38 minuter och 10 sekunder. Så lång tid tog det att springa 5,5 km idag efter drygt fem veckors uppehåll (pga hälsporre). Det är jag mycket nöjd med. Bara runt en minut sämre än förut, trots att jag lunkade ganska lugnt och gick ibland. Men det är skönt att ha kommit igång med motionen igen, och hälsporren känns inte längre.
I joggingspåret lyssnade jag på Björn Ulveaus Sommarprogram i poddversion. Han talade om minnet, om semantiska minnen och episodiska minnen. Semantiska minnen är det man vet och kommer ihåg, som en uppslagsbok. Episodiska minnen är att komma ihåg känslan och upplevelsen av det man en gång varit med om.
I det Björn Ulveaus talade om fastnade jag för två saker. I början berättade han att han inte alls minns hur det var att stå på scenen i Brighton 1974 och vinna Eurovisionsschlagertävlingen. Men det minns jag. Och det är den enda sådan final jag minns. Jag var i England på påsken det året, och hälsade på kompisar och en f d pojkvän i Doncaster i Yorkshire. Den lördagkvällen var vi ute på puben och tv:n var på i bakgrunden, med schlagerfesten. När det blev klart att Sverige vunnit så blev det förstås mycket firande och skålande med mig, den ende svensken i närheten. Alla skrålade”Waterloo…” och jag var glad och onykter. Till och med dansade lite, där bland folket på puben. Jag minns precis hur det kändes.
Det andra som jag fastnade för var det han talade om hur kroppen minns. Björn Ulveaus berättade att han och äldsta dottern sett Krister Henriksson i ”Doktor Glas” (som vi också såg på Vasateatern 2006) och att han efteråt frågat Krister Henriksson hur han kunde minnas alla repliker i den långa föreställningen. Svaret blev att när han tog på sig Doktor Glas kläder och gick in i rollen så kom minnet hela tiden ihåg vad som skulle komma. Han hade sagt att ”kroppen minns”. Och det är precis så det fungerar, det är även min erfarenhet. Ett exempel: Förr stickade jag mycket, massor avtröjor till barnen, mig själv och andra. När barnen var små hade jag alltid en stickning på gång och stickade framför tv:n. Och nästa gång jag tog upp stickningen kom jag alltid ihåg vilket tv-program jag tittat på förra gången, eller vad vi pratat om. Kroppen kommer ihåg.
Andra bloggar om: Sommar, Björn Ulveaus, minnet