Snö är så uttjatat så det orkar man knappt prata om längre. Ändå gör förstås alla det. Inte så konstigt heller, det dominerar ju tillvaron totalt. Om det inte snöar så ligger det så mycket överallt att man knappt tar sig fram i stan.
På vår väg in till stan, några mil morgon och kväll, har snön packat sig som en lätt vågig tvättbräda och det dundrar om bilen hela vägen. Vägen kan vara hal också och en morgon var jag inne i en snövall vid sidan när jag mötte en stor timmerbil i en smal kurva. Det kändes ändå som om vi skulle krocka, men allt gick bra.
Här ute på landet har vi jättebra plogning på gården och i utfarten, tack vare grannen. Det är guld värt en sådan här vinter. I stan är det sämre. På vår parkering där (vid lägenheten) har plogbilen inte varit många gånger utan det är bara att skotta själv. Men snöröjarna ska ju räcka till så mycket. Vilket tröstlöst jobb de har den här vintern. När de nyss fått undan snön är det dags för nästa snöfall.
Nu ikväll har det nya snöovädret börjat visa sig och flingorna faller där ute. Bilen har redan fått ett vitt täcke, sedan jag kom hem vid niotiden (vi har inget garage). Och mer ska det bli, om vi ska tro prognoserna. Hittills har de stämt i alla fall.