Estetisk kompetens

Har du estetisk kompetens? Dvs ser du snygg och fräsch ut på jobbet? Anpassad klädsel och tvättat hår? Hel och ren förstås, och inga avbitna naglar? Det verkar som om estetisk kompetens har ersatt kraven på social kompetens på arbetsmarknaden, eller i alla fall är på väg att göra det. och vad annat kan man vänta sig i vårt postmoderna samhälle, där ytan ä viktigare än innehållet.

Estetisk kompetens är ett fascinerande begrepp. Det handlar inte bara om att vara snygg utan också om hur man klär sig och uppträder. En kollega hade idag anledning att ta reda på detta, för en kommande artikel. Två forskare på Karlstad universitet har forskat om detta de senaste åren, och kommit fram till att utseendet visst är viktigt för att få jobb. Kanske har vi alltid vetat det, men förträngt den kunskapen.

Begreppet är ju i sig själv en förskönande omskrivning för att se bra ut, och som gör detta rumsrent vid rekrytering.

—

Den här bilden har ingenting med estetisk kompetens att göra, men jag gillar det den visar: en gatumusikant mitt i centrala Västervik vid lunchtid idag. En arbetskamrat tror att han är hitflyttad engelsman. Hans uppträdande var helt OK, och mycket trevligt, och han fick några slantar i gitarrfodralet av oss.

På sommaren har vi många gatumusikanter här, men inte vid den här årstiden.

Skolgatan

Börsen den bara faller och inte kan jag göra något åt mina krympande pensionspengar. Nu känns det som att det bara är att låta bli att fundera mer på pengar just nu, och se tiden an i stället. Kanske har en återhämtning skett tills jag går i pension om så där tio-tolv år. Det är egentligen inte så länge till, när jag tänker efter.

Tiden krymper föra varje år framåt.

Men en lunchpromenad på stan går det alltid att glädjas åt i det aningen kyliga höstvädret. När jag hade handlat gick jag Skolgatan ner och slogs av hur fint det är.

Där nere mellan husen ser jag Gamlebyviken. Där, lite längre ner på gatan på vänster sida, bodde jag 1981.

Åt andra hållet, bort från vattnet, ser det ut så här. Sta Gertruds kyrka håller på att restaureras.

Plåtat med min iPhone.

Årets längsta dag

Den där timmen vi vinner varje år den här dagen, när klockorna ställs om till vintertid, den gör att dagen känns så lång. Och det är den ju, jämfört med årets alla andra dagar. Det känns bra att få den här extra timmen till skänks och varje år försöker jag ta den tillvara.

Just idag passade jag på att sova länge på morgonen, eller snarare förmiddagen. Eftersom det regnat hela dagen har jag varit inomhus och hunnit en hel del på min att-göra-lista. Skrivit en krönika, betalat räkningar, fixat med föreningshemsida och lite annat föreningsarbete, och strukit en stor hög med kläder medan maken slet med att göra rent under den gamla tvättmaskinen inför tvättmaskinsbytet i veckan. Det är hedervärt och fint gjort, tycker jag.

Dessutom har jag hunnit baka både kanelbullar och bröd till morgondagens frukost:

Receptet finns i min VT-blogg.

Konsumtionshysteri

Idag har jag shoppat loss rejält, och gjort av med 6 637 kronor. Det brukar jag inte göra, inte ens en lördag.

Vår tvättmaskin gick sönder innan vi åkte till Berlin i början av oktober, så vi har tvättat i husets tvättstuga sedan dess. Lite obekvämt, men visst går det. Men eftersom vi är bekväma av oss så blev det en ny tvättmaskin. Ett tyskt märke, inköpt hos den lokale vitvaruhandlaren, med 5 års garanti. 4 995 kr plus 600 kr för installation och bortforsling av den gamla trasiga. I nästa vecka levereras den. Så nu gäller det att städa badrummet ordentligt.

Nöjda med vårt inköpt fortsatte vi till matvaruhuset för att handla lite mjölk, ingredienser till kvällens paj och till morgondagens middag mm. Men det är så lätt att fylla en varuvagn så det blev både stapelvaror (tvättmedel, müsli, knäckebröd, ris, schampoo mm) och impulsköp (2 filmer för 99 kr). Kvittot visar 1042 kronor. Så mycket tror jag att jag aldrig tidigare handlat mat för vid ett enda tillfälle, inte ens när barnen bodde hemma.

Nu är skåpen fyllda men kassan tom.

Vi hittade manualen till den gamla tvättmaskinen. På den stod priset antecknat. Den köptes för elva år sedan (och fanns i lägenheten när vi flyttade hit 2004) och kostade då 4 590 kronor. Att vi nu, så många år senare, kan köpa en något bättre, mer energisnål och med högre varvtal i centrifugen för nästan samma pris får mig att undra. Har inflationen varit så liten på elva år? Eller var vinsten så mycket större för tillverkaren 1997? Eller är det kinesiska barn som tillverkat vår nya tyska tvättmaskin, och den gamla gjordes i Sverige? Maken tror att det beror på hårdnande konkurrens med stora rationaliseringsvinster i tvättmaskinsfabrikerna. Min lön idag är 66 procent högra jämfört med 1997 men tvättmaskinens pris har bara ökat med 9 procent (bortsett från kampanjpris idag och eventuella kvalitetsskkillnader.

Pyssel i trädgården och på nätet

Nu ligger kryddorna på tork och jag har tagit in blommorna från balkongen. Lite sent förstås, men bättre sent än aldrig. Den senaste månaden har jag väl tänkt ett par gånger i veckan att jag måste ta mig an mina balkongblommor.

Ikväll kom de gröna fingrarna fram och nu står mina tre pelargoner välansade i trapphuset i stället. Där får de vila i vinter, som de brukar göra.

Någon trädgård har jag inte här i stan och på stugan har vi inte varit de senaste veckorna, för den ligger mitt i älgjaktsskogen. Men i köksfönstret här har vi haft ett par krukor örtkryddor stående som fått växa till sig. Ni vet sådana där man köper i affären på fredagen.

Vi har citronmeliss och rosmarin, köpta någon gång i slutet av sommaren. De har växt till sig och därför har jag klippt ner dem och lagt bladen på tork. De ligger på en tidning på en bricka och jag har lagt en handduk över, för att skydda mot damm. När de torkat ska jag repa av bladen. Det blir fint att ha i vinter:

Citronmeliss till vänster och rosmarin till höger.

Idag kom rapporten om internetanvändning i Sverige från World Internet Institute. Om innehållet bloggar jag i min VT-blogg. Ett inlägg om användning allmänt och ett inlägg om mediekonsumtion. Internetanvändningen går stadigt uppåt.

Lunka på

Lunkade på, det gjorde jag i motionsspåret idag. Trots att det är tre veckor sedan sist gick det bra, kände jag. Och tiden blev hyfsad, 36 minuter och 45 sekunder på halvmilen. Men det märks skillnad när motionen inte längre blir regelbunden (även om jag går mycket), det känns tyngre.

I övrigt har jag slappat i helgen, läst Kjell Erikssons nya deckare (de är alltid lika bra) och inte gjort så mycket hemma mer än att skura diskbänken som nu skiner som solen.

Söndagsfrukost

Makens bröddeg från igår gjorde frukostfrallorna lättbakade i morse. De jäste upp fint och smakar extra gott. Finns det något som går upp mot hembakt till frukost?

Vi gör deg på kvällen och låter den jäsa över natten i kylen. Då går det snabbt att baka ut på morgonen.

Recept:

8-9 st

2,5 dl kallt vatten
25 gr jäst
1 msk brödsirap
1 tsk salt
4-5 dl mjöl (vi använder ungefär hälften dinkelmjöl)

Blanda jäst, salt och vatten. Ta i så mycket mjöl att degen släpper från bunken när du rör ihop den. Vill du ha fibrer i brödet så ha i lite vetegroddar eller havrekli före mjölet.

Gör degen på kvällen och sätt den i kylskåpet för jäsning över natten. På morgonen sätter du ugnen på 250 grader, bakar ut frallorna, låter dem jäsa medan ugnen blir varm och gräddar dem sedan i 12-15 minuter. (Tack för receptet Britt Grumert!)

Janis Joplin

”Oh, Lord, won’t you buy me a Mercedes-Benz”, ”Me and Bobby MacGee”, ”Piece of my heart”, ”Summertime”. Visst minns du dem? Janis Joplins låtar under hennes storhetstid 1968-70. De åren, i mitten av mina tonår, var hon ev av mina stora idoler. Men det är först nu jag lärt mig lite mer om vem hon egentligen var, nu när jag läst hennes systers biografi ”Love, Janis”.

Tillgängligheten till information och material om Janis Joplin är ju oändlig på nätet. Nu tittar jag på videoinslag på Youtube (bl a en intervju i svensk tv den 1 april 1969) och kikar på hennes hus på en mäklares sajt, läser på diskussionsforum om henne med mer med mera. Ungdomstiden kommer tillbaka.

1968-69 fanns det en ungdomstidning i Sverige som hette Hej!, och som jag köpte alla nummer av. Där hittar jag nu två artiklar om Janis Joplin och hennes besök i Sverige under Europaturnén 1969. Där kallas hon i en artikel för Amerikas svar på Julie Driscoll. I en annan handlar det om hennes humörsvängningar och alkoholkonsumtion under intervjun men om hur hon förvandlas till en artist som får reporterns hår på skallen att ”frysa till och resa sig” när hon sjunger på scen. Jag kan förstå honom.

Andra bloggar om: