Släkten är bäst

Tänk vad roligt det är med släktingar. Människor jag egentligen inte känner men ändå hör ihop med.

I lördags träffade jag 13 av mina 15 kusiner på pappas sida, en farbror, tre fastrar, kusinbarn och kusinbarnbarn. Och så min egen familj. Totalt var vi 75 personer, och de allra flesta är jag släkt med. Några var medföljande makar, sambor, pojkvänner och flickvänner.Det är bara ett par av kusinerna jag träffat som vuxen.

Bilden är med avsikt liten, eftersom jag inte frågat alla om det är OK att publicera den. Men ni ser att vi är många. Den äldste var 92 år och den yngste har inte fyllt ett år än.

Vi träffades på Åkulla fruluftsgård i bokskogen mellan Varberg och Ullared. Vi kommer från den här trakten. Himla fint ställe, faktiskt. Under träffen besökte vi också släktgården i närheten, där min yngste kusin nu bor med sin familj.

På hemvägen besökte vi Rolfstorps kyrkogård och tittade bland annat på min farmors föräldrars grav:

Som ni ser blev pappas morfar Kristoffer över 97 år gammal. Vi blir gamla i vår släkt.