Två böcker har jag hunnit med under helgen: en deckare och en klassiker.
Jag läser aldrig om böcker. Det kommer ju nya hela tiden, som jag blir nyfiken på, och därför ger jag mig inte tid att läsa om. En enda bok har jag läst mer än en gång, ”Det blåder på månen” av Eric Linklater. I helgen har jag läst ”Farväl till Berlin” av Christopher Isherwood, för andra gången. Precis lika stor läsupplevelse som förra gången, för så där 35 år sedan. Men egentligen gav den nog mer nu, efter att jag varit i Berlin, och efter att ha sett filmen Cabaret (som den bygger på). Det hade jag inte gjort förra gången.
Boken består av sex noveller som bildar en gemensam berättelse om Berlin de första åren av 30-talet, när nazismen bröt igenom, något som är närvarande hela tiden. Berättelsen om Sally Bowles, som Cabaret huvudsakligen handlar om, är en av novellerna. Hur mycket som helst har skrivits och sagts om denna fantastiska bok, och jag kan bara tillägga att den känns precis lika angelägen idag som förut. Läs den, om du inte redan gjort det.
Deckaren jag läste var ”Shooting star” av Peter Temple från Australien, en pocket som jag haft liggande ett litet tag. Jag köpte den på rekommendation av någon deckarläsare på nätet, men jag blev lite besviken. Den var spännande men jag tyckte inte riktigt den höll ihop hela boken igenom. Och slutet var lite vagt, tycker jag. Nu läste jag den på engelska, så kanske har jag missat något väsentligt i någon glosa.
Den handlar om en f d polis som får ett uppdrag av en förmögen familj att förhandla med en kidnappare. Kidnapparen har tagit en femtonårig flicka i familjen och man vågar inte vända sig till polisen om hjälp.