Läsning som förklarar samhället

Enda trösten i eländet med benet i gipspaket är att jag har tid att läsa böcker. Surfandet och datoranvändning har jag dragit ner på, eftersom jag har ganska mycket värk i höger arm av belastningen när jag går på kryckor. Men läsa kan man göra i sängen med benet i högläge, eller i en fåtölj med benet på en stol.

I går läste jag ut Björn av Kleens bok ”Jorden de ärvde”. Den handlar om adelns stora jordegendomar och fideikommissfenomenet, det vill säga att äldste sonen ärver hela härligheten. Hans bok är en kritisk granskning av detta, och mycket läsvärd.

Man kan ju undra varför vi vanliga dödliga ska bry oss om vad några adelsgubbar håller på med. Men de är fler än man tror, och äger betydligt mer av Sveriges jord än de flesta är medvetna om. Alltså en betydande maktfaktor i samhället.

Det handlar i grunden om klassamhället, det som många i dag säger är borta. Till och med förre ministern Björn Rosengren, enligt citat i boken. Det tycker jag är aningslöst. Klassamhället lever kvar, även om de fattiga blivit färre de senaste hundra åren. De rika har inte blivit färre, och de senaste decennierna har klyftorna åter ökat, bland annat tack vare gigantiska fallskärmar.

Under min uppväxt, på 50-, 60- och 70-talet, förbättrades mycket med sociala reformer. Det många inte vet är att socialdemokraterna trots detta alltid haft ett gott samarbete med de stora jordägarna och format lagar som gynnar dessa. Det är en av poängerna i af Kleens bok, att visa detta.

Att läsa om det samtida samhället ur olika infallsvinklar är verkligen intressant. Parallellt med den här boken har jag läst delar av makarna Myrdals bok ”Kris i befolkningsfrågan” som också är fascinerande läsning. Den skrev de 1934 och det de föreslår av sociala reformer är en detaljerad beskrivning av det samhälle som sedan formades och som jag växte upp i. Till och med grupparbetena i skolan och SYO-konsulenterna är med.