Migränattacker är ett gissel. I morse när jag vaknade kände jag att det kanske vara på väg, och så blev det också. Åh, vad jobbigt det är! Det dunkar innanför pannbenet, jag mår illa och måste ligga blickstilla för att över huvud taget överleva. Så känns det. Och så håller det på två-tre timmar. Min omtänksamme make kom med en sval blöt handduk och la på min panna, och det underlättade lite.
Vid tolvtiden var jag så pass återställd att jag kunde resa på mig. Gick ut och hängde tvätten som blivit klar och gick en vända i trädgården. Men jag mådde fortfarande lite illa och var så himla trött. Man blir alldeles utschasad av en migränattack. Så jag sov till klockan kvart över tre. Sedan har det vanligt som vanligt, om än i sakta mak. Tröttheten sitter i.
Men jag gläds åt den första potatisen i mitt land nu fått blommor och att jordgubbarna mognar i rask takt. Fil och solvarma jordgubbar, det är fint.
Andra bloggar om: migrän