Eva – Sida 16 – Tankarnas hotell

Resor

Av juni månads hittills 16 dagar har jag bara varit hemma fyra dagar. Övriga dagar har jag varit bortrest, och det är inte så vanligt att jag är. Det känns onekligen hektiskt. Men jag har haft så väldigt roligt i möten med människor så det går bra ändå. Efter midsommar ska jag pusta ut lite.

Månaden började i Stockholm där maken sprang Stockholm Marathon på fem timmar och fem minuter. Vi stod vid Västerbron och hejade. Under resten av den helgen umgicks jag med lille Ivan, mitt barnbarn. En underbarn liten gosse som var på gott humör hela tiden.

Efter två dagar hemma åkte jag till Ädelfors för att vara med på examen med min näst sista klass. Sista klassen går ut om ett år. Tack alla! Det har varit roligt att ha er som elever.

Direkt därifrån åkte jag hem till min pappa och var hos honom en vecka. På torsdagen och fredagen träffade jag amerikanska släktingar (som jag bloggar om i min VT-blogg) på Sverigebesök för första gången, och många andra släktingar också, plus två av mina bröder. Det blev en innehållsrik vecka.

Två dagar hemma igen och sedan iväg i fredags morse till Malmö, på IRL-träff. Vi är ett gäng nätvänner som träffas den här helgen före midsommar varje år, på olika platser i landet. Vi har haft kontakt sedan långt före Facebook, och då kallades sådana träffar för IRL-träffar, det vill säga In Real Life. Idag kanske man säger AFK (Away From Keyboard) i stället? För det verkliga livet finns ju på nätet också.

I går tog vi en tur med rundtursbåten Rundan som går i kanalerna i Malmö. Mycket trevligt, och tur med vädret hade vi också.

Jag fick också möjlighet att testa geocaching, som två i gruppen håller på med. Det var kul att hitta cachar, jag hittade två av de tre vi tog igår. Jag provade detta för några år sedan, i samma sällskap, men sedan blev det inte av att jag fortsatte. Hade jag mer tid för nöjen skulle jag kanske ge mig på det. Vi får se.

Nu väntar en veckas arbete innan midsommarhelgen.

Gamla Macminnen

Kommer ni ihåg? För ett tag sedan hittade jag den här pappersbilden. Jag tror att den är tagen alldeles i början av 90-talet, för drygt 20 år sedan. Datorn i bakgrunden är min första egna, en Mac Portable, dvs bärbar. Eller snarare släpbar. Jag tror att den kan ha vägt runt sju kilo. Minnet var på 40 Mb.

Datorn var jättedyr då, den kostade runt 30 000 kronor, och vi köpte den 1990 när jag började frilansa den gången. Redan 1989 hade vi köpt en Classic. Att det skulle bli Mac var självklart på den tiden när man jobbade inom media och sysslade med det nya som kallades DTP, dvs Desk Top Publishing. Jag har blivit Mac trogen.

På den tiden fanns det inte så många program. Jag tror att jag använde Pagemaker från början och så något enkelt skrivprogram. De filerna kan jag inte öppna idag, även om jag har dem kvar. Och det som är sparat på disketterna kommer jag ju inte heller åt, när det inte längre finns diskettfack på datorn.

Laserskrivaren i bakgrunden kunde bara skriva ut i svartvitt och kostade 36 000 kronor. Som frilans gjorde jag kundtidningar och personaltidningar och laserutskrifterna användes som tryckoriginal. Det var inte vanligt att använda pdf-filer då.

Det här är nästan svårt att fatta idag.

Fortfarande var det pappersjobb som gällde till största delen. Det syns ju på skrivbordet. :-) Men än idag har jag pappershögar på mitt skrivbord.

Loftahammar

Idag har en fotograf och jag varit i Loftahammar och gjort reportage till årets sommarbilaga i Västerviks-Tidningen. Det är väldigt fint där och jag tog förstås en massa bilder, som jag vill visa här.

Stenhammarsvillan i Källvik, där Eleonora Stenhammar bodde och där galleriet finns. Nu ska villan säljas.

Från Stenhammarsvillan.

Månbergets utsiktsplats i Källvik.

Ut mot havet från Månbergets utsiktsplats i Källvik.

Från Flatvarp på Stora Askö.

Klipporna vid Flatvarp.

Ut mot havet från klipporna vid Flatvarp.

Det gror i landet

Nu har löken kommit upp. Idag lyfte jag undan odlingsduken där jag satte löken den 8 maj, alltså för en och en halv vecka sedan. Den brukar komma upp ganska snabbt men jag tror att det varit ganska gynnsamt väder. En hel del regn och inte särskilt kallt.

Igår satte jag den sista potatisen, av sorten Silla. Så jag räknar med att jag ska få potatis både tidigt och lite senare. Men de flesta sorter jag satt i år tror jag är ganska tidiga.

I fredags köpte jag årets tomatplantor. Det blev fem stycken, både bifftomat, vanligt tomat och körsbärstomat. Än är det alldeles för tidigt att plantera dem, först ska de skolas in ordentligt så att de tål vind och lite kyla, även om det inte får bli minusgrader.

Potatisen i jorden

Nu är potatisen i jorden. Egentligen ska den vara det på första maj, men min rygg sa stopp.Â Men en dag som idag går ju också bra.Â Jorden i mitt land har nog inte varit redo förrän nu, det är sankmark där och den var fortfarande ganska fuktig efter snösmältningen. Men det gick lätt att gräva. I höstas grävde jag ner gräsklipp, blast från grönsaker, och annat grönt från trädgården i jorden och jag tror att det förbättrat den lite i alla fall.

Först har jag grävt jorden för att luckra den, sedan grävt var sitt hål för varje potatis. I hålet lägger jag först lite ny planteringsjord, sedan vattnar jag och stoppar ner potatisen. Sedan på med lite mer ny jord och så krattar jag över med jorden från landet. Då blir det lite jordförbättring varje år av det också.

Den har groddat fint, min sättpotatis. I år har jag inte köpt något utan tagit från förra årets skörd plus lite som blivit över och börjat gro i skafferiet. Det brukar gå bra.

I ena änden av potatislandet satte jag två rader lök, en med gul och en med röd lök.

Det blev fem olika sorters potatis i år. För att hålla koll på vilka som är vilka brukar jag göra en skiss av landet i en anteckningsbok. Det är ett ganska litet land, och uppdelat på två lotter, och det är lagom med fem potatisar i varje rad. I år blev det två rader med Rocket, två rader med Maria och Minerva blandat ( för att jag inte vet vilken som är vilken av dem) och två rader med två olika fasta sorter, men som jag glömt namnet på. 30 stånd ska det bli, om alla kommer upp.

Och äntligen blommar påskliljorna denna sena vår.

Läget: bra

Nu blir det bara en liten lägesrapport.

Igår var vi i Stockholm och bekantade oss med lilla barnbarnet. Tänk att man kan vara så liten och så söt! Jag hade glömt hur små de är. Det är ett ljuvligt litet barn. Precis som hans pappa och hans farbror var när de var små.

Det var en riktig högtid att sitta med honom i famnen en stund. Och han bara tittade och var alldeles lugn. Så skör. Jag var så klart rädd att göra fel, det är ju 27 år sedan sist med en så liten. Så små fötter han har! Och fingrar.

Idag fick jag besked om tentan och betyget på den senaste historiekursen. VG! Jag är så glad för det! Man vet aldrig hur en lärare bedömer på sådana här berättande frågor.

Det är jätteintressanta ämnen, och jag skulle gärna vilja blogga om vad jag skrivit men måste nog kolla med läraren först, ifall det är samma tentafrågor varje år. Frågorna handlade i alla fall om utvecklingen i jordbruket 1750-1850, vad folkhemmet innebar, den svenska avtalsmodellen och kvinnors medborgerliga rättigheter. Nu har jag lärt mig mer om det.

Nu i april och maj jobbar jag en hel del på VT igen, som vikarie. Det är roligt, och ganska annorlunda, att komma tillbaka som tillfällig vikarie efter mina tidigare 17 år som anställd. Framför allt är det kul att ha arbetskamraterna omkring mig.

Farmor

I morse hände det näst mest omtumlande i mitt liv. Mitt första barnbarn föddes. En liten gosse.

Det mest omtumlande var förstås när jag själv blev mamma en skärtorsdagseftermiddag för snart trettio år sedan. När lillebror föddes en kall januaridag ett par år senare kände vi oss vana som föräldrar, och visste ganska bra vad som väntade.

Nu är det min yngste son som står inför livets mirakel första gången.

Vilken oerhörd glädje det är att få barnbarn. En ny liten familjemedlem som får sin plats i våra hjärtan. Det är överväldigande.

Mer om Västrum och Skaftet

Ibland fyller jag på mina lokala historiesidor om Västrum här, när jag har något nytt att berätta.

För ett tag sedan var jag på ett möte i hembygdsföreningen i Västrum och fick veta mer om Skogshyddan, ett hus som brann ner för drygt 40 år sedan. Men minnet av det lever kvar i Skaftet och Västrum.

Vill du veta mer om Skogshyddan så läs på min sida om Västrum, del 2. Och har du något att tillägga om huset, så kommentera gärna här.

Hembygdshistoria är så intressant. Överallt finns spåren av äldre tider, bara vi lär oss se dem.

Där Skogshyddan låg är det nu en ny villa, så spåren av just det huset är nog inte så lätta att upptäcka.

Ny bok med pressbilder

Tor Wiklund var pressfotograf på Västerviks-Tidningen från 1961 fram till sin pension 2003. Men sin första pressbild tog han redan 1954.

Under de här åren har det blivit tusentals bilder. Kanske tiotusentals. Nu är det tio år sedan Tor gick i pension. Vi hann vara arbetskamrater i nio år. Redan 2003 pratade vi om att han borde visa sina bilder i en bok. Efter 49 år som pressfotograf så finns det en hel del att visa.

Men först nu ska det bli av. Framåt sensommaren kommer Tors bok ut. Tor har valt ut bilder tillsammans med Niklas Wrångberg på Position förlag. Jag skriver texterna.

Så här ska det se ut:

Klicka på bilden så ser du den i större format. Bilden visar ett uppslag i den dummy som vi jobbar med nu. Texterna är inte inlagda, utan det är bara dummytext. Jag håller på att skriva texterna, en hel del är kvar att skriva fortfarande. Men jag jobbar flitigt… :-)

Ni som är från Västervik och så gamla att ni läste tidningen när Tor jobbade där, ni vet hurdana bilder han tar. De flesta av fotografierna i boken är från 50- och 60-talet, men långt ifrån alla.

Bilderna visar en annan tid och ett annat liv än idag. De är dokumentära och berättar vad som hänt och hur det var.

Det är fantastiskt roligt att skriva texterna till bilderna. Så mycket minnen som kommer tillbaka, och så mycket jag lär mig.

Det kommer att bli en jättefin bok, jag lovar.

Ny bok och väntan på våren

I april har tiden gått fort för mig. Precis i sista minuten av mars blev jag klar med min ny bok, skrivarhandboken för släktforskare. En e-bok. Det tog mer tid än jag trodde att få ordning på allt, men med hjälp av äldste sonen och maken gick det bra. Nu är det lite styr med försäljningen och funderingar kring hur jag ska gå vidare med den.

Jag väntar fortfarande på besked om historietentan. Hoppas förstås att det har gått bra. I väntan på det har jag sökt två distanskurser till hösten: om platsens historia och om kvinnors historia, båda på LinnÃ©universitetet. Det är så fantastiskt med distanskurser, att man kan få ny kunskap och lärdom hemmavid. På senare år har jag ju blivit allt mer intresserad av historia, vilket hänger ihop med släktforskningen.

Nu önskar jag bara att jag skulle bli fri från den förkylning som drabbade mig i helgen. Ont i halsen, snuva och lite feber. Usch och fy! Men det går ju över. Tyvärr innebär förkylningen att jag inte orkat få in veden i vedskjulen som jag hade planerat. Vi fick 15 kubik levererat i lördags, som nu ligger på backen.

Och så väntar jag på våren förstås. Fortfarande har vi en hel del snö hos oss fast det är mitten av april. Snödropparna blommar och det är sent. Men potatislandet står i vatten. Snön smälter och förmodligen är det fortfarande tjäle i marken så att smältvattnet inte rinner undan. Någon potatissättning första maj lär det inte bli i år.