Sista maj och ett sista inlägg den här månaden. Det blir om mitt nya olivträd som jag fått idag:
Jag fick trädet idag, och blev så väldigt glad. Att få ett träd är att få något att ta hand om, och som varar så länge trädet lever. Jag ska vårda det ömt och göra allt jag kan för att det ska trivas.
Tyvärr kom jag inte hem tidigt nog ikväll för att kunna ta någon bra bild i dagsljus, den här bilden blev bäst. Det blommar nu, och kanske kommer det att bära frukt om några år. Det är några decimeter högt och står i en kruka. När det blir lite varmare i sommar ska det få vara ute i solen.
Ikväll har jag läst att olivträd kan bli 2000 år gamla.
Just det, i sista raden skriver du det jag tänkte påpeka. Olivträdet du planterar kommer att ge frukt många generationer framöver (förutsatt att det trivs i kalla norden). Tror att det var på teveprogrammet Solens mat som jag såg hur de hedrade de äldsta olivträdet i byn med fester där de dukade under trädet.
Ja, det slog mig att trädet kan leva långt efter att jag och mina barn är döda, om jag får det att överleva. En hissnande tanke.
Men så är det ju också med ekarna, som vi har gott om just här där vi bor.
Var det Gustav Vasa som gav order om att plantera ek här i Tjustbygden, för att det skulle finnas ekar att bygga fartyg av flera hundra år framåt?