Om betydelsen av social interaktion på nätet

Nätvänner

Detta är egentligen ett bloggverktyg (Wordpress) men jag använder det till att publicera det jag skrivit om sociala kontakter på nätet. Läs! /Eva

Läs så här:

Välj ett avsnitt och läs uppifrån och ner. Under "Sidor" finns kompletterande texter och information.

Avsnitt

Sidor

Länklista

Problem med nätrelationer

Nätets speciella villkor gör att det finns några genomgående problem med relationer i nätgemenskaper, problem som kan upplevas som mer eller mindre störande.  Tillit och förtroende krävs för att till exempel en mailinglista ska fungera, man måste våga vara med i diskussionerna även om man inte vet allt om de övriga. Helt enkelt lita på att de andra har samma välvilja som jag och inte är ute efter att lura mig eller förstöra för mig. I denna tillit ingår också att visa övriga vem man är genom att vara med, även om alla inte är lika aktiva.

Ett problem för nätvänner på mailinglistor är de som lurkar, det vill säga de som går med som medlemmar men sedan inte är aktiva. De kan upplevas som mer eller mindre problematiska. Några bryr sig inte, andra tar mer illa vid sig av lurkare. Som medlem vet man inte om de läser mailen eller om de helt enkelt struntar i listan. Beroende på hur personlig man är kan det bli obehaglig stämning på en lista om det finns lurkare. Vem läser vad jag skriver? Sprids det vidare av någon som jag inte har någon egentlig relation till och därmed inte bryr sig om min integritet?
Samtidigt måste man ha förståelse för att alla inte alltid kan vara aktiva. Min egen erfarenhet av lurkare är nog mest besvikelse över att en del medlemmar finns där men nästan aldrig ger sig till känna, de visar att de inte bryr sig om vad jag och andra tänker och skriver om.

Budskapen går åt båda håll i en kommunikationsprocess och jag förväntar mig någon slags respons av dem jag kommunicerar med. Den gruppmedlem som inte kommunicerar med övriga i gruppen bidrar inte till gruppen, konstaterar kommunikationsforskarna Dimbleby och Burton. Ett engagemang i den grupp man tillhör är viktigt för gruppens fortlevnad. Om en grupp ska fungera bra krävs också en viss enighet. Det är också viktigt att ge och ta beröm inom gruppen, då känner man sig mer som en del av helheten, särskilt när det gäller sådant som gagnar gruppen.
Lurkare kan vara både dem som alltid är tysta, kanske för att de gått med en gång och sedan glömt bort det, om mailen går direkt till en egen listmapp; och de som bara hör av sig när de har något eget att berätta om. Sådana medlemmar är nästan värre, särskilt om det är personer med personliga problem som ventileras de få gånger som de hör av sig. Vi andra är stödjande, uppmuntrande och affirmativa men får aldrig något tillbaka.
Jag minns särskilt en kvinna på en lista som hade mycket problem och fick mycket stöd av oss andra men som aldrig någonsin visade engagemang i någon annans angelägenheter. Då kan man uppleva att man dräneras på kraft om man engagerar sig men aldrig får någon respons själv.
Den här känslan stämmer bra överens med vad teorierna om gruppgemenskap säger, och vad vi förväntar oss av andra gruppmedlemmar. ”Man kan lätt bli lurad av snyltare, som slår mynt av ens vänlighet för att sedan överge en i samma stund som man verkligen behöver deras hjälp” skriver också psykologen och antropologen Robin Dunbar. Genom det vi säger om oss själva kan andra förstå om vi kan bli vänner eller inte, och tvärtom.

Något som man måste kunna hantera på en mailinglista är tilliten. Alla listor har regler, och en av de vanligaste brukar vara att inte föra vidare något av det som skrivs i listmailen, åtminstone inte utan att fråga först. Man måste kunna ha förtroende för varandra på listan. Så som det är när man är bland vänner. Ändå förekommer det att förtroendet missbrukas, eller missuppfattas. Det är ett av dilemmat med mailinglistor, man kan ha olika syn på det som skrivs eftersom man missar gester och minspel. Det jag tycker är ett förtroende kanske andra tycker är en bagatell som man gärna kan berätta för andra om, eller tvärtom.

Gräl kring sådant är inte ovanligt och jag har själv varit inblandad i några. En gång orsakade jag en kris själv genom att föra en uppgift vidare. Inte ett förtroende utan något som jag i IRL-livet helt klart skulle gjort på samma sätt. Men eftersom informationen kom på en mailinglista borde det ha stannat där. Det är lätt att glömma att en lista är en sluten grupp med sina specifika regler, inte som i livet utanför nätet där man oftast inte behöver fundera på regler och normer utan lita till sitt sunda förnuft.
Är man medlem i flera listor kan det också hända att ett mail går iväg till fel lista. Så har jag själv gjort, men den gången spelade det ingen roll och ingen märkte något. I andra fall kan det få förödande konsekvenser och det har hänt att listmedlemmar varit skärrade över vad de råkat göra.

I listvärlden ingår också att inte föra vidare till listan något från privata mail listmedlemmar emellan. Det är inte ovanligt att häftiga diskussioner och gräl uppstår, och då uppmanas de inblandade medlemmarna oftast att föra diskussionen vidare privat. Efteråt kan det hända att något som sägs i de privata mailen skickas till listan, kanske för att visa vilken idiot den andre är. Det kan leda till uteslutning, vilket jag sett på en av de listor jag varit med på. Jag har också själv en gång lämnat en lista efter ett gräl om politik då den andre kontrahenten skickade vidare till listan ett privat mail från mig. Då går det inte att fortsätta vara medlem, man tappar förtroendet för och tilliten till gemenskapen. Det är då svårt att vara naturlig och öppen igen, om den man grälat med och tappat förtroendet för fortsätter vara kvar.
Så blev det på en annan lista där jag är med.

En medlem tog ofta tillfället i akt att mucka gräl. Kanske var det bara hennes sätt att uttrycka sig som gjorde att vi var flera som upplevde detta. Hon var ganska brysk och hade svårt att skilja mellan personliga påhopp och diskussioner. Flera gräl på rad gjorde att listmedlemmarna blev mer restriktiva i sina mail, vi skrev mest om triviala saker som inte spelade så stor roll för ingen verkade våga ta upp något mer personligt av rädsla för att bli påhoppad. Efter en tid lämnade hon listan.

Personliga påhopp är absolut förbjudet på en mailinglista eller i andra nätgrupper. Du får aldrig skriva till någon ”du är en idiot” utan bara att ”jag tycker att dina åsikter är idiotiska och tycker i stället att…”. Man måste kunna skilja på sak och person och det kan det ibland bli problem med. Kanske är det inte så konstigt eftersom förtroligheten bland nätvänner är stor. Det är lätt att känna en stor och ömsesidig samhörighet, att ”vi tycker ju så lika”, och ge en känsla av själarnas tvillingskap. Visar det sig då att det finns en spricka i gemenskapen, något där man tycker helt olika eller har oförenliga erfarenheter, då kan sprickan snabbt bli väldigt djup eftersom sårbarheten är så stor.
I dina mail lämnar du lätt ut ditt innersta, känslan av förtrolighet är stark och omvittnad. Att kunna göra det, och känna sig förstådd, ger en oerhörd styrka men gör dig också mycket sårbar. Detta är särskilt känsligt på nätet där den intima kontakten kan utvecklas väldigt snabbt. Och har du en gång skrivit något i ett mail och skickat det, då går det inte att ta tillbaka. Orden finns kvar, sparade både i listans arkiv och hos din nätvän. Det är inte som i IRL-livet där det sagda kanske flyger ohört förbi eller där du efteråt kan säga att ”så sa jag inte utan så här”.

Ett gräl kan starta så lätt, ur något banalt och obetydligt. En gång kom jag själv i gräl med en medlem efter att en annan berättat en rolig historia, en historia som jag inte tyckte var rolig utan sexistisk och nedsättande gentemot kvinnor. En annan kvinna tog berättarens parti och det var då det blev ett gräl med alldeles för stora proportioner. Historieberättaren själv förstod min synpunkt, och jag hans, medan den tredje medlemmen kom med ett rejält påhopp.

Så här kan det vara, och likaväl som man är mer öppen och förtrolig behöver man ibland också större benägenhet att förlåta och släta över när det barkar åt skogen. Känslomässigt är det lätt att ta ut svängarna betydligt mer i nätkontakter än i IRL-kontakter. Utanför nätet har vi mer av outtalade sociala normer och spelregler som inte riktigt finns med på nätet. IRL märker vi också lättare om någon tar illa vid sig, genom miner och kroppsliga reaktioner. Detta saknas på nätet och därför behövs mer försiktighet och en större förståelse och tolerans. Det gäller att inte hugga så snabbt i diskussioner utan besinna sig och vara varlig med orden eftersom missförstånd så lätt kan uppstå.

Write a comment





*