Jag började skriva lite dagbok på nätet för några år sedan men det blev bara några gånger. Numera har jag en blogg i stället.

Gamla tankar:

2001-04-15

När Schengenavtalet trädde i kraft blev många svenskar medvetna om att plötsligt stängdes gränserna helt för de många flyktingar ute i världen som behöver vår hjälp. Stängslet runt det välmående Europa blev nästan ointagligt, för den som inte är lika välmående själv. Trots paradoxen att vi i Europa kommer att lida av arbetskraftsbrist i framtiden. Ändå vill man till varje pris hindra en flyktinginvandring till de rika länderna. Ett annat perspektiv är industrivärldens bakomliggande orsaker till en stor del av flyktingströmmarna: att vårt behov av fossila bränslen och billiga råvaror ger miljöförstöring i tredje världen, problem som skapar ekoflyktingar.
Flytkingpolitiken i dag handlar om allt annat än rättvisa.

2000-02-19

Varför är det så trevligt att åka tåg? Jo, för man kan läsa på tåget. På bussen blir jag åksjuk om jag läser, illamåendet kommer som ett brev på posten efter tio minuter och går inte över förrän jag får kliva av. På tåget kan jag däremot läsa utan att bli åksjuk. Det är visserligen dyrare att åka tåg men ändå väljer jag det i de allra flesta lägen. På tåget blir resan en avkoppling.

2000-02-05

Frivillig Enkelhet, det är namnet på en livsstil. Det handlar om att frivilligt avstå från delar av vårt moderna liv för att i stället leva enklare. Till exempel jobba mindre, inte skaffa sig så mycket prylar utan i stället skaffa sig upplevelser. Det tilltalar mig även om jag inser att just det inte är inom det möjligas ram för mig. Jag älskar mitt arbete. Men tanken känns viktig. Att till exempel alltid fråga mig själv "behöver jag verkligen det här?" varje gång jag står i affären och tänker lägga beslag på något som inte är nödvändigt för min eller barnens överlevnad. Behöver jag verkligen en tröja till? En ny blomkruka eller nya gardiner?

Det handlar också om hur man vill leva sitt liv. Vi stressar ju så mycket i dag, jag lika mycket som alla andra. Det är så många krav och så mycket man ska hinna. Men vad är det vi gör? Vad tillför det våra liv det vi stressar för att hinna med? Att sitta och skriva detta ger mig en tillfredsställelse men för ett par år sedan hade jag inte gett mig tid till det.

För mig ingår också vilken attityd jag har till mina medmänniskor. Att välja vänlighet och omtanke i stället för misstänksamhet och alienation. Att inte bara hålla med när andra gnäller över det ena eller det andra. Och att ta mig tid för dem som behöver mig, men också ta mig tid för mina egna behov. Men då gäller det att lära känna sina behov.

Det här är funderingar som ständigt snurrar i min skalle.

Om Frivillig Enkelhet finns en hemsida på nätet:

http://hem.fyristorg.com/enkelhet och

2000-02-04

Jag har just läst ut boken Oro, skriven av den norske psykoterapeuten Finn Skårderud. Boken har gett mig många impulser till tankar om mig själv. Dess undertitel är också "En resa i det moderna självet". Numera blir vi ju överösta av böcker av typen "finna dig själv", "sluta stressa" och sådant och först trodde jag att det ta också var en sådan bok. Men det är det inte. Han kommer nämligen inte med några pekpinnar om hur man ska göra, inga flåshurtiga råd eller "tio steg mot ett bättre liv".

Bland annat skriver han om duktighetssyndromet, det som jag känner igen så väl hos mig själv. Att alltid vara så duktig, klara av allting, aldrig visa sig svag. När fliten blir ett prestationstvång. Alltid se till att de andra i min omgivning har det bra, undvika konflikter, helt enkelt vara snäll och duktig. Han påstår att duktigheten och självständigheten kamouflerar det egna behovet av att ta emot omsorg och vara svag såa tt det aldrig släpps fram, och att det kamouflerar den inre ensamheten. Jag tror att detta är sant, det känns sant. Men vad gör man åt det när man redan hunnit leva halva livet?