En känsla av trygghet

35 minuter och 47 sekunder på 5,5 km. Bästa tiden hittills. Delvis för att det var fler i spåret ikväll och när jag sprang förbi dem så sprang jag nog lite fortare och lite längre än jag annars skulle gjort, för att få mer distans mellan oss. Det känns inte bra att ha någon annan precis i hasorna.

Igår jobbade vi bara halvdag  på tidningen. När jag kom hem vid tvåtiden var jag så trött för att jag sovit dåligt på natten, och la mig på soffan ett tag. Balkongdörren stod öppen för det var varmt och på avstånd där ute hördes ljud från människor och bilar. Det är en skön känsla att ligga på soffan och höra ljudet från andra på avstånd så där, det ger en Godnatt Jord-känsla, en känsla av trygghet. Den känslan känner jag igen från när jag var barn och hörde de vuxna prata i köket sedan jag lagt mig. De andra finns där fast jag inte ser dem.

Så jag sov en stund och på kvällen var jag på en supertrevlig fest. Tack Karin!

Ikväll blir det en kontinental middag här hemma, med tanke på tiden (snart nio på kvällen), fast den består av sill och potäter. Årets första kok med färskpotatis står och puttrar på spisen. Inte från landet, där växer det inga i år, utan från någon annas land via affären. Och det är mer än två veckor kvar till midsommar.