Vilken härlig helg det varit! Varmt och soligt, nästan i överkant. Alla barnen hemma, och dessutom besök av den äldstes svärföräldrar. Vi har ätit ljuvligt gott, badat i havet, umgåtts och verkligen haft roligt tillsammans.
I går gick vi en promenad, egentligen en nostalgitur, runt f d Norra sjukhuset, numera Gertrudsvik, och f d Sta Gertruds sjukhus.
Tack vare svärdotterns kunskaper i arkitektur har jag nu lärt mig att järnbeslag på väggarna utanpå gamla hus kallas ankarjärn.
Det här är ett av de äldre husen från mentalsjukhustiden, troligen en vårdavdelning. Det är ett märkligt hus kunde vi konstatera, för det har en blandning av arkitekturstilar från både tidigt 1900-tal och 50- eller 60-talet. Idag ser det mest bara dystert ut, särskilt om man föreställer sig dem som som vårdats där.
Sta Gertruds sjukhus byggdes under 1900-talets första decennium, om jag inte missminner mig från vad jag läst. Kanske är det här huset ett av de som är kvar från den första tiden:
Det är i alla fall välhållet och renoverat.
Mycket har rivits här ute och annat har förstås kommit till under årens lopp.
Ett av husen är delvis vandaliserat, med en port som ser ut som till vänster. På andra sidan vägen såg vi sedan ett exakt likadant hus, och där var porttelefonen fortfarande kvar, fast det är många år sedan avdelningarna las ner. Idag finns det visst bara en mindre utslussningsenhet kvar.
På kvällen var vi nere vid bryggan allihop, och kände på vattnet:
Bilden är tagen klockan 22.53 med min mobil, så den är lite kornig. Det var en underbart fin sommarkväll.