André Brinks memoarer

Den sydafrikanske författaren André Brink har nu skrivit sina memoarer, ”Skiljevägar” (Forum förlag i januari).
Han är afrikaan, det vill säga boerättling. Han föddes 1935, son till en domare. Som barn blev han starkt präglad av tron på den vita rasens överhöghet men kom i ungdomen i kontakt med antiapartheidrörelsen och blev själv apartheidmotståndare.

Under några år på 1900-talet bodde han utomlands, främst i Frankrike, men återvände hem trots det svåra tillståndet i landet. Han älskar sitt land och ville arbeta inifrån, inte fly därifrån. Vid tiden för Sharpvillemassakern är han i Paris, och blir lamslagen av de ohyggliga nyheterna från hemlandet. Han skriver om hur insikten drabbar honom: ”Mördarna var mitt folk, den regim som inte bara hade gjort massakern möjlig, utan aktivt och entusiastiskt hade orkestrerat den…”

De flesta biografier och memoarer följer en tidslinje. Men det gör inte denna. Han börjar visserligen med barndomen men hoppar en hel del fram och tillbaka. Boken har ett tematiskt upplägg, som gör den mer intressant, tycker jag.
Det gör att plötsligt är han gift och har fått barn när han skriver om något annat, utan att han tidigare berättat detta. Och ibland är vi på 2000-talet, ibland på 1960-talet.

Han blandar ganska privata skildringar av alla sina kvinnoaffärer med politisk analys och skrämmande berättelser om förhållanden och händelser i det apartheidstyrda Sydafrika. Sedan hans första roman kommit ut 1974, där han tydligt vänder sig mot apartheid, sattes han under övervakning och utsattes för trakasserier av säkerhetspolisen under ett par decennier. Hans böcker blev bannlysta. Vid något tillfälle var han en hårsmån ifrån att hamna i fängelse.
Han drar paralleller mellan apartheidsystemet och nazismen.
André Brink avslutar sin bok med att skriva om dagens svårigheter, om misstankar om korruption och maktmissbruk i Sydafrikas nuvarande ledning, och sin besvikelse och oro.

André Brink har skrivit en rad oförglömliga romaner som starkt bidragit till min bild av det sydafrikanska samhället under apartheidtiden. Nu berättar han om verkligheten bakom allt detta, till och med om vilka personer och händelser som är förebilder i hans egna romaner. Efter att ha läst flera av hans böcker ger memoarerna en djupare bild av det han skildrar i romanerna.

Andra bloggar om: