Vid middagstid i lördags åkte jag iväg på helgens nostalgitripp. Jag körde bil (apropå italienska). Vägen gick över Vetlanda, Värnamo och Smålandsstenar till Falkenberg. Det är mycket timmerbilar på vägarna, både i Småland och Halland.
Mitt inne i Småland stannade jag på en OK-mack, tog en hamburgare och en kopp odrickbart kaffe. Sedan gick jag på toaletten och kissade, reste på mig, spolade, drog upp jeansen och plötsligt såg jag något svart som försvann ner i toalettspolningen. Det var bilnyckeln! Den hade åkt ur jeansfickan. Gissa om jag blev chockad.
När jag startade i lördags hade jag åkt genom halva stan innan jag kom att tänka på att jag borde nog ta med mig extranyckeln till bilen eftersom jag skulle åka så långt bort. Så jag åkte hem och hämtade den. Jag undrar om jag har ett sjätte sinne??
Men den extra bilnyckeln var inlåst i bilen på mackens parkering. Jag var nog ganska hysterisk för jag fick snabb hjälp av en mycket snäll man på macken som bröt upp dörren en bit, fick in en bit ståltråd och drog upp låsknappen med den. Tack för hjälpen!
Jag var ganska skärrad ett bra tag efteråt.
När jag kom fram stannade jag till några minuter vid min gamla skola först och tog några bilder. Jag var lite fundersam på om jag verkligen skulle hitta på småvägarna hem till mina föräldrar sedan, jag har inte åkt där särskilt ofta de senaste 30 åren. Men det verkar sitta i ryggmärgen, jag kände igen mig i kurvorna och vägkryssen och visste precis hur jag skulle åka.
I Falkenberg träffade jag min gamla klass från mellanstadiet, vi gick ut sjuan 1967. För 38 år sedan. Det var sååå roligt att se dem igen. Det är 13 år sedan sist, när vi hade 25-årsjubileum. När jag kom hade de andra redan samlats. När jag gick runt och hälsade så sa jag att ”nu ska vi se om jag kommer ihåg vem som är vem” och det gjorde jag. Vi åt gott tillsammans och pratade hela kvällen, och kom ihåg en massa saker som hänt när vi var barn och gick i skolan. Det var så himla kul att träffas igen.
I Varberg i går har jag träffat en annan barndomsvän, Anna, som jag inte sett på närmare 35 år. En överväldigande och härlig upplevelse. Vi har känt varandra sedan vi var fem och sex år gamla. Hon var sig precis lik! Och hon sa detsamma om mig. Och visst är vi samma människor fast vi mognat, åldrats och blivit visare.
Vi pratade, gick en långpromenad, pratade, åt middag och plötsligt var klockan halvelva på kvällen.
Jag är ganska överväldigad, på något sätt.
Jag har åkt 84 mil på tre dagar, och gjort av med 56 liter bensin.
Fyra gånger har jag kört fel och fått vända om, ena gången blev det fem mil extra. De andra gångerna har det varit några kvarter bara.
När jag skulle åka hem idag åkte jag ifrån mobilen! Mor lovade skicka den direkt.
Vägen hem gick över Växjö och dagens föreläsning.
I morgon börjar jag jobba igen efter semestern.