För 30 år sedan jobbade jag till sjöss som telegrafist i handelsflottan. I sommar kommer en liten del av vad jag var med om att visas på en utställning på Västerviks Museum, tillsammans med andras berättelser och minnen. Ikväll hittade jag ett gammalt tidningsklipp från den tiden, en intervju med mig i den amerikanska lokaltidningen Bangor Daily News. Då fanns det inga kvinnor som arbetade till sjöss i USA och de tyckte det var väldigt ovanligt och spännande.
Då arbetade jag ombord på M/S Arizona, en styckegodsare som ägdes av Transatlantic. Vi hade gått från Göteborg på nyårsdagen 1977 och hade mött riktigt dåligt väder på Nordatlanten och kom fram lite försenade till Eastport i norra Maine den 12 januari. Där fick vi först vänta några veckor innan vi kunde komma in till kaj, och fick åka mellan ett par andra närliggande hamnar (Searsport och Winterport) innan vi till slut kunde lasta ett antal ton potatis och återvända till Europa en månad senare.
Att ligga i en hamn i en hel månad var mycket ovanligt, även för styckegodsare. Searsport, där vi lastade potatisen, var en riktigt liten håla och vi blev snart bekanta med en del av lokalbefolkningen. En kväll blev jag hembjuden till en kvinna på orten för att vara med i den litterära cirkeln de hade på kvällen. Det var jag och ett antal präktiga amerikanska medelklassdamer som nog tyckte att jag var var lite exotisk… De läste inte poesi eller diskuterade böcker utan knåpade ihop dekorationer till någon föreställning barnen skulle ha i kyrkan. Jag tror att vi fick te och kakor. Det var trevligt.
Det var roligt att läsa det här tidningsklippet igen, efter så många år.
Och 1977 var uppenbarligen de stora glasögonens år… Kommer ni ihåg, ni som var med då?
—
9 314 steg idag. 5,5 km-slingan tog bara 43 minuter, personligt rekord.