Världen är svartvit

Idag har jag lekt med Photoshop. Ja, så känns det nästan fast det är en kursuppgift jag håller på med. Vi ska göra om en färgbild till svartvit bild. Och för att få färdighet har jag övat på flera bilder, även om vi bara ska lämna in en bild. Det är svårt att välja.

Först när jag letade igenom mitt bildarkiv, tänkte jag att det inte fanns en enda bild som skulle bli bättre i svartvitt (det är en del av uppgiften, att förbättra). Men så hittade jag ett antal och då har jag gjort om dem, med varierande resultat.

Vi har lärt oss att det finns flera sätt att korrigera en bild från färg till svartvitt via Image/adjustments: desaturate, black and white, gradient map, och channel mixer. Jag har använt de lite varierande beroende på vilket som blir bäst. Men än kan jag för lite för att kunna förklara riktigt vad som är bäst för olika förutsättningar. I de flesta fall har jag testat från det enklaste (desaturate) till det mest komplexa (black and white).

Två av de nio bilder jag jobbat med idag:

Svartvit kursbild. Från stugan.

Alla bilderna finns på mitt Flickr.

Den bild jag till slut ska lämna in som redovisning kommer inte att ha någon svart ram.

Blå morgon

I morse när jag gick till jobbet gick jag vägen förbi hamnplanen och Skeppsbrokajen. Det var fortfarande gryning i denna vintertid, trots att klockan var strax före halvnio. Vid kajen ligger nu den här stora segelbåten, ett 40-miljonersbygge från Polen. Båten är i Västervik för att få en ny mast, till en kostnad av två miljoner.

Ägarna till båten är människor som har så mycket pengar att de lägger två miljoner på en segelbåtsmast och 800 000 kronor på musikanläggningen i båten. Det kan kännas lite provocerande, tycker jag (och en bekant jag pratade med ikväll). Visst ger det ett antal jobb i Västervik på mastfabriken, och det är förstås bra. Och ett antal jobb på varvet i Polen där båten byggts.  Och det är så här världen ser ut, med ökade klyftor mellan rika och fattiga. Jo, det vet vi ju.

Fast jag gillar min morgonblå bild. Den är inte manipulerad i färgerna, och den är plåtad med min iPhone.

Julmat

Två julmiddagar samma dag, det är nästan för mycket. Det  får bli vatten och bröd i morgon.

Först jullunch på jobbet, jättegott och fräscht och trevligt. Sedan julmiddag i Klubb Maritim ikväll, mycket gott och supertrevligt.

Julmiddag ikväll. Traditionell och god julmat.
Julmiddag ikväll. Traditionell och god julmat.
Jullunch med jobbet. Inget traditionellt julbord.
Jullunch med jobbet. Inget traditionellt julbord.

Andra advent

Nu lyser det i fönstren av alla adventsljus. Till och med på en, som jag trodde, övergiven campingplats. Men icke. Någon bor uppenbarligen där just nu:

Adventsljusen lyser på campingplatsen. Bild från Lysignsbadet andra advent.
Adventsljusen lyser på campingplatsen. Bild från Lysingsbadet andra advent.

Men i övrigt är det ganska vinterlugnt och decembergrått på campingen. Och vattnet var kallt:

Lysingsbadet den andra advent.
Lysingsbadet den andra advent.
Lysingsbadet den andra advent.
Lysingsbadet den andra advent.

Vilken film!

Vilken film jag sett! Så fantastisk! Både i bildspråk och skådespeleri. Det är ”Maria Larssons eviga ögonblick” jag sett på bio ikväll, Jan Troells nya film. Den är så vacker, och så gripande, och så riktig.

Jan Troell har gett liv åt sin fru Agneta Ulfsäter-Troells berättelse i boken ”Att människan levde”. Den kom ut för ett år sedan, och jag läste den då. Filmen är på något sätt en helt annan historia. Filmen är magisk medan boken är en mer traditionell biografi (och intressant som sådan). Jan Troell, han ger liv och värme till denna berättelse om Maria Larsson, som vann en kamera vid förra sekelskiftet, och skapade eviga ögonblick. Att det egentligen inte händer så mycket spelar mindre roll, filmen visar mer ett tillstånd än en utveckling.

Filmen är avskalad jämfört med boken, och miljön har flyttats från det verkliga Göteborg till Jan Troells hemtrakter i Malmö och Limhamn. Filmen är ett avgränsat koncentrat av det Agneta Ulfsäter skriver om sin farfars syster Maria Larsson och hennes liv. Genom att flytta historien till Malmö har Jan Troell, eller snarare manusförfattaren Niklas Rådström, också fått in Amaltheadådet 1908 i filmen.

Mikael Persbrandt och Maria Heiskanen. Båda gör det mycket bra, men Persbrandt är definitivt inte min typ. Däremot är han lite lik den verklige Sigfrid Larsson, som finns på bild i min bokrecension. Även Maria Heiskanen är lite lik. Kolla får du se, på andra och tredje artikelbilden.

Nu, varning för lite namedropping: Jag har en gång i början av 80-talet lyssnat på och gjort en kort intervju med Anton Nilsson, Amaltheamannen. Då var han över 90 år, och han dog inte förrän vid 102. Jag har också i mitt arbete träffat Jan Troell och hans fru Agneta Ulfsäter ett par gånger. Hon är från Västervik och har arbetat på Västerviks-Tidningen tidigare, så det är faktiskt inte så konstigt. Dessutom har de en stuga i våra trakter.

Så det är med särskilt intresse jag ser den här filmen, som överträffade alla mina förväntningar.

Andra bloggar om: ,

Hur skriver vi egentligen?

Jag har tappat fotfästet i tillvaron. Under alla min snart 30 år som journalist har alltid TT-språket varit ett rättesnöre. Det vill säga att så som TT:s reportrar skriver och de språkregler som tillämpas på TT, de gäller även mig och mina kollegor. Anvisningarna för TT-språket har funnits som bok, numera finns de förstås på webben. Här kan vi läsa oss till hur vi ska skriva.

Men på senare tid har även TT:s reportrar börjat slarva med språkriktigheten. Lite småfel här och där, och som man snart glömmer. Ingen är ofelbar.

Idag hade vi en artikel från TT i tidningen med två rejäla språkfel. Särskilt det ena är anmärkningsvärt: reportern skriver ”Normalt sätt…” i stället för ”Normalt sett…” För inte så länge sedan såg jag ett liknande fel: ”fyllt till bredden” i stället för ”fyllt till brädden”.

Kanske är det jag som har fel som reagerar på detta? Kanske är språkriktigheten inte så viktig längre? Kanske är detta en utveckling vi går mot, en språklig förändring mot mer liberal stavning?

Andra bloggar om: , ,

Ledig dag

Vintermånaden decembers första dag blev en sådan där skön och vilsam blöt novemberdag. I skogen och på fälten vid stugan hängde fukten kvar på grenarna och mossan i gräsmattan var klargrön. Nu när löven fallit av ser man också all vitmossan på de gamla träden. En del träd är nog lika gamla som torpet, alltså runt 200 år. Fast jag tvivlar på att de står kvar lika länge till. Ett gammalt äppelträd har blåst omkul i höst, det var murket långt ner i stammen.

Blöta frostnupna nypon på busken vid grinden.
Blöta frostnupna nypon på busken vid grinden.
Det är gott om vitmossa på de gamla träden. Under presenningen ligger veden och väntar på att bli huggen.
Det är gott om vitmossa på de gamla träden. Under presenningen ligger veden och väntar på att bli huggen.

Efter stugbesöket slappade jag i soffan, sov middag och kollade sedan på några avsnitt av Grey’s Anatomy. Ibland blir jag lite trött på deras tjafs och trassliga förhållanden. Och sjukdomsfallen är ibland lite väl spektakulära. Men så dras jag in i det igen, och måste se vad som händer sedan… precis som det är tänkt.

Det bästa med att se det på dvd är i alla fall att slippa reklamen.