Melankoli

Det känns nästan som om sommaren närmar sig slutet. Barna har nu åkt hem till sitt, efter drygt ett par veckor hemikring. De går så fort, några dagar i livet.

Något som är så fantastiskt med barn är att de alltid är i precis rätt ålder. Tänk när de var små, vad roligt det var med små barn. Och sedan större barn, och tonåringar. Och nu är de vuxna och det känns som om det är som bäst just nu… Ja, det är en glädje.

Ikväll, efter att bussen gått, var det ju meningen att jag skulle ta en runda i motionsspåret. Men det blev inte så, det kändes för motigt. Kanske spelar det inte så stor roll, en gång. Så det blev bara 5 315 steg idag.