För ungefär 200 år sedan levde en korpral Forss i en by i Småland. Han var född 1780 och dog 1844. I femtioårsåldern försatte han sig i svårigheter. 1828 döms han ”för lägermål i förbjudet led” tillsammans med pigan Sara Svensdotter. Då var han fortfarande gift med Saras syster Elin och på den tiden var otrohet ett straffsrättsligt brott. De dömdes till kyrkoplikt, vilket innebar att de fick sitta på en särskild pall i kyrkan för att visa att de begått ett brott och skulle skämmas inför menigheten.
Detta har jag hittat i en notering i kyrkoarkivet under min släktforskning.
Idag tycker jag att det är en sådan här anteckning i husförhörslängden som ger liv åt historien. Plötsligt ser man människan bakom uppgifterna om namn och årtal. Men det måste ha varit en svår situation för de inblandade, en offentlig nesa. Frågan är förstås vad som egentligen hände?
Korpral Forss fru låg på hospital och han hade två eller tre av sin barn hemma. Förmodligen kom barnens moster till hushållet för att hjälpa till. Och tycke uppstod? Ja, man kan ju hoppas det. Eller så var han en slusk som tog för sig som han ville. Det får vi nog aldrig veta. Något år senare flyttade han från soldattorpet och Sara följde med vid flytten. Efter ytterligare några år har Sara flyttat och korpral Forss gift om sig och fått två nya barn, sedan den första hustrun dött på hospitalet.
Det finns nog inget nytt under solen. Straffen har nog varit hårdare förr. Vet ej om det har hjälpt till något =)