Vem byggde stenmuren?

stenmur

Den här gamla stenmuren hittade jag i skogen för ett tag sedan. Eller snarare: jag hade inte sett den tidigare eftersom jag inte gått just där den ligger.

stenmur

Den har ett tydligt hörn och sträcker sig långt åt båda håll, kanske ett par hundra meter. På båda sidor om muren växer gles skog och i närheten finns åkrar och gärden. Det ser ut som om det varit betesmark förr på den ena sidan. På den andra sidan går rester av en gammal landsväg som inte varit allmän väg sedan 60-talet, vad jag vet. Troligen längre tillbaka, för vägen försvinner in i skogsmark efter ett tag.

stenmur

Vem har byggt den? Och varför så bred? Den är minst en meter bred, säkert mer, jag har inte mätt. Och ungefär en meter hög. Fylld med sten. Och mycket vacker.

stenmur

På några ställen har stenarna rasat.

Vi har inte följt den till slut i någon ände. Kanske omsluter den ett markområde, men då skulle den vara väldigt lång. Tänk så mycket sten det finns i Småland! Och vilket arbete!

På en gammal karta från 1878 kan jag se att det legat ett hus ungefär där stenmuren finns. Kanske ett torp. Eller en lada? Huset har inget namn på kartan. Om jag kan ska jag ta reda på vem som byggt muren och när.

husgrund

En bit ifrån stenmuren, vid en annan väg genom skogen, ligger resterna av en byggnad. Stengrunden finns kvar på marken.

husgrund

Inne i husgrunden finns resterna av takpannorna kvar. Troligen är det inte så gammalt, men det vet jag inte. Jag gissar att det varit en lada av något slag, grunden är ganska stor, kanske för stor för att ha varit ett torp.

Det är spännande att fundera på vad som funnits här förr, vilka som bott här i trakten och lämnat de här spåren efter sig.

Barndomen som var

Trustorps skola

I den skolan gick jag mina första två år. Då hette det småskola och sedan började man i folkskolan. Men när det var dags för mig att byta kom den nya grundskolan och min årskull var den första. Då var det slut för lilla Trustorps skola med bara ett klassrum. Det var en B-skola, vilket innebär att två årskurser gick i samma klass.

Bilden finns i boken ”En bok om Ljungby”, en hembygdsbok om Ljungby socken utgiven i början av 1970-talet.

Jag kände igen mig direkt. I andra klass satt jag till vänster på bilden, längst fram. Kakelugnen kommer jag inte ihåg, kanske var den utbytt mot en modernare kamin på 60-talet. Till höger var fönstren ut mot vägen.

Vi var tre elever i andra klass: Else-Britt, Kitty och jag. I första klass då var de åtta och av dem minns jag inte alla namnen.

Idag ser Trustorps gamla skola ut så här:

Trustorps skola

Redan när skolan las ner blev det bostadshus, och har sedan dess byggts till, tror jag. När huset var skola var det mer fyrkantigt, som jag minns det. Bakom huset låg en utedasslänga, med flick- och pojktoalett. Skolsalen var till höger om ingången och till vänster låg en ganska stor korridor där vi också satt och åt skollunch.

När vi var hemma hos pappa nu några dagar körde jag bort till skolan för att se hur det ser ut nu, och för att visa maken var jag gått i skola. Tänk vad mycket minnen det väcker. Jag undrar vart vår fröken Elisabeth Petersson tog vägen. Hon var så ung, kanske 26-27 år, och mycket stilig. Hon bodde med sin man i skolhuset.

Ljungby karta

Skolan ligger i ena änden av Ljungby socken, ungefär vid den röda pricken. Vi bodde i byn, vid den gröna pricken, och jag fick åka skolskjuts. Kartan kommer från samma bok som det gamla fotot.

Det är Alrik Larsson som skrivit boken. Jag gillar hans anslag när han vill berätta om sin, och min, hembygd:

Boken om Ljungby

”Ljungby kan liknas vid en prick i världen…”. Där växte jag upp.

Min mamma bodde där i nästan 40 år, men nu vilar hon på Skogskyrkogården i Falkenberg.

mammas grav

Det regnade på mammas grav, och på blommorna från hennes trädgård som vi tagit med oss. Hennes älskade blommor. De var hennes stolthet. Nu sköter pappa om dem.

I huset söker jag spåren efter mamma. I källaren står hennes träskor där hon lämnade dem. Hon är borta men är ändå kvar.

Hemma igen

resa

Utanför tågfönstret susar landskapet förbi. Det går fort, på mindre än en timme, att ta mig från Falkenberg till Göteborg.  Det är lördagförmiddag och inte särskilt mycket folk på tåget. Jag läser på inför styrelsemötet jag är på väg till.

fikaVid stationen blir jag hämtad med bil och vi gör en avstickare ut på Hisingen för att hämta upp fler till mötet. Han bor alldeles intill där ostindiefararen Götheborg ligger vid kaj. Nej, vi får nog inte se henne här i Västervik i sommar, så vitt jag vet.

Om styrelsemötet ska inget annat sägas än att vi håller oss till dagordningen. Och kaffet kan vi förstås inte vara utan. Tack, Lennart, för god fika!

För att kunna vara med på styrelsemötet i vår förening åkte jag från Västervik i fredags kväll med bilen, för att kombinera nytta med nöje och även träffa föräldrarna i Falkenberg, där jag övernattade. Stora dimsjok mellan Ljungby och Halmstad försenade oss säkert en timme, plus att vi missade avfarten till Halmstad från väg 25 vid Ljungby. Så det blev en liten sightseeingtur genom Nöttja by, och med hjälp av en trevlig bybo kom vi till slut på rätt väg igen. Ja, livet är inte alltid så förutsägbart.

Helgen innebar också en liten nostalgitripp till byn där jag är uppväxt, men som mina föräldrar flyttat ifrån på senare år.

Fler bilder finns på sidan Västkusten.