 fanns det en ungdomstidning i Sverige som hette Hej!, och som jag köpte alla nummer av. Där hittar jag nu två artiklar om Janis Joplin och hennes besök i Sverige under Europaturnén 1969. Där kallas hon i en artikel för Amerikas svar på Julie Driscoll. I en annan handlar det om hennes humörsvängningar och alkoholkonsumtion under intervjun men om hur hon förvandlas till en artist som får reporterns hår på skallen att ”frysa till och resa sig” när hon sjunger på scen. Jag kan förstå honom.

Andra bloggar om: