Minnen

Tiden är något egendomligt. I går fyllde jag år och sedan jag kommit upp i 50-plusåldern så funderar jag ibland på minnen från förr, vad som egentligen hänt i livet. Tiden är inte rätlinjig. Vissa minnen känns som om det skedde nyss fast det är 30 år sedan och andra som ligger betydligt närmare i tiden känns långt borta och är otydligt. Det har ju inget med tiden att göra utan minnet av det som skedde. Men när man funderar så där då blir tankarna väldigt slingriga ibland, och ju mer man grubblar ju mer minnen kommer. När jag pratade med min mor med anledning av mors dag så kom vi fram till att hon och hennes syskon borde skriva ner sina minnen av sin barndom så att det finns bevarat den dagen de är borta (hon är över 80 år nu) för vi i nästa generation kommer ju inte ihåg allt de har berättat.

Att minnen är viktiga, det är självklart. Vi är ingenting utan vår historia. Utan den kan vi inte förstå oss själva. Det kan vara både skrämmande och tryggt att se sina förmödrar och -fäder i sig själv, men det vore kusligt utan något minne av dem kvar.

2 reaktioner till “Minnen”

  1. Men grattis i efterskott, har inte varit in här på några dar och då passar du på att fylla år såklart!!!!!!

  2. Tack Harriet! De passerar med lätthet numera, de dagar som markerar att ytterligare ett år har gått. Svisch… så har det hunnit gå ett år till. /Eva

Kommentarer inaktiverade.