Jag hade hört det förut någon gång i mediebruset efter regeringsskiftet men inte noterat det mentalt. Men idag läste jag att Arbetslivinstitutet ska läggas ner 1 juli nästa år, enligt regeringsförklaringen. Detta är en av spikarna i kistan som den svenske arbetaren uppenbarligen ska begravas i.
På Arbetslivsinstitutet forskar man om arbetslivet och arbetsmiljön, viktig forskning som bidragit till utvecklingen av de svenska arbetsplatserna och arbetsmarknaden. Vad blir nästa steg? Att lägga ner Arbetsmiljöverket? Och sedan? Kanske lägga ner all samhällsforskning och föra över resurserna till forskning om hur man bäst manipulerar den stora massan så att de snällt sätter sig vid dumburken och inte gör något väsen av sig. Varken på jobbet eller hemma.
Kommer genusforskningen att stängas av på samma sätt, och vi ska läras tro på den biologistiska antifeminismen?
Att besluta om att lägga ner ett forskningsinstitut som Arbetslivsverket är försåtligt. Det upprör knappast någon mer än de som jobbar där och en och annan till som jag, antar jag, men betyder mycket ideologiskt. Beslutet har i alla fall fått väldigt lite medieutrymme, och kanske är inte det så konstigt med tanke på ministercirkusen. Kanske var det avsiktligt att välja två ministrar som skulle få bort sökarljuset från den handfasta politiken? Det vill säga taktik på hög nivå.
Arbetslivsinstitutet är ett fenomenalt institut, inte bara genom sin forskning utan också genom det bibliotek som finns där och där vem som helst kan låna. På distans. En fantastisk service! Nu hoppas jag bara att både bibliotek och forskare kan övergå i annan regi, där arbetsmarknadens parter finansierar ett nytt forskningsinstitut.
Andra bloggar om: regeringen, forskning
Nej, jag tror inte man utsåg de däör två kvinnorna för att avleda. Men däremot vill man försämra allting på en gång, så att folk blir så chockade att de inte kommer sig för med att protestera. Det är en fullt medveten politik som vi inte får låta dem komma undan med. Nu gäller det att mobilisera – direkt och effektivt.
Ja, chockpolitiken har vi ju märkt nu. Och väljarna som valt den nya regeringen verkar ju nästan också lite tagna på sängen… Frågan är vad som kommer att hända under mandatperioden. Om vi kommer att stå där och gapa och inte begripa bättre. Eller om vi kommer att agera.