Tillbaka till startsidan
Tillbaka till Electrolux

(Publicerat i Västerviks-Tidningen 2005-03-30)

I dag, den sista mars, är sista dagen då Electrolux bedriver verksamhet i Västervik. Efter 59 år är epoken Electrolux slut.
Här berättas dammsugarfabrikens historia, från början till slut. Det handlar om utveckling och expansion under flera decennier, och neddragning och till slut nedläggning på senare år.
Fabrikens betydelse för Västervik kan knappast överskattas. I decennium efter decennium har den varit kommunens största privata arbetsplats, med en trogen personal och ofta flera medlemmar från samma familj i personalstyrkan. Kring Electrolux byggdes också stadsdelen Johannesdal ut på 50- och 60-talet med villor, lägenheter och service.

1946 inleddes epoken Electrolux i Västervik. Då startades utbildning av personal och senare tillverkning av elmotorer inne i de före detta Kvarngatsskolorna i stan. Samtidigt pågick byggandet av den nya fabriken vid Lysingsvägen.

1948, den första oktober, invigdes fabriken i Västervik, som då hade 265 anställda. Under 40- och 50-talet tillverkades elmotorer till symaskiner, grammofoner och räknesnurror, tvättmaskiner och centrifuger. 

1955 deltog Electrolux på Tjustmässan i Västervik och ställde ut elmotorer, hotelldammsugare och tvättmaskiner.

1957 hade fabriken 400 personer anställda.

1962 tillverkades 800 000 elmotorer.

1965 överfördes avdelningarna för försäljning och produktutveckling av elmotorer från Stockholm till Västervik. Samma år övervägde ägarna att sälja fabriken till Asea.

1966 flyttades dammsugartillverkningen från Stockholm till Västervik, på initiativ av nye koncernchefen Hans Werthén. Platschefen Nils Thüring hade bara vågat föreslå en flyttning av tillverkningen av dammsugarnas motorfläktaggregat men Hans Werthén tänkte ett steg längre. Kommunen byggde till fabriken med 5000 kvadratmeter som senare köptes av Electrolux. Koncernledningen påverkade också Vägverket att bygga om gamla riksväg 15 så att kommunikationerna med Västervik förbättrades.

1968 köptes Ankarsrums bruk. Då arbetade omkring tusen personer i Västerviksfabriken och 500 på bruket i Ankarsrum, där huvudproduktionen var elmotorer.

1970 flyttades produktionen av hushållsassistenter till Ankarsrum från Åtvidaberg.

1971 infördes gemensam ledning för Västervik och Ankarsrum. Enheterna splittrades 1990.

1973 köptes Överums bruk med cirka 150 anställda. 1980 överfördes de anställda in i Västerviksorganisationen.

1978 tillverkades två miljoner elmotorer och 400 000 dammsugare.

1979 tog Lars Jansson över ledningen. Det var han som införde lean production, det japanska tillverkningssättet som är ett modernt löpande band med helautomatiska robotlinor, korta ledtider, snabbt flöde och flexibilitet som ledord. Då hade han redan automatiserat pressgjutningen i Ankarsrum. "Jag skaffade mig både vänner och ovänner genom detta" säger han i jubileumsskriften.

1988 hade Electrolux över 1800 anställda i Västerviks kommun.

1990 flyttades den huvudsakliga elmotortillverkningen till Ankarsrum.

1992 blev Hans Stråberg platschef.

1993 flyttades utvecklingsavdelningen för dammsugare från Stockholm till Västervik. Flera nya dammsugarmodeller har sedan utvecklats i Västervik, och nått försäljningsframgångar på marknaden: Excellio, Clario, Lux 1. Rekorddammsugaren är Clario som tillverkades i 1,7 miljoner exemplar.

1998 uppnåddes Hans Stråbergs mål att tillverka en miljon dammsugare per år. Fabriken hade 700 anställda och firade sitt 50-årsjubileum i augusti. Samma år presenterades den nya självgående städroboten som utvecklas i Västervik.

2000 skedde stora förändringar i fabriken. Man byggde om produktionslinorna och kanbansystemet för materialflöde infördes, med målet att tillverka 10 000 dammsugare per dag. Den nya dammsugarmodellen Oxygen lanserades och belönades med fina priser, både i Sverige och utomlands.  93 personer varslades om uppsägning i juni.

2001 lanserades Trilobite på marknaden och började tillverkas på hösten.

2003 flyttades utvecklingsavdelningen och 25 jobb försvann. Kommunledningen kände oro för fabrikens framtid men efter ett möte med Electroluxcheferna Hans Stråberg och Magnus Yngen sa kommunalrådet Harald Hjalmarsson till VT att "Jag känner mig optimistisk om Electroluxfabrikens framtid efter det här mötet".
Ett hundratal personer visstidsanställdes och fabriken hade 550 anställda i juni 2003. I interninformationen i november talades om ytterligare satsningar på förbättrade produktionsmål inför 2004, produktionen var på topp och ett mycket bra helårsresultat förväntades. 
I julnumret skrev platschefen Inken Faber att 2003 års produktion troligen kommer att uppgå till 1 060 000 enheter. Vice vd Magnus Yngen, som en dryg månad senare kom med nedläggningsbeskedet, skrev om framgångar på marknaden och önskade medarbetarna en god jul. Han skrev bland annat följande: "Although 2004 will continue to be tough, we have a solid strategy in place and we know what needs to be done; it's all about commitment, execution and delivery!".

I jubileumsskriften från 1998, när fabriken firade sina 50 år, finns mycket intressant läsning. Här berättas om produktionsförändringar och skiftningar i ledningsgruppen, om produktutveckling och framgångar.
Att fira fabrikens jubileer vart tionde år har varit en självklar och viktig del av företagskulturen på fabriken, där sammanhållning och lojalitet uppenbarligen eftersträvats från ledningen. Fabriken har haft julfester med egen lucia, idrottstävlingar, veteranfester och kräftskivor. Men det var länge tjänstemän för sig och arbetare för sig. Långt in på 60- och 70-talet var klasskillnaderna fortfarande uppenbara och självklara.
I jubileumsskriften handlar det mest om ledning och utveckling, när de anställda finns med är det framför allt som  produktionsfaktorer. Hans Werthén säger till exempel i en intervju att Västervik var en väldigt bra fabrik för där arbetade man i skift, vilket inte gick i Stockholm. Lars Jansson berömmer Metall som inte var lika mycket emot robotiseringen på 80-talet som tjänstemännen.

©Eva Johansson 2005

Till sidan om Electrolux sista år i Västervik.

Så här stor var fabriken efter utbyggnaden 1973, fotograferad den 23 oktober. En imponerande byggnad.
Arkivbild ©: TOR WIKLUND

Stadsdelen Johannesdal byggdes upp kring Electroluxfabriken på 50- och 60-talet och här bodde många anställda inom fem minuters räckhåll från sin arbetsplats. Närmast fabriken ligger villorna, med disponentbostaden i främsta position som på bruksorterna och lite längre bort kommer arbetarbostäderna i hyreshusen.
Arkivbild ©: TOR WIKLUND