Läs om Anni och Sami

Social misär och supande föräldrar. Obsklass och fosterfamilj. Trots detta blir Anni en samhälletss töttepelare, en socialarbetare. Men hennes bror Sami blir knarkare och tjuv.
Susanna Alakoskis nya roman ”Håpas du trifs bra i fengelset”  handlar om något som inte är sällsynt eller ens särskilt ovanligt: en knarktjuvs liv. Men kanske ovanligt i litteraturen. Det är perspektivet, intensiteten, det egensinniga språket och medkänslan den väcker som gör den unik och annorlunda.
Susanna Alakoski berättar om syskonen i en arbetskraftinvandrad finsk familj. Sami blir en utanförmänniska, Anni en innanförmänniska ur samhällets synvinkel. Det illustreras tydligt i scenen där Anni ser en löpsedel med texten ”Du ska sitta inne, så att jag kan vare ute”.

Det är Anni som berättar för oss, om sitt förhållande till brodern som hon älskar och hatar ibland, som hon saknar och sörjer, som hon ofta är ilsken på och som hon ibland kan skämmas för. Helst ska ingen få veta om knarkSami, tjuvSami.

Susanna Alakoskis språk är kärvt och kargt och nyskapande, och speglar effektivt Annis känslor gentemot Sami och det samhällssystem som han tvingas in i. Hela boken blir en svidande kritik mot detta havererade sociala system, som Anni själv är en del av. På ett inträngande sätt visar romanen den anhöriges situation, det ständiga skiftet mellan hopp och förtvivlan. Hoppet om att den här gången ska det gå bra, förtvivlan när det inte blir så, när han är självupptaget påtänd igen och grips som tjuv.

Ingenting är vitt eller svart. Barndomen med de supande föräldrarna är inte bara svart. ”Så dålig var hon inte. Det fanns ljusa sidor också” tänker Anni när hon i tonåren hör fostermamman prata med grannen om Annis mamma.
Anni skuldbelägger sig själv. När hon konfirmeras ber hon sin egen bön till Gud: ”Käre gode Gud, förlåt mig för att pappa dricker, för att han slår mamma, förlåt mig för att min mamma också dricker, förlåt för att vi inte har det så fint hemma, snälla gör så att mamma och pappa slutar att dricka…”.

Att läsa Annis berättelse är att sugas in i hennes liv, och se det inifrån. Se orsak och verkan, och känna lidandet med Anni och Sami. Det går inte att tränga undan. Kan den som levt ett skyddat medelklassliv sätta sig in i och förstå den här berättelsen? Ja, förhoppningsvis.
Både ämnet, berättarkonsten och språket gör detta till en bok som måste läsas.

Andra bloggar om: