Vi journalister tror att vi vet hur läsarna konsumerar de nyheter vi producerar men det stämmer inte riktigt. Det visar en undersökning av svenska journalister som gjorts på Göteborgs universitet (boken ”Den svenska journalistkåren”, red Kent Asp). Undersökningen gjordes 2005, med ett antal frågor som ställdes i en enkät till drygt tusen journalister. Samma frågor har ställts i de s k SOM-undersökningarna till allmänheten, dvs våra läsare/tittare/lyssnare.
Enligt journalistundersökningen tror vi landsortsjournalister att läsarna prioriterar familjenyheter som nummer 1, lokala nyheter som nummer 2 och nyheter om olyckor och brott som nummer 3. På samma fråga till allmänheten blir svaret lokala nyheter som nummer 1, olyckor och brott som nummer 2 och radio- och tv-material som nummer 3. Familjenyheter kommer först på femte plats med utrikesnyheter på fjärde plats. Utrikesnyheterna tror vi landsortsjournalister kommer på nionde plats hos läsarna.
Lite överraskande prioritering tycker jag.
Undersökningen och boken tar upp en mängd områden, t ex journalisters livsstil och bakgrund, hur vi ser på oss själva, hur vi ser på granskningsidealet, kommersialiseringen av media, makten över journalistiken och vårt förtroende för samhällets institutioner.
En hel del bekräftar sådant vi vetat sedan länge, t ex att det till stor del är medelklassens barn som väljer journalistiken som yrke, att vi gärna dricker alkohol (71 procent mot 39 procent av allmänheten), att det blir fler och fler kvinnor i yrket men att bevakningsområdena fortfarande är traditionellt könsuppdelade (män som bevakar sport, kvinnor som bevakar kultur och är familjeredaktörer).
Undersökningarna har gjorts många gånger. 1985 var det 73 procent som instämde i påståendet ”kändisjournalistik hör inte hemma i dagstidningar”, 2005 hade det sjunkit till 60 procent. Av allmänheten var det 77 procent som höll med om detta 2005.
Vi journalister tror att vi har större inflytande över dagordningen i den politiska debatten än både regeringen, partierna, näringslivet och intresseorganisationerna.
Vi journalister har ett betydligt större förtroende för svenska politiker än vad allmänheten har (49 respektive 27 procent) och vi är mer för EU än vad allmänheten är (58 respektive 40 procent). 68 procent av journalisterna anser att det är ett dåligt förslag att ta emot färre flyktingar i Sverige medan bara 24 procent av allmänheten tycker så.
Politiskt står vi journalister mer till vänster än vad allmänheten gör, ett faktum vi känner till sedan gammalt. 2005 var siffrorna 46 procent vänster och 12 procent höger bland journalisterna, men 31 respektive 34 procent bland allmänheten. Gruppen i mitten är alltså stor. De här siffrorna gäller inte partisympatier utan är svar på en fråga om var man ställer sig på en skala från höger till vänster.
Går man till partisympatierna visar det följande för 2005 i journalistgruppen:
Vänstern 14 %, socialdemokraterna 30 %, miljöpartiet 23 %, centerpartiet 4 %, folkpartiet 14 %, moderaterna 13 % och kristdemokraterna 2 %.
Allmänhetens siffror är följande: v 6 %, s 38 %, mp 6 %, c 7 %, fp 10 %, m 28 % och kd 5 %.
I USA lär det vara tvärtom i journalistkåren. Det påstår i alla fall journalistprofessorn Eric Alterman i en intervju i radioprogrammet Konflikt idag. Han säger att journalisterna i USA ”are conservatives”. Intervjun handlar om den oberoende journalistikens ställning i dagens USA. Lyssna på det! Jag vill nog tro att vi har en betydligt mer oberoende journalistik i Sverige än vad som framkommer om situationen i USA, även om vi här har sådana exempel som Erik Fichtelius och förre statsministern (och kanske också Schenström och Pihlblad).
I programmet intervjuas också Scott Ritter, amerikansk f d vapeninspektör i Irak. Han talar om dumskallarnas sammansvärjning och påstår att de flesta amerikaner hellre väljer att se på Idol än ett nyhetsprogram i tv. Frågan är hur det är hos oss i Sverige. Idol eller Rapport?
Andra bloggar om: journalister, media, journalistik