Jag läser vidare i Journalistens artikel (se näst föregående inlägg) att Gustav Holmberg och Jonas Söderström arbetar på en gemensam bok om bloggar, vilket jag ser fram emot att få läsa.
Artikelns författare Paul Frigyes skriver också om hur många bloggare det är som inte presenterar sig, precis som jag också har reagerat på. Varför talar man inte om vem man är? Många berättar ju ändå en hel del detaljer om sig själv, visar bilder och ger många ledtrådar till sin identitet. Men bara halvvägs liksom, och jag undrar varför? Jag kan förstå den som skriver sådant som inte chefen eller maken eller mamma bör läsa, men hur många gör det? Är det en rädsla för att stå för vad man skriver eller för att röja sin identitet? Eller bara brist på ork? Så här är det också på en hel del hemsidor. Ofta har jag sett att man presenterar sig med allt möjligt om intressen, bostadsort, jobb och familjeförhållanden, men glömmer tala om vad man heter.
Nu har jag inte bara läst Journalisten och bloggar idag utan även gjort klart och skrivit ut min uppsats. Universitetet vill ha den i pappersform så imorgon ska kuvertet postas. Måndag kl 15 måste den vara inne, så jag hoppas att posten inte fallerar.
—
6583 steg idag, på Folknykterhetens dag. Och givetvis inte en droppe alkohol.