I tidningen Medievärlden, som kom idag, undrar ledarskribenten Anders Ahlberg varför de flesta, och inte minst media, var så tysta om FRA-lagen tills bara dagarna innan den antogs av riksdagen. En ganska befogad undran, eftersom det varit känt i ett år att lagförslaget fanns och skulle avgöras nu.
Men jag tror att det finns en rent mänsklig förklaring. De allra flesta av oss kunde nog inte tro att en så idiotisk lag skulle antas. Det var bara för mycket. Det var väl självklart att den skulle falla. Och bara ett fåtal insiktsfulla höjde rösterna tidigt.
Ur mänsklig synpunkt är det svårt att förstå att en sådan lag både föreslås och dessutom trummas igenom. Vem vill bli övervakad in i minsta detalj? Men kanske tänker riksdagsledamöterna som röstade ja att ”det drabbar inte mig”. Precis som vi trodde att ”en sådan lag kan aldrig gå igenom, det är bara för tokigt”.
Ser man det däremot ur ett vidare samhällsperspektiv är det inte så svårt att förstå, eftersom vi gått mot ett alltmer övervakande samhälle de senaste decennierna. Som redan de tidiga sf-författarna förutsåg.
FRA-lagen är inte till för att trakassera den enskilda individen eller för att övervaka för övervakningens egen skull. Que bono? Fördelar med FRA-lagen för inblandade:
* Risken att illegala delar av FRAs verksamhet åtalas minskar.
* Det avsevärt utökade undersökningsområdet ger mer information som är både ekonomiskt och förhandlingsmässigt värdefull vid kontakt med utländska säkerhets- och underrättelsetjänster samt andra hemliga intressenter.
* FRAs budget ökar rejält och därmed även lönerna.
* Ledande ja-röstare och pådrivare får sociala och ekonomiska belöningar.
För oss normala människor som inte har något med det där att göra, är FRA-lagen naturligtvis för jävlig ur mänsklig synpunkt, men det skiter de i eller bemöter med vagheter så länge det ger dem fördelar, och några raka svar från dem får vi inte förrän någon av dem tror sig få ut mer socialt eller ekonomiskt av att avslöja motiven och vad som pågår.