Om betydelsen av social interaktion på nätet

Nätvänner

Detta är egentligen ett bloggverktyg (Wordpress) men jag använder det till att publicera det jag skrivit om sociala kontakter på nätet. Läs! /Eva

Läs så här:

Välj ett avsnitt och läs uppifrån och ner. Under "Sidor" finns kompletterande texter och information.

Avsnitt

Sidor

Länklista

Mitt nätliv

”As a result, cyberlinks between people become social links between groups that otherwise would be socially and physically dispersed”
Wellman och Gulia: Netsurfers don’t ride alone, 1999 (sid 18)

Precis så som i citatet ovan har det varit för mig. Nätet har betytt att jag kommit i kontakt med och lärt känna människor jag aldrig annars skulle ha träffat, i flera fall människor som kommit att betyda mycket för mig.
Redan 1995 skaffade vi internetabonnemang hemma och jag blev snart intresserad av vad som förekom där ute i cyberrymden, ett ord jag inte riktigt var bekant med då.
1997 fick jag, med stor hjälp av min äldste son Arvid, min första hemsida. Det var en enkel presentation av mig, mitt jobb och lite om mina intressen. Jag var då singel efter skilsmässan några år tidigare. Tack vare min hemsida fick jag kontakt med en man i en grannkommun. Romansen varade ett halvår och var den första personliga relation jag hade via nätet.

I mitt arbete på Västerviks-Tidningen hade jag möjlighet att utforska nätet, och jag skaffade mig en bok där jag steg för steg lärde mig hur jag skulle göra. Då fanns ju inte den uppsjö av hemsidor som finns idag men en hel del faktiskt. Och det kändes fantastiskt roligt att surfa runt även om det bara var en enkel myndighetshemsida jag kom till. Att det gick att få kontakt med andra via nätet upptäckte jag också snart och skaffade ett hotmailkonto 1997. Då lär vi bara ha varit två miljoner som hade ett sådant, så det är bra länge sedan.

Hotmailadressen använde jag både privat och i jobbet, eftersom vi inte fick personliga e-postadresser på tidningen förrän senare. Jag tyckte det var lite knepigt med webmail med bara modemuppkopplingen hemma men på jobbet var det lättare, där hade vi fast lina. Eftersom jag är en skrivande människa skrev jag ibland så långa mail att modemet hade tajmat ur när det var dags att skicka det. Och då försvann ju all text. Många frustrationer gick åt innan jag lärde mig hantera det.

Så småningom ledde mitt internetintresse till att jag på jobbet fick som uppgift att skriva om internetrelaterade nyheter, bland annat intressanta lokala hemsidor. En som jag hittade såg ut som början till en lokal portal. Jag kontaktade domänägaren och fick mer information till en artikel. Drygt ett år senare hade det hunnit bli nytt millennium och jag tog en titt på sidan igen. Den såg i stort sett likadan ut och jag ställde frågan igen: ”vad ska det bli av detta?” med undermeningen ”varför gör du inget vettigt av det?”. Det ledde till en lång diskussion som fortfarande pågår. Vi blev sambo efter ett halvår.

Romanser på nätet är i dag vardagsmat, och säkert finns det många fall liknande mitt eget. Men på nätet kan man också få vänner, inte bara en partner.
Tomas är en sådan vän. Han föreläste på en kurs om IT för journalister på Gotland hösten 1998. Kursen handlade om hur vi journalister kan utnyttja nätet som researchverktyg. Jag lärde mig väldigt mycket matnyttigt då, kunskap som håller än.

Egentligen är det inte så länge sedan men i nätets svenska historien är det tidigt. 1998 hade inte vi journalister på tidningen egen mailadress, vi använde inte internet dagligdags och det fanns kollegor som inte riktigt visste vad internet var och kanske också skrämdes av det här nya i datorn. Tomas lärde mig mycket som jag fick direkt praktisk nytta av men han lärde mig också att våga mer, och upptäcka mer. Jag hade ju använt nätet en hel del i jobbet tidigare och var nog redan då en av de mest vana nätanvändarna på tidningen. Men efter kursen med Tomas blev nätet mycket mer ett verktyg i mina händer.

Efter kursen ordnade någon av deltagarna så att vi hade mailkontakt med varandra, vi som gått den. Lite efterdyningar i form av frågor och tips, sedan rann den mailkontakten ut i sanden. Men vid något tillfälle hade jag anledning att kontakta Tomas med några frågor, vilket ledde till en så småningom mycket intensiv och långvarig mailkontakt. En ren vänskapsrelation, men högst personlig.
Tomas betydde oerhört mycket för mig i min personliga utveckling tack vare möjligheten att diskutera ytterst privata och personliga frågor i våra mail. Ändå kände vi ju egentligen inte varandra. Året efter träffades vi av en händelse i London när vi råkade vara där på semester båda två. Det var trevligt, men i övrigt har jag inte känt behov av IRL-träffar. I vår kommunikation är det tankarna som räknas.

Kontakten med Tomas ebbade ut så småningom, numera hörs vi av då och då, kollar läget och uppdaterar oss. Men jag tror, och hoppas, att Tomas fortfarande förstår vilken stor betydelse han hade för mig under den tiden. Även om han inte är någon egentlig nätvän, en som man träffar på nätet, ser jag honom ändå som en sådan. I svaren jag fått på enkäten kan jag känna igen liknande berättelser, hur en från början mer trivial kontakt lett till djupt personlig och betydelsefull vänskap. Kanske är det tack vare Tomas som jag sedan kunnat vara öppen för nätvänskap, eftersom jag från början nog var en ganska restriktiv person med viss skepticism gentemot nätet. Samtidigt lockade det, att få utforska och lära mig något nytt.

Write a comment





*