”…medelålders kvinnor är särskilt stigmatiserade genom att de anses sakna drivkraft”. Så skriver sociologen Richard Sennett i sin senaste bok (som jag skriver mer om här) där han iakttar och analyserar det nutida samhället. Bland annat skriver han om vilka fördomar som frodas, och hur de drabbar människor på olika sätt. Och om oss klimakterietanter identifierar han alltså dubbla fördomar: både kopplat till ålder och personlighet. Som om vi alla vore lika…??
Men visst finns de här fördomarna på många olika plan i samhället. Hur många vittnesmål finns det inte från 50-pluskvinnor som berättar om hur de söker det ena jobbet efter det andra, jobb som de är mer än väl kvalificerade för, men inte får. Arbetsgivaren tittar inte ens på ett CV från en kvinna född på 50-talet. Trots att vi har 10-15 år kvar i arbetslivet. Särskilt märkligt kan det ju tyckas eftersom vi idag har så många projektanställningar på kort sikt, snarare än på livssikt. Sennett konstaterar: det är mycket billigare att anställa den som är ung, både för att den har lägre löneanspråk och för att den unge drar när det blir problem i stället för att stanna kvar och kritisera och komma med krav. Han skriver att ”…erfarenheten förlorar värde ju mer den ökar”. Ja, vad är min över 30 år långa erfarenhet från arbetslivet värd egentligen? Inte mycket tror jag. Även om jag minsann har drivkraft och lär mig nytt hela tiden.
I midsommarhelgen har jag till exempel sysslat något lite med en kursuppgift på javascript-kursen. Men mest har jag slappat, läst böcker, funderat på om jag ska möblera om, tittat ut på livet utanför balkongen och så där. Det har varit så himla stressigt på jobbet de senaste veckorna så jag är helt slut när jag är ledig. Då orkar jag inte mycket.
Sprungit har vi gjort två gånger. Och konditionen ökar. Jag håller koll på tiden och den bara sjunker, som ni ser.
Diagrammet visar antal minuter det tar för mig att springa 5,5 km. I början av april tog det över 40 minuter, nu är jag nere i runt 35. Fast idag var det segt i spåret, direkt efter en regnskur och fortfarande trött efter veckans jobb. Jag vet inte när jag var riktigt pigg och utvilad senast. Och i morgon är det dags igen. Det är tur att det är så kul att jobba.
Andra bloggar om: Sennett, arbete, medelålders