Idag har jag gjort något jag inte gör så ofta, i alla fall alldeles för sällan. Jag har städat. Inte särskilt omfattande, men dammsugit alla golv, torkat golven med mopp, skurat rent i badrummet och faktiskt piskat köksmattan. Oftast blir det bara att vi dammsuger den.
Så här ordentligt städade nog min mor varje vecka. Vi gör det kanske en gång i månaden, om ens det. Dammsuger gör vi ju oftare men torkar golven alltför sällan. Utan småbarn i hemmet blir det inte så stökigt heller. Det är också skillnad på att bo i hus och lägenhet, man drar inte in så mycket i en lägenhet.
Städningen känns alltid som ett nödvändigt ont, något som kommer i vägen för allt annat jag har lust att göra. Men livet är ju plikter också, inte bara lust. Håhå jaja…
I övrigt sitter jag mest och redigerar i mitt bokmanus. Fortfarande väntar jag på ett par bidrag plus att jag går igenom vad jag skrivit för att se vad som behöver förbättras och kompletteras i övrigt. Det är frustrerande att inte ha oceaner av tid och bara sitta och fila på det.
Snart är semestern slut, idag började min sista semestervecka för i år. På måndag återgår jag till vanlig heltid igen. Ända sedan förra sommaren har jag varit deltidstjänstledig för mina studier, utom de sju veckorna jag jobbade nu i juli och augusti.
—
11 279 steg idag, och 5,5 km-slingan tog 35 minuter och 27 sekunder. Snart blir det ett tillägg med 2,5 km-slingan, medan maken tar ett dubbelvarv. Han springer fortare än jag.
Jag instämmer helt i dina tankar om städning – något nödvädnigt ont, tar sådan tid jag kunde lagt på något roligare. Men känslan när det är rent och fräscht blir belöningen förstås!
Idag köper jag förmodligen en stegräknare, inspirerad av dig.
Mia
Ja, det är en belöning att man har det gjort sedan, visst är det så. Annars skulle det vara tröstlöst, för det är ju ett riktigt sisyfosarbete som aldrig tar slut.
Med stegräknare kommer du att promenera fram genom livet. 10 000 steg per dag, det är den rekommenderade dosen.