Jobbet kallar

I morgon börjar jag jobba heltid igen, efter ett halvår med 75 procents tjänstledighet för studier. Nu ska jag jobba hela sommaren, fram till och med den 18 augusti innan jag får vara ledig igen.

Det är på gott och ont, känner jag. Nu skulle jag gärna fortsätta vara hemma i sommar, och vara riktigt ledig ett tag. Att studera känns ju som ett jobb. Det är förstås stor skillnad på att skriva uppsats och skriva i tidningen, men arbetsmässigt skiljer det inte så mycket. Så studierna har ju känts som jobb, både i förberedelser och själva skrivandet.

Men omväxling blir det i alla fall. Både mot studierna, och mot hur det annars är på jobbet. Nu är det nytt folk, sommarvikarier, och de gamla vanliga arbetskamraterna är till stor del på semester, även om vi går lite växelvis.

Och så kommer det en massa turister till stan så man ser inte bara de gamla vanliga ansiktena.