1869, för snart 150 år sedan, gifte sig en vit kvinna med en färgad man i USA. Det var inte första gången men fortfarande helt emot alla konventioner och mycket ovanligt. Hon hette Eunice Richardson Stone och var en ganska fattig arbetaränka i New England. Maken var en västindisk sjökapten, han hette William Smiley Connolly och var son till en troligen frigiven slav på Grand Cayman.
Det som gör hennes historia speciell är framför allt att hon efterlämnat sig mängder av brev till sina anhöriga i USA, brev som bevarats och nu finns på Duke University i North Carolina.
Historikern Martha Hodes, professor på New York University, har skrivit en bok om Eunice och hennes liv utifrån breven och andra dokument. Den är mycket intressant och ger liv åt den här kvinnan som levde på 1800-talet, och dem som omgav henne. Man kommer henne nära genom hennes egna tankar och uttryck i alla breven.
Boken heter The Sea Captain’s Wife och finns inte översatt till svenska, så vitt jag vet. Men den är ganska lättläst, och framför allt väldigt bra.
Eunice föds i en stor familj 1831. Hon växer upp i trakterna kring gränsen mellan New Hampshire och Massachusetts. Familjen flyttar runt en del, och det gör hon även som vuxen. Hennes far är fabriksarbetare men lämnar familjen när barnen är ganska små. Han dricker, missköter sig och skaffar en ny kvinna. Efter skilsmässan gifter modern om sig.
Eunice och hennes syskon får ganska tidigt försörja sig själva och varandra. Hon arbetar en tid på en textilfabrik innan hon som 17-åring gifter sig med William Stone, också fabriksarbetare. Strax innan inbördeskriget bryter ut flyttar de till hennes syster med make i Alabama, för att det ska vara bättre tider där. I kriget slåss William och svågern på Sydstaternas sida medan Eunices två bröder slåss på Nordstaternas sida. Detta är ett av flera dilemman som påverkar den här familjen. De skriver många brev till varandra, allihop, och dryftar allt från praktiska hushållsangelägenheter till frågan om kriget, och mycket annat.
William dör i kriget, liksom en av Eunices bröder. Hon har redan innan flyttat tillbaka norrut för att vara nära sin familj och försöker försörja sig så gott det går. Hon tvättar åt andra och går som piga i andras hem. Nu har hon två barn och det är nätt och jämnt att hon får det att gå runt.
Under tre år, från 1866 till 1869, saknas brev i samlingen. Därför har vi ingen aning om hur hon träffat näste William, den färgade sjökaptenen som kallas Smiley. Han äger sitt eget fartyg och seglar med det till Boston. 1969 gifter de sig hemma hos Eunices mor. Äktenskapet ses inte med blida ögon av hennes bror Henry och en av systrarna. Henry bryter med henne och hör aldrig av sig igen.
Eunice följer med sin nye make till Grand Cayman, tillsammans med sina barn. Hon skriver hem åtskilliga gånger och berättar om ett trivsamt liv med en kärleksfull och välbärgad make. Och nu är det hon som har hemhjälp i stället. Hon konstaterar att hon fått det mycket bättre, även om det i omvärldens ögon hemma i USA är ett kliv neråt på den sociala stegen att gifta sig med en färgad man.
Eunice är en viljestark och modig kvinna, det märks i hennes handlande och i de brev hon skriver hem och som bevarats. Över 500 brev finns i samlingen, många av dem även från andra i hennes familj.
Eunice, maken och barnen dör i en storm i Karibien hösten 1877.
Jag tycker att författaren har gjort en väldigt bra berättelse av dessa brev och andra uppgifter hon fått fram om Eunice och hennes livsvillkor. Det är personligt berättat, och dessutom en lektion i USA:s brokiga historia. Mycket läsvärd!