Drömmen om Kalifornien är i vår kultur nästan lika stark och levande som drömmen om Amerika. Men Kalifornien är inte det land av solsken och frihet det framställs som, och har egentligen aldrig varit det. Det vet Joan Didion, 70-årig amerikansk författare, född och uppväxt i Kalifornien. Men sedan flera decennier är hon New York-bo, och det är först med den distansen till sina hemtrakter som hon kan se Kalifornien utifrån, med skarpsynt blick. Det gör hon sin nya bok ”Kalifornien – Min historia” (på engelska "Where I was from").
Joan Didion växte upp i Sacramento öster om San Fransisco, där hennes familj bott i flera generationer. Hon använder till stor del sin egen familjs historia för att ge bilden av ett annat Kalifornien än den vi är vana vid, en bild av hur den kaliforniska livsstilen är en schimär, på väg att kollapsa under trycket av den stora gemensamma livslögnen. Läs hennes bok!
Min recension av boken:
Drömmen om Kalifornien är i vår kultur nästan lika stark och levande som drömmen om Amerika. Men Kalifornien är inte det land av solsken och frihet det framställs som, och har egentligen aldrig varit det.
Det vet Joan Didion. Hon börjar sin berättelse med Vilda Västern och guldgrävarna för 150-200 år sedan. Inflyttarna kom till ett kargt land med klimatproblem och stora översvämningar. De som gjorde lyckan här gjorde det genom köpslående och vinster på andras bekostnad. Idag lever man i resterna efter denna tid.
Hon berättar om det som vi gärna glömmer när vi ser framför oss Kaliforniens soldränkta stränder och en känsla av optimal frihet. Om den utbredda fattigdomen och klassmotsättningarna, och om hur landet utnyttjats av de spekulativa. I Kalifornien finns den högsta andelen fängelser i USA:s delstater, en utbredd fattigdom i alla etniska grupper, en historia av slumpmässig och grym mentalvård, och en skenande hög arbetslöshet där hundratusentals jobb försvunnit på senare år.
Det är en annan bild än den vi är vana vid att se.